Användarprofil TM Nilsson / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av TM Nilsson

Antal betyg: 12
Antal recensioner: 8

Skogshuggning

Ingen skriver som Bernhard - 'best of the best'!

24 december 2018

Som att stiga ned i en stormflod och sköljas med; ett lustmord på kulturell kitsch och ytlig kvasi-intellektuell stupiditet. Tänk om någon - eller några - kunde 'sopa golvet' och 'krossa pansarglastaket' med samma briljans också i det här tendentiösa och ängsligt sidoblickande navelpillar-landet....

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Egenmäktigt förfarande : en roman om kärlek

Briljant språk men pinsamt omogen huvudperson

26 april 2014

Håller helt med dem som ställer sig tveksamma till om det här är en kärleksroman. Inte heller handlar den om besatthet utan mer om tvångsmässighet och fixering; men möjligen är det samma sak. Huvudpersonen är knivskarp i sina iakttagelser men hennes eget känsloliv är provocerande outvecklat och närapå infantilt. Hon påminner mest om en tonåring i en vuxens kropp, som blir tokkär i en man som är helt distanserad och lever i sina egna storstilade världsförbättrarfloskler. Men vad är det hon blir så fixerad av? Som jag ser det är det en spegelbild av sig själv hon blir besatt av, eller ett mönster hon är allt för bekant med. Och det blir i längden allt för förutsägbart - och lite tröttsamt - för att verkligen gripa tag på djupet. Ändå är detta en läsvärd bok, eftersom Anderssons språk är makalöst bra och många iakttagelser ruggigt igenkännbara. Men slutet är nästan på gränsen till löjeväckande. Andersson har ett fantastiskt språk, men någon stor roman är 'Egenmäktigt förfarande' inte. Men å andra sidan håller jag helt med Andrej Tarkovsky som sagt: "Det är nästan lika svårt att läsa en bra bok som att skriva en".

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Det fördolda

Väskrivet skräp.

10 maj 2014

Jag vet inte vad det är som gör att en så här medioker bok höjs till skyarna. Vad står det för egentligen? Hjort och Rosenfeldt har kokat ihop en mager soppa, sprängfyllda av klichéer som är symptomatiska för vår tid och som kan bli en munsbit för framtida forskare att sätt tänderna i. Karaktärsteckningen är lövtunn och bräddad med klichéer och ängsliga "kvinnor-kan-minsann-sidoblickar", självömkande loosers och det allt mer förekommande missbrukande eller sobrilknaprande-gärningsmanna-profilsexpertvraket, som ska stiga fram från skuggorna och frälsa sig själv och mänskligheten med sin slumrande övernaturliga kapacitet; tanken är givetvis att vi ska identifiera med den som sett bättre dagar - för vem har inte det? - och känna att även vi kan bli det geni vi glömt bort att vi i själva verket är. En pojke hittas mördad med utskuret hjärta. Är det spännande? Nej. Är det trovärdigt? Nej, trots det att verkligheten kan vara mycket värre och mer skrämmande känns 'Det fördolda' mest som ett patetiskt och hyfsat välskrivet effektsökeri. Det enda som är intressant är hur det kan komma sig att den här typen av böcker verkar läsas av så många och med så stor behållning. Vad står det för egentligen? Vad säger det om vår kultur och tid?

2 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Underkastelse

Briljant och aktuell

9 mars 2019

'Underkastelse' gavs ut samma ödesmättade dag som morden på karikatyrtecknarna på tidningen 'Charlie Hebdo' i Paris i början av januari 2015... Ett både kusligt och meningsfullt sammanträffande. Och jag är övertygad om att boken skulle ha sett annorlunda ut om den kommit ut ett halvår senare. Men nu blev det inte så. Houellebecq har inte gjort sig känd för att stryka islam 'medhårs' och har blivit även ställd inför rätta vid ett par tillfällen med anledning av sin skoningslösa kritik av den näst största världsreligionen. Han har dock blivit friad varje gång med anledningen av det 'höga taket' som finns för yttrandefriheten I Europa. 'Vis av erfarenheten' eller om det är en frukt av utveckling, mognad eller fruktan - sannolikt det förra, så väljer Houellebeqc här att gestalta hur 'Det muslimska brödraskapet' tar makten i Frankrike med nyanserade och 'demokratiska' medel; och ironin är emellanåt närmast omärklig. Något långt ifrån alla resenscenter av boken tycks ha noterat. (Ironiskt nog sker maktövertagandet på samma legitima sätt som när Macron kom till makten häromåret. Franska folket 'valde inte honom', utan valde att inte rösta på Marie Le Pen... )

Och detta är styrkan med boken: Houellebeqc kritiserar - men även ironiserar med briljans - över den konsumerande och andligt förvirrade 'medelklasseuropéen likväl som han inte blundar för vad som kan ske om det politiska islam får fritt spelrum i ett Europeiskt land där religionen anses var en privatsak och där institutioner som utbildningsväsende etc så långt som möjligt ska vara ideologiskt oavhängiga. (Man bör dock komma ihåg att detta inte skett 'över en natt' eller 'utan strid'.) Med små förskjutningar i såväl vardag - som offentligt liv flyttar 'det politiska islam' fram sina positioner. Till slut blir det även omöjligt för huvudpersonen, universitetsläraren Francois, att inte själv kapitulera och konvertera eftersom det innebär så många fördelar... Houellebeq ger dock inte en helt negativ bild av islam, utan öppnar även upp för dess andliga värden..... En mycket underhållande, mångbottnad och rolig - men även skrämmande, berättelse, som även raljerar över ett Europa som är 'på väg att gå vilse'.... Mycket läsvärd!

