Användarprofil Thomas Nydahl / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Thomas Nydahl

Antal betyg: 31
Antal recensioner: 31

Norsk omelett : epistlar & anteckningar

Brøggers litterära norska recept

23 juni 2018

Det är en bok som får mig på riktigt gott humör. Och det känns som om en Suzanne Brøgger från det förflutna återkommit. Det är kanske en orättvis och högst subjektiv betraktelse, men jag menar det bara i positiv mening. Här har vi en Brøgger som i sina norska - och andra - utblickar framför allt är en tids- och kulturkritiker.

Få saker undgår hennes skarpa blick, i den nya boken inte heller islamismen och dess mordiska hatpredikanter. Om jag sätter frågetecken vid något så är det hennes rader om att "Afrika går ind i Europa" med tillägget "Tragisk, at der er gået politik i spørgsmålet." Den omfattande migrationsvågen från Afrika är nämligen politik och föga annat. I synnerhet ingen naturlag som ingen kan förhålla sig existentiellt och pragmatiskt till.

Men boken säger ju redan på omslaget att det är nationen Norge och det norska som står i centrum för texterna. Så är det förstås. Jag har med stort intresse följt henne ner i dansk-norsk historia, samtida norska kulturföreteelser, litteratur och en större diskussion om det avlånga, nordiska landets position i Skandinavien och världen.

Sig själv kallar hon "flødeskums"-författare och det är väl så typiskt Brøgger det kan bli. Det är självklart att både Knausgård och Espedal finns med i boken (liksom historiska giganter som Hamsun och Undset), men man ska som sagt komma ihåg att de flesta är nya bekantskaper.

Särskilt befriande i nya boken är den åldrande författarens perspektiv på vår tids konsumistiska attityd till "upplevelser":
Nu er det så dødsangsten, der jager gamle ud på paniske jordomrejser, for alle skal nu om dage opleve alt. At gå glip om noget er vore dages dødssynd.
Finns det en nyutkommen dansk bok jag skulle rekommendera till läsning är det just den här; humoristisk, lärd, spännande, överraskande och djupt personlig. Brøgger för envar, tro mig!

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Europa mot judarna 1880-1945

Tegelsten om judemorden i Europa o Ryssland

27 maj 2018

Vanföreställningen att judarna i Europa mördades när den tyska armén anlände genomlyses effektivt. I själva verket var det i flera länder precis tvärtom. Lokalbefolkningen hade i vissa fall redan mördat så många judar att uppgiften var mer eller mindre slutförd när tyskarna anlände.

Götz Alys bok är, vid sidan av Timothy Snyders Den svarta jorden oumbärlig som ny litteratur om och kring Förintelsen. Det som skiljer Aly och Snyder från andra är, att de inte bara ser till Hitlers politik och nazismens konsekvenser, utan att de vidgar synfältet och tar med hela Europa och Ryssland i bedömningen av vad som såväl faktiskt hände under förintelseåren och dessutom en längre period dessförinnan. Alys bok är därtill en pedagogisk genomgång av vilka olika uttryck antisemitismen kan ta sig. Den period han berättar om, åren 1880 - 1945, är dessutom en läxa för vår egen tid och epok. Alltför mycket av det vi dagligen kan studera känns igen i den äldre epokens uttryck och borde tjäna som varning för uppväxande släkten.

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Vardagar

Lundell har skrivit en fin dagboksvolym

21 maj 2018

Ofta i texten är detta ett gripande vittnesmål från en man som minst en halv mansålder också varit en av Sveriges mest omskrivna, uppskattade och i folkhavet djupast förankrade artister. Hans plats i världen är gården på Österlen, den plats som varit hans i tjugo år. Där betraktar han det fools paradise som är den svenska politiken, han spanar mot bortre änden av bukten där SD-ledaren bor, han som vid sidan av centerledaren bäst får igång Lundells misstro och förakt.

Ingen kommer idag undan den mordiska islamismen, inte heller Lundell. Han skriver klokt om den religiösa dårskapen, om hur vårt eget land mer eller mindre bjudit in den. Och han sörjer det folkhem som hans avlidna far var med och byggde. Han skriver också rörande om sin mycket gamla mor, fortfarande i livet.

