Betyg & recensioner av Åsa Virdi Kroik
Antal betyg: 9
Antal recensioner: 9
Jag blev Stockholmssyndromet
Händelsen som skakade Sverige flerdimensionellt
Samma dag som jag fick den här boken min hand läste jag ut den. Bokens bidrag är kanske inte språkligt och litterärt utan dess skarpa kritik mot ett samhälle som inte tar ansvar för sina utsatta medborgare utan där dess aktörer, i mer priviligierade maktpositioner, är beredda att offra dem, för att skydda sig själva och sitt system. Ramhistorien är minst sagt spännande och många av oss minns Normalmstorgsdramat som fick Sverige att stanna under sex dagar. Kristin Enmarks berättelse är ett viktigt då hon är en röst som inte fått höras bland rösterna av politiker, psykologer och poliser. Hennes skildring av förhållandet med Clark Olofsson som fortsatte efter deras dramatiska möte beskriver hon med värme och innerlighet. Det påminner om att aldrig demonisera den Andre vilket ofta görs i media. Bakom mediabilden av storgangstern Clark finns en människa och hon beskriver honom som människa - på gott och ont, med både kärlek och ilska. I boken får vi veta mer om Kristins liv både innan och efter att hon suttit som gisslan. Att hon som ung västerbottniska tvingas bege sig till Stockholm för att överleva, förstärker bilden av orättvisa och utsatthet inför en politik som gynnar vissa på andras bekostnad. Läsaren leds fram till händelsen där hon väljer att ta motståndarens parti mot de som har till uppgift att skydda henne. Men hon stannar inte där utan reflekterar över hur händelsen påverkat henne och hennes livsval. Att hon kritiserats, exempelvis för sitt förhållande med Clark Olofsson, märks genom att hon stannar i diskussioner kring vissa teman. Det kan bli tröttande för läsaren men får kanske förstås genom att det är något Kristin själv fått arbeta med och behöver tala om. Och hennes kritik mot att hon sjukförklaras i det ny konstruerade Stockholmssyndromet är övertygande och skarp. och hennes feministiska argument är tydliga. För mig är hennes berättelse en påminnelse om hur vi skapas av det samhälle vi lever i men inte som passiva objekt utan som aktiva subjekt som genom övermaktens agerande kan revoltera och göra motstånd på olika sätt. Jag betraktar boken som ett sätt att markera detta då hon sent i livet väljer att berätta sin egen historia och det är inte en dag för tidigt. Men för Kristin var dagen rätt nu, och vi får tacka henne för att hon väljer att berätta den alls, så vi får dela den med henne.
Ryskt bläck : roman
Fel historia berättas
En författare, Nikolas Duhamel, har gjort braksuccé med sin debutbok vilket lett honom in i ett jetset liv som hans vänner tycker stigit honom åt huvudet. Det tycks straffa sig själv då han inte får ur sig en rad när han ska skriva sin uppföljare. Istället åker han iväg till ett lyxhotell med sin flickvän, som han tröstar sig med efter att ha mist sitt livs kärlek, där han låtsas skriva på sin nya bok. Omgivningen är lyxig och berättarrösten är helt igenom författaren Nikolas. När undantagsvis en annan röst släpps in är det för att spegla honom. Detta förstärker bilden av en mycket sjävfixerad person. Handlingen utspelar sig, förutom på hotellet i Frankrike, även i de miljöer han vuxit upp och där hans genombrottsbok utspelat sig men den dominerande kontexten är lyxig och ytlig. Så är även många av de personer han möter.
Jag fångas inte av berättelsen trots att texten och handlingen flyter på. Istället för att höra om Nicolas i-landsproblem hade jag velat följa exempelvis den gråtande man som tvingas bevisa att han är tillräckligt fransk genom en ny fransk lag som inte ger medborgare vars föräldrar fötts utomlands automatiskt medborgarskap. Var ska mannen ta vägen om han inte får sitt medborgarskap och vad händer med ett land som misstror sina innevånares lojaliteter, det som orsakar mannens förtvivlade gråt? Jag hade velat veta mer om den skicklige programledaren som lyckas få fram historier av sina gäster som de aldrig tänkt berätta. Och jag blir riktigt nyfiken på den unga fotomodellen som tycker att jobbet är tråkigt men som behöver pengarna för att försörja sin cancersjuka mamma, som är döende. Istället porträtteras hans svartsjuka flickvän, den beundrade och hårdföre förläggaren som alla vill bli signade av och en försupen, arrogant och sexistisk författarkollega. Människor som inte verkar särskilt sympatiska. Kärnproblemet - Nicolas skrivkramp var det som lockade mig att läsa boken. Hans sätt att tackla det beskrivs underhållande under några sidor då han läser in sig på hur andra författare arbetar med sitt skrivande. Knuten får sin upplösning men stärker bilden av den själviske författaren som genom andras verkliga lidande får bukt med sitt lyxproblem.