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Gamla mästare

Ett mästerverk - läs den!

24 december 2018

Inte bara en fantastiskt vacker bok till det yttre; briljant och makalös även till innehållet. En lustfylld sorgesång till livet, konsten och kärleken. Aldrig tråkig, skoningslös, skärskådande, virtuos och gripande, ja, enastående helt enkelt!

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Alla talar om Bergman

Bergman i både ljus och skugga.

8 november 2018

Mycket intressant bok, som alla som intresserar sig för film, teater och kultur borde ta del av. Just själva upplägget är lysande, och just att man inte behöver läsa boken från a till ö, då varje intervju 'är sig själv nog' är bara det uppfriskande och spännande. Har i skrivandes stund inte läst hela faktiskt, men det är fascinerande att få ta del av så många olika perspektiv via så många olika yrkesutövares erfarenheter av att arbeta med 1900-talets främste konstnär alla kategorier vid sidan om Picasso. I alla fall är Bergman det på 'min lista'...

Men via boken framgår det också med all tydlighet varför Bergmans geni kom mer till sin rätt via Film och TV än på 'teatern'. Av alla de pjäser jag själv sett i regi av Bergman är det bara en bråkdel som varit riktigt starka och sevärda just som teater. (Men rent visuellt har alla varit fantastiska; scenografi och kostym har alltid hållit världsklass.) Och den gemensamma nämnaren för dessa är att alla har haft relativt få skådespelare. Man kan tyvärr även känna att rädslan för Bergman verkar hålla i sig efter hans död... Och att man faktiskt får en god uppfattning om vilken dynamik som upprätthåller en diktatur när man tar del av en del vittnesbörd - och läser mellan raderna, när det gäller hur det förhöll sig på Dramaten under 'Bergmans tid'. Men jag är glad att det kommer fram, så att Maestro framstår som den osäkra, djupt neurotiska, egocentriska och lynniga människa han också var. Det överskuggar dock inte det faktum att ingen filmskapare varit mer nyskapande och brutit mer ny mark inom filmkonsten och TV än Bergman. (Dock hade det inte varit möjligt utan alla fantastiska skådespelare och skickliga medarbetare varav en del kommer till tals i boken). Men Bergman har även tagit filmatiserad opera till nya höjder vilket i sig visar på en enastående mångsidighet. Inte bara 'Persona', 'Nattvardsgästerna' och 'Fanny och Alexander', utan även 'Trollflöjten' är oöverträffade mästerverk i sitt slag. Fock är skicklig på att lyfta fram både 'det ena och det andra' och att skjuta in nya frågeställningar vilket gör att intervjuerna likt en mosaik ger en rik bild av en av tidernas främsta konstnärer, och där även skuggan blir synlig....

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Nedstörtad ängel

En av de mäktigaste böcker som skrivits...

20 oktober 2017

Om jag ska plocka ut den mest fantastiska bok jag läst, vilket givetvis är ogörligt, men om jag måste skulle det bli 'Nedstörtad ängel'. Kanske är det så att varje författare har ett 'fingeravtryck', och där vissas berör en mer än andra, just för att deras fingeravtryck påminner om ens eget... Hur som helst är detta en bok som är så elegant och gripande, häpnadsväckande, komisk och skrämmande att jag kom på mig själv att känna i slutet av den: "Var har jag varit förut?"....

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Swing : roman

Ohlsson blandar och ger.....

28 april 2014

Boken börjar mycket bra och man tror att det ska börja med en separation. Och sättet Ohlsson gestaltar det hela på är 10 gånger mer intressant och spännande än de flesta spektakulära och spekulativa deckarinledningar där toleranströskeln stadigt höjs till mer eller mindre bisarra och skrattretande nivåer. Tyvärr blir det inte bättre än så här; och det man tror ska börja med att den kvinnliga huvudpersonen, Hanna, vill diskutera en skilsmässa från sin man Åke, handlar egentligen om att hon vill försöka övertala honom att gå på swingklubb och testa på lite partnerbyte.(!!) Och det som gett henne impulsen är att en väninna fått med sig sin "soffpotatis" till make på detta. Även om temat, att mycket börjar gå "på rutin" efter 20 års äktenskap/förhållande, är realistiskt och angeläget så lyckas inte Ohlsson skapa någon trovärdighet runt sina karaktärers agerande. Ohlsson har även en del sidospår i historien som är intressanta, men även dem förvaltas inte särskilt väl eller rinner ut i sanden.

Efter att ha läst Swing kom jag att tänka på Knausgårds omdöme rörande en bok han hade läst av den danske författaren Peter Höög, vilken han berör i Min kamp (del 1); "Bra idé, dåligt genomförd". När det gäller Swing gäller lika mycket det omvända: 'Dålig idé, bra genomförd". Problemet med boken är bägge dessa omdömen är giltiga.

Swing är dock bitvis mycket rolig, och delvis modig i sin ansats, men dalar likt en låt av f.d. glamgruppen 'The ark' som är som bäst i början, men som sedan faller ganska platt till marken..

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Mina medfångar

(enbart betyg)

9 mars 2019