Som ett vittnesbörd från svenskt kulturliv och som en bild av ensamheten på gamla dagar kan jag rekommendera till läsning det Ulf Lundell skriver. Det är inte bara en skildring av ett svunnet Sverige - hans eget unga 1970-tal och skrälldebuterna med Vargmåne på skiva och Jack som bok - utan också en tidsbild av det pågående nuet.

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Vad händer med klimatet? : en klimatforskares syn på...

Viktigt om klimatet och vädret

12 augusti 2019

"För att studera klimatförändringar behövs långa, tillförlitliga och helst homogena mätdata." (Bengtsson, sidan 26)

"Att tro att det skulle vara möjligt att ändra på klimatet, eller att återställa klimatet till ett som fanns tidigare, är futilt och orealistiskt." (sidan 211)

Det första jag noterar i Lennart Bengtssons välkomna bok Vad händer med klimatet, är att det borde vara en självklarhet att skilja på väder och klimat. Det är nämligen två helt olika saker. I dagens åsikts-strid i den svenska offentligheten blandas de gärna samman, ibland kanske rentav avsiktligt.

Det är ingen enkel bok rakt igenom. Men jag gräver inte ner mig i mätmodeller och matematiska beräkningar utan koncentrerar mig på de resonerande och redovisande sidorna av boken. De är tillgängliga för varje läskunnig människa.

Enkelt formulerat kan man säga att Bengtsson hävdar följande i sin bok:

# Klimatet på jorden bestäms av krafter utanför människans kontroll.

# Det finns få eller inga fakta som tyder på att jordens klimat på kortare sikt förändras i farlig riktning.

# Växthusgaserna är en realitet vi måste förhålla oss till. Deras mängd i atmosfären måste minskas.

# Den "klimatångest" bland barn och ungdomar som triggas av de mediala kampanjerna måste lugnas med fakta. Bengtsson säger att han med sin bok vill försöka erbjuda lite hopp och förtröstan.

# Bengtsson visar med fakta hur tidigare perioder i historien har en slående likhet med våra dagar. Till exempel pågick en markant uppvärmning 1910-1940 i USA och Europa.

Avslutningsvis vill jag citera vad han här skriver:

"Det största problemet är att skilja på vad som är naturliga klimatvariationer eller helt enkelt variationer i vädret och vad som är genuina klimatförändringar."

"Klimat är väder över en längre tidsperiod" och därför säger Bengtsson att det i princip är nödvändigt "att vänta tills den period man studerar är slut."

I den politiska kampanjournalistiken finns det förstås ingen tid och inget utrymma för väntan av vetenskapliga skäl. Kampanjerna och vetenskapen står i direkt motsatsförhållande. I klimatsammanhang är ett människoliv otroligt kort. Just därför vill jag gärna läsa seriösa litteratur medan jag väntar. Bengtssons bok är absolut en sådan och jag rekommenderar den därför till läsning.

3 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Gubbas hage

Mästerlig bok av Ekman

15 juni 2018

Kerstin Ekmans nya bok är något i svensk litteratur så ovanligt som ett språkligt och innehållsmässigt mästerverk. Vem hade kunnat mäta sig med henne i det avseendet? Få nu levande svenska författare, den saken är klar. Kanske kommer man att tänka på Sara Lidman eller tidigare generationers mästare som Harry Martinson och Eyvind Johnson.

Kerstin Ekman är ingen missionär. Men det hon skriver gör så starkt intryck att man faktiskt vill lära av henne. Det gäller såväl hagen kontra trädgården som köttfabriken kontra egenfält vilt. Att hon ofta med vibrerande underton skriver om trädgårdskulturens vansinnigheter blir efterhand alldeles självklart. Hon praktiserar något helt annat i Gubbas hage. Tack och lovar saknar jag egen trädgård, men måste se över vad det är för kött jag äter.