Nätter i Reykjavik
Ett välskrivet verk i en karg miljö
När huvudpersonen, polisen Erlendur, finner uteliggaren Hannibal drunknad blir han inte helt förvånad men ett till synes planlöst utfrågande leder långsamt vidare. Hannibals död var kanske inte en olyckshändelse trots allt. Det långsamma tempot, i den inåtvände Erlendurs berättelse, ökar och gradvis får vi inte bara svaren på de frågor som tornarts upp kring Hannibals död, utan också till varför Erlendur inte slutar fråga sedan ärendet avslutats hos polisen. Men frågorna kring Erlendures eget liv och de beslut han måste ta får vi inte i denna historia. Boken är skickligt skriven. Språket är sparsmakat och sakligt men ändå nyansrikt och minner mig om den islänska berättartraditionens underdrifter. Det finns en stillhet i berättelsens början där vi får lära känna Erlendur, hans närmaste och hans omgivning. Sommaren övergår i vinter och kylan hårdnar samtidigt som samhällets brutaliteten visar sitt ansikte. Även Erlendurs eget liv visar sig rymma ett mörker han inte helt gjort upp med. Författaren Arnaldur Indridason beskriver ett Reykjavik med små materiella tillgångar men där människor ändå väljer att leva och tycks vara tillräckligt nöjda. Han får mig att vilja se mer av Island inte minst för att historien begränsas till Reykjavik men glimtar ges av ett annat Island - ett Island som påverkat historiens olika personer inte minst Erlendur själv. Livet i Reykjavik och de människor vi får möta vittnar om något förlorat - en rikedom: en lycklig barndom, ett mål som inte uppnåddes, en dröm som inte gick i uppfyllelse, ett äktenskap som sprack... Men i svårmodet anas ett hopp: i den mörkaste vinter klaras död upp och nytt liv blir till. Ett kliv uppåt i karriären skönjs och ger en vink om att historien och livet i Reykjavik och på Island fortsätter.
Vafan var det som hände? Del 1
Självkritisk samhällskritik i actiontempo
När Clark Olofsson som under 1979-talet ansågs vara en av Sveriges farligaste brottslingar bestämmer sig för att berätta om sitt liv kan det knappast bli annat än spännande. Inledningen tar oss rakt in i Normalmstorgsdramat där de instängda - rånaren Janne Olofsson, de fyra i gisslan och Clark - befinner sig. Att läsa historien ur ett annat persepektiv, än det som vi som var med när det begav sig serverades genom media, är nyttigt. När Clark berättar om sina relationer till vänner, poliser, staten och de kvinnor han älskat, är det omöjligt att låta bli att tycka om honom. Här visar sig en opportunist, född och uppvuxen under förhållanden som begränsar hans möjligheter men Clark gör det bästa han kan av situationen. Han är en normbrytare som håller hederligheten högt och revolterar mot en statlig och institutonell överlägsenhet som tar sig friheter med människors liv. Clark leder oss in i stark kamratskap där den som råkat illa ut stöttas av andra som vet hur det är. Med hjälp av vänner tar han sig ut ur fängelser och får hjälp att hålla sig på rymmen. Clark visar sig bakom den skenbart rasistiska och sexistiska ytan vara både antirasist och feminist vilket visar sig i komiska utlåtanden som det om muslimska Aida som han menar aldrig skulle bli förförd utan att själv vilja det. Med samma komik beskriver Clark sitt besök på "Studiegården" ett mer eller mindre öppet fängelse utanför Uppsala som är en svensk institionell stolthet. Medan Clark ägnar sin tid åt att stjäla bilar, göra inbrott och leva loppan både i och utanför Studiegården, både utan och med personalen, hjälper personalen till med att täcka snedstegen och i sina strävanden att bevara denna stolthet. Jag skrattar mig igenom den uppvisning i kreativitet Clark bjuder på och något dumhuvud är han sannerligen inte vilket han visar när han överlistar de smartaste. Genrens talspråk, som jag inte är så förtjust i, vänjer man sig med under läsningen. Då Clark medger och visar med exempel sin förmåga att manipulera kan jag inte låta bli att undra om jag själv som läsare låter mig förföras av den bild Clark vill sälja in av sig själv. Den bilden är övertygande och trovärdig så jag arbetar vidare med mina tvivel in i del två som jag givetvis kommer att kasta mig över så snart den kommer ut.
Skjut apelsinen
lyckad revolt mot allt
Mikael Niemi är en mästare i att göra vansinniga historier fullt trovärdiga och denna berättelse är en uppvisning i konsten. Boken inleds med kapitlet "Några råd innan jag dör" där vi möter huvudpersonen, en besinningsöst förälskad ung man i tonåren som bestämmer sig för att utmana allt - även sig själv. Det blir en underhållande resa där allt är på liv och död, med ny stil, ny kärlek och ny vänskap. Allvaret beskrivs med Mikael Niemis karakteristiska humor och jag skrattar högt precis som jag gjort när jag läst hans tidigare böcker. Men här finns också en djupt dramatisk och plågsam sidohistoria som får ett blodigt slut. Den pekar på ett samhälle som inte kan skydda de utsatta och sårbara, ett samhälle som kräver motstånd bortanför lagen och det inledande upproret mot allt är befogat.
