Betyg & recensioner av Jan Larsson
Antal betyg: 6
Antal recensioner: 6
Amerikana
Långrandig Americana
Försökte verkligen läsa vidare, men gav upp när det det bara fortsatte med samma enformiga tragglande. Det är lite typisk amerikansk 70 tals litteratur - sida efter sida med dessa detaljerade beskrivningar av miljöer och människor och miljöer. Det kommer liksom aldrig igång
Mörkret
Kluven
Som rubriken antyder så är läsupplevelsen lite kluven efter att läst klart Mörkret.
Flera gånger under läsningen stannade jag upp och reagerade över hur märkligt dåligt språket var . Märkliga passager med noll gestaltning och karaktärers känslor och upplevelser som skrevs på näsan till läsaren. Rent av skolexempel på hur man inte ska skriva. Sen är han bra på intrig, spänning och den där framåtrörelsen. Man bläddrar vidare, för man vill veta hur det går.
Men språket och dialogen - huuu
Men - sen dröjer sig något kvar efter läsningen - stämningen. För är det något Jonasson är bra på så är det att beskriva miljöer och som i det här fallet Island. Det märkliga är att det mycket är för den där stämningen och atmosfären som man vill tillbaka i det landskapet.
Lite kluvet som sagt.
En 2:a får det bli, för miljö och spänning
Brandmannen
Besvikelse
Kom inte på någon annan rubrik - för besvikelse är nog ordet.
Sarek var infernaliskt spännande och välskriven. Särskilt slutet var mästerligt med den där svängningen i berättelsen.
Brandmannen är dålig rentav. Kan låta hårt, men här är dialogen på mellanstadienivå - karaktärer säger märkliga saker som sjukt bra - super - nice om det mesta.
Gestaltning fanns inte så mycket i Sarek, men det gjorde inte så mycket för att intrigen i den var så raffinerad.
Här i Brandmannen får vi påskrivet alla känslor som huvudpersonen har - känner sig villrådig, stressad, kokar inombords , ja herregud.
Om man läser Sarek, så inser man att Kvensler kan vara en bra författare, en riktigt bra sådan.
Läser man hans andra roman, så inser man också att även bra författare kan skriva dåliga böcker, om man har bråttom att få ut en efterföljare.
De två stjärnorna är för att det ändå finns ett driv i berättandet. Resten är 1 stjärna
Gränstrilogin. Dessa vackra hästar ; Övergång : Städ...
Gränstrilogin
Har kommit en bra bit in på första delen - dessa vackra hästar
Och det är just på grund av det vackra språket i McCarthys böcker jag köpte den här. Hur han svävar ut i lyriska betraktelser över en sol som går ner över ökenlandskap och prärie. Till det bra personskildringar och den där stämningen som Cormac är väldigt bra på
Jag tycker det är fantastiskt bra läsning.
Butcher's Crossing
Western
Knappt halvvägs in i boken har jag nått till de där funderingarna om man ska ge upp eller fortsätta några sidor till.
Williams skriver bra. Stoner var en riktigt bra bok.
Det handlar på ytan om pälsjägare som ger sig av långt ut i vildmarken på jakt efter Bison.
Men det går långsamt. Det är mycket beskrivningar av det skiftande landskapet. Man rider och sitter av hästen, kollar spår på marken, spejar ut över prärien, sen sitter man upp igen, himlen skiftar färg, jorden skiftar färg i så många beskrivningar att man undrar varför man läser vidare.
Det är som sagt väldigt bra skrivet, men i ett så lååångsamt , eftertänksamt tempo och jag förstår att det är resan som är målet, man lämnar något och söker något annat.
Sätter en 3:a, men eftersom det är nära att jag släpper boken, så skulle det egentligen bli en 2,5.
Rosornas krig. Tredje boken, Blodsfejd
Conn Iggulden Rosornas krikg
Conn Iggulden är en rasande bra berättare - i den meningen att han ser till att det blir flyt i berättelsen och mycket spänning som byggs upp. Iggulden är nu ingen Hilary Mantel, hennes berättelser om Tudorättten och Henrik 8 ( Wolfs Hall m.m) är något helt annat, mycket mer subtil i berättande och gestaltning
Men Iggulden kan det här med att berätta en historia.
Det är underhållning man får, bra sådan, och får samtidigt lära sig lite om historien vid den tiden.