Ska en bok leda till sådana tankar? Inte nödvändigtvis. Men det är ingen minus i en bok så full att poetiska och av skönhet laddade vandringar och sittningar i ängs- och skogsmark. Bland djuren man minns är det kanske främst hennes hundar som gjort intryck. Kerstin Ekman vänder sig med goda argument mot det oskick som förmänskligandet av hunden innebär. Hon är inte villig att kompromissa på den punkten och väljer att samleva, samarbeta och trivas ihop med dessa djur. Att de är kloka och läraktiga gör dem inte till människor.

Ekmans lärdom möter vi inte minst i hennes återkommande läsningar. Här blir de alla samtida med oss: Horatius, Vergilius och andra. Senare läser och lär vi av Thoreau - han är självklar i sammanhanget - och Wordsworth. Linné är en annan kamrat i vandringarna, det är också naturforskaren och prästen Clas Bjerkander från 1700-talet, och så alldeles nyss bortgångna Lars Gustafsson, liksom helt samtida poeter ur olika generationer (det är mycket stimulerande att se hennes framhävande av Bruno K. Öijer och Lennart Sjögren).

2 av 2 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Ett andra anstånd

Samma Myrdal som 1940, 1970 och 1990

17 april 2019

På flera ställen i den här boken proklamerar Myrdal att han är yttrandefrihetsfundamentalist. Men de ställningstaganden han gjort i livet och som han berättar om i boken har visat att det å ena sidan är en läpparnas bekännelse, och å den andra sidan en hållning som inte gäller för hans syn på yttrande- och tryckfrihet utanför Sverige. Därför upprepar han också att mullornas fatwa och dödsdom mot Salman Rushdie är riktigt, att massakern på Himmelska fridens torg i Peking var både begriplig och nödvändig, och att Pol Pots massmordsregim inte bara var legitim utan i högsta grad försvarbar.

Jag ska inte slösa många fler ord på boken.

Låt mig bara säga att det finns ett ämne som löper igenom den, från sida till sida: Myrdals knullande, hans besatthet av kvinnors könsorgan, hans gonorre, kvinnorna han erövrat och kvinnorna han gift sig med. Det är ett faktum att jag tröttnade. Det blir som en gammal mans sista försvarstal för den egna sexuallusten och förmågan. Kapitelrubriker som Att vakna kåt på sitt nittionde säger kanske inte mycket, men de haglar i boken, vilket besvärar mig. Inte av prydhet utan för att jag är hjärtligt trött på ämnet. Texterna påminner om sextiotalets pornografiska blad, där orden kunde få vilken småpojke som helst upphetsad. Myrdal är förstås fri att skriva vad han vill. I Iran, Kina och i Pol Pots Kampuchea hade han dock inte varit det.

3 av 5 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Vardagar 2

Ulf Lundells andra, fina tegelsten

25 oktober 2019

Det är inte alla som förstår mig när jag säger att jag inte kommer förbi Ulf Lundell. Det gör jag nämligen inte. Skälet är nu, liksom med förra boken, att han skriver dagbok. Eftersom Lundell för mig blev en del av tillfrisknandet efter åren i den totalitära vänstern - musik och litteratur i lika hög grad - har jag återkommande läst honom. Det var andra halvan av 1970-talet, då vi visserligen hade bildat familj och fått barn, men vi var ännu i tjugoårsåldern och öppna för nya vägar.

De två volymerna Vardagar står naturligtvis i en kategori för sig. Det finns skäl att påminna om att han en tid skrev blogg, men stängde den efter anstormingen. De här två tegelstensvolymerna kan stilmässigt mycket väl jämföras med bloggen. Högt och lågt,viktigt och oviktigt, allt blandas så som livet mest alltid blandar för oss.

De texter som vävs in i dagboken handlar i volym två om barndom och ungdom, föräldrar, skola och vuxenblivande. De är intressanta inte minst som berättelser om hur några av arbetarbarnen formades till konstnärer och så småningom också bekräftande visdiktare i en mycket svensk tradition.
Det finns ett tema här som återkommer i mycket Lundell skapar. Ensamhet i kontrast till gemenskap. Ett evigt dilemma för solitären. Var dra gränsen? När blir ensamheten en plåga, när en befrielse? Jag har själv i många böcker berört ämnet, vridit och vänt på det. Få gör det så bra och stundtals så drastiskt som Lundell.