Jag är Malala
Gripande historia som utmanar och ger hopp
När en ung flicka som gjort sig känd genom att kritisera de muslimska talibnerna i Pakiskan och Afghanistan får nobellpriset blir jag misstänksam. Kan det bli mer politiskt korrekt och i linje med den europeiska demoniseringen av muslimer? Även om jag inte kan avfärda det skälet så låter sig inte Malala användas för att slå sitt eget folk i huvudet i denna bok. Tvärtom är detta så ovanligt som ett skildring av en politisk utveckling ur en ung kvinnas ögon - en kvinna som själv är med i skeendet och påverkar det. Detta ger en helt annan bild än de skildringar vi får av tillresande journalister och NGOs som är där av sina egna och sina uppdragsgivares skäl. Malala beskriver käreksfullt och levande Swatdalen, sitt hem, som en fantastisk plats att växa upp i och en plats hon plågsamt längtar tillbaka till. Hon beskriver talibanernas tro som en -ism - en riktning av många riktningar, inom islam - den religion hon själv tillhör. Mycket trovärdigt beskriver hon talibanismens insteg i de enkla hemmen, och hur den får ett hårdare grepp om befolkningen med hjälp av en god PR-apparat och kraftlösa politiker. Detta påminner oss om, och varnar oss för extremismens krafter och dess förmåga att spela på människors missnöje. Här är det lätt att låta bli att göra kopplingar till Nazismen segertåg i Europa och dess fasansfulla konsekvenser. En -ism som inte låter sig utplånas som många idag vill tro, utan finner nya vägar och nya företrädare i dagens Europa och Sverige. Malalas liv är en vanlig flickas men också en smärtsam och dramatisk historia som ger hopp eftersom den visar att det är möjligt att stå emot och förändra. Men Malala pekar också på allas ansvar att agera mot förtryck både där vi befinner oss och för den andre. Hon lyfter också sina förebilder, sina beskyddare och sina vänner. Förutom att hon är en mycket skicklig politiker är hon en mycket skicklig berättare.
Che
Historia bortom basker, cigarr och Kuba.
Jag läste denna bok för att lära mig mer om händelser från en tid som jag levt mitt i men som jag aldrig fick hjälp att förstå där jag befann mig. Jag ville också lära mig en del om världen som jag tycker att jag vet alldeles för lite om. Che Guevara kopplade samman Europa och Latinamerika på ett sätt jag inte kunnat greppa förrän nu. Hans betydelse i Europa som inspiratör för ett annat samhälle byggt på den annan filosofi och en stark vision är uppenbart, men vad drev honom? Även om jag kanske inte får svar så får jag hjälp att förstå genom den här boken. Vi får följa Che kronologiskt och får även en bild av hans föregångare och den miljö han materiellt och intellektuellt befann sig i. Björn Krumm tycks ha gjort ett digert researchjobb och rösten är saklig. Eftersom Ches liv blev så dramatiskt behövs inga överdrifter språkligt sett, för att göra historien intressant. Men boken är mer än intressant - den är gripande. Det är en verklig människa Björn Kumm talar om, inte en ikon eller en rollfigur. Det är en människa som dog under brutala former i en brutal värld. Mina förväntningar att lära mig mer, och förstå mer, är mer än uppfyllda.
Clownen Shalimar
Byvardag i ett politiskt vansinne
En av vår tids litterära mästare låter sin läsare möta Kashmir på gott och ont. En plågad del av världen som blivit en prestige sak för två nationer. Här är utgångspunkten två kashmirska byar och deras befolkning som beskrivs med stor innerlighet. Vi lär känna de olika personerna och sugs in i den rivalitet mellan byarna som är viktigare än nationalstaternas, i bybefolkningens vardag. Här växer två älskande upp och deras historia blir nyckeln till förståelsen av romanen. En av Rushdies talanger är personporträtt. Han har en förmåga att ge sin läsare mänskliga möten med vanliga pesoner. Även mördare, fundamentalister och härskare. Det gör hans berättelser till broar mellan kulturer. Människor är människor världen över men de normsystem de lever i skiljer sig. I denna historia är hedern avgörande och blir slutet för de två älskande trots att byborna lyckats parera den. Rushdies inledningar gör en sällan besviken. Här är det slutet som blir mitt problem. Som alltid är Rushdies romaner en språklig fröjd.
Morgon i Jenin
Vacker och fasansfull
I två dagar har jag läst "Morgon i Jenin" en vacker, fasansfull och ytterst berörande skildring av den grymma ockupationen av Palestina. Jag har inte kunnat släppa den. Den tar ingens parti och väjer inte för palestiniers som judars fasor även om perspektivet främst är den palestinska kvinnan Amals. Författaren Susan Abduhawa fångar ibland så stora insikter i några ord som: "palestinierna fick betala priset för förintelsen av judarna". Fantastiskt språk och vilken skicklighet att i en sådan historia av brutalitet mellan två folk ändå kunna fånga och föra fram den mänsklighet och kärlek som överbryggar hatet och håller dem samman.