Ja, jag är alltid tacksam när jag läst en av hans böcker. Inte minst den här gången.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Vi ärvde deras drömmar

Genuint om invandrad finsk arbetarklass

23 juni 2018

Aila Nordh har en märkvärdig förmåga att fånga läsaren i ett drama som omfattar en hel familj och deras liv. De är invandrare från Finland och kommer till en bygd där många av dessa människor hamnade, orter som Fagersta, Norberg, Högfors, Ramnäs och andra namn passerar förbi och skildras i berättelsen. Men först tar Nordh oss med till 1940-talets Finland, där hennes far, i boken kallad Toivo, går ut i två krig och utsätts för allehanda prövningar. Han inser att Finland inte är platsen för en fattig familj och lockas över till Sverige med frun Helli och barnen. Också här kantas hans och deras liv av hårda omständigheter. Frun, barnens mamma, återvänder aldrig hem efter en sjukhusoperation. Den stora barnaskaran får klara sig själva när Toivo arbetar. Situationen blir ohållbar då myndighetsdamerna gör hembesök och Toivo tar helt sonika barnen med tillbaka till Finland där de får klara sig själv under tre hela månader i ett ruckel till stuga medan fadern söker nytt jobb och en anständig bostad.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

London : En berättelse om en stad

London sett med svenskfödd mans ögon och öron

11 juni 2018

Om än han är född i Sverige får man nog betrakta honom som en genuin Londonbo. Genuin? Det blir man kanske aldrig om man inte är född där - ungefär lika lite som man bli ölänning förrän efter minst tre generation om man inte är född på ön.

Vara hur det vill med det. Gunnar Pettersson kan sitt London. Om man läser hans blogg Pressylta Redux får man täta påminnelser om den saken. Han skriver där inte bara om dramatiska skeenden - som inrikespolitik, upplopp eller terrordåd - han skriver ofta texter som i form och ton påminner om klassiska kåserier från det brittiska huvudstaden (tänk Torsten Ehrenmark). Petterssons stil är högst personlig, ofta kryddad med anekdoter och fin humor. Men sakligheten ligger förstås i botten, inte minst i den här boken.

Självklart kan man läsa Petterssons bok som ett personligt brev till de gamla landsmännen i Sverige. Skulle någon bli irriterad på att han skriver om sig själv har vederbörande missförstått saken. Detta är ju inte "en berättelse om en stad" i största allmänhet, det är i högsta grad en bok om Gunnar Petterssons stad. Bokens underrubrik kan därför te sig alltför allmän. Boken är förstås inte "en berättelse" utan snarare ett helt spektrum av berättelser, hågkomster, intryck, minnen och bilder av den stad författaren bor och verkar i sedan så många år.

I boken möter vi honom också som marknadsförsäljare, kanske är det självporträttet bokens bästa kapitel. Här finns högt och lågt, i mänsklig mening är allt lika viktigt. Att idrottskapitlet å ena sidan inte står högst på min lista är bara en personlig fråga om intressen, liksom att matkapitlet å andra sidan får mig att längta tillbaka dit (att jag köpte boken som present till min hustru, en livslång Londonfarare, har inte minst med det att göra). Så ser det ut läsningen igenom.

Pettersson anlägger ett vänsterperspektiv på staden och livet. Därför poppar förstås Thatchers namn upp då och då, som exemplet på den ultimata politiska ondskan i modern tid (andra skulle kanske säga att följderna av T:s politik blev ungefär desamma i resten av västvärlden med andra politiker med en smula mindre aggressivitet men med samma fångar i kapitalismens logik, inklusive i Sverige, när fabriker, varv och annan industri stängde för gott).

Och så ger han uttryck för sin aversion mot de analytiker och kritiker av upploppen 2011 som kan betraktas som höger i allmänhet eller reaktionära i synnerhet (tänker då inte minst på David Starkey). Det är han i sin fulla rätt att göra, förstås.

Sammantaget tycker jag att stadsskildringar som Petterssons är befriande läsning bortom de förutsägbara och rätt så tanketomma stadsguider man beväpnar sig med inför första besöket i en ny stad.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej