Användarprofil Morpheus / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Morpheus

Antal betyg: 223
Antal recensioner: 221

Valhall : den samlade sagan 1

Nordens Asterix tar sina första stapplande steg

30 januari 2016

Valhall: Den Samlade Sagan är en samling av alla Valhall Albumen plus intressant extramaterial om hur verken blev till, myterna som inspirerade dem samt flera skisser och teckningar.
Humor blandas med karaktärsstudier och Asagudar i Valhalls nytolkning av de gamla myterna.

Del 1 innehåller de första 3 albumen, som visar att Valhall gänget redan från början var duktiga serieskapare, även om det finns en hel del nybörjarskavanker.
Det är de klassiska grova bitarna man ser i början: Tecknarstilen är inte lika finpolerad som den senare kom att bli, författarna har inte riktigt hittat "rätt" tonläge ännu osv.

Det börjar med "Vargen är Lös", en relativt mild historia om man jämför med senare, mer episka berättelser, men som lyckas sätta en bra grund och presentera Valhalls värld och karaktärer för läsarna.
Sen blir det "Tors Brudfärd", som fortsätter att blanda asar med humor och samhällssatir och är nog det roligaste albumet i boken.
Men bäst av de tre tycker jag den sista, "Odens Vad", är. Mest en egen historia och bara löst baserat på myter om Oden lyckas den berätta ett spännande äventyr utan att för den delen glömma humorn som gör Valhall serien så speciell.

Valhalls första tolkningar av de nordiska myterna håller ännu, trots sina skavanker, och det saftiga extramaterialet gör att Samlingen klart rekommenderas för alla fans av Valhall-serien eller de nordiska Asagudarna.

7 av 7 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Sent i november

En mysig avslutning på Mumindalen

21 november 2016

Sista boken om Mumindalens innevånare skiljer sig en del från de tidigare böckerna. Visst återkommer en hel del tidigare karaktärer, främst Mymlan och Snusmumriken, och visst utspelar sig större delen av historien i muminhuset men den sticker ändå ut av en anledning: Mumin, Pappan och Mamman och även Lilla My är inte alls med i boken. De närvarar bara "andligt" så att säga.

Detta gör dock inte boken sämre. Tvärtom tycker jag att den är snäppet bättre än Pappan och Havet, som den här boken utspelar sig parallellt med. De återkommande karaktärerna är härliga och de nya passar bra in i mumindalen. Det är en mysig liten bok om olika personligheter som samlas och får leva med varandra i det övergivna muminhuset. Jansons språk är lika poetisk som alltid och när boken är slut lämnas man med en varm om än lätt melankolisk känsla. Så som ett avsked ska kännas. Ett värdigt avslut på berättelserna om Mumintrollet och hans vänner.

5 av 5 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Tomtebobarnen

Bilderboksklassiker

7 april 2018

Elsa Beskow var en gång den stora inom svensk barnlitteratur, och hennes vackert illustrerade böcker, ofta på rim och med tydliga sensmoraler, var länge standarden för hur en barnbok skulle se ut.
Sen kom 45-revolutionen med flera kreativa och lätt anarkistiska författare som Tove, Astrid och Lennart Hellsing, vars verk i jämförelse är väldigt annorlunda.

Jag trodde därför när jag läste om Tomtebobarnen att jag skulle finna den fin om än en smula småtrist, men jag blev tvärtom förförd av den istället. Det är en otroligt snyggt illustrerad, gullig och mysig bok på en rimmande vers som, om kanske inte lika crazy och lekfull som Hellsings, är värmande och betryggande. Och ibland är det vad barn vill ha och behöver.

Visst finns en del småbitar som vittnar om bokens ålder, men det är nog snarare vuxna som kommer reagera på det, medan barn inte lär bry sig. Jag kan inte minnas att jag gjorde det när jag var liten i alla fall.

En av de främsta bilderböckerna, och klassiker i ordets rätta bemärkelse. Det finns en anledning att den trots sina över 100 år på nacken nästan ändå alltid säljer slut lagom till julhandeln. Rekommenderas.

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Batman The Killing Joke Special Edition

En hjälte är bara så bra som hans skurk är. En bra...

3 maj 2013

En hjälte är bara så bra som hans skurk är. En bra skurk reflekterar hjältens mörka sida och fungerar som dennes skugga. Och det finns väl få Hjälte-Skurk par som når upp till samma ikoniska nivå som Batman och Jokern?

Den här historien utforskar deras relation samtidigt som den ger Jokern en möjlig bakgrundshistoria. Jokerns nihilistiska motiv är klara: Bevisa att även den mest uppstående samhällsmedborgaren kan bli som han om man knäcker personen. Allt som krävs är en dålig dag. För att bevisa detta kidnappar han kommissarie Gordon för att tortera och mentalt knäcka honom och Batman måste nu rädda sin vän undan sin värsta fiende.

När det kommer till Joker-historier är det här den absolut bästa. Den analyserar och ger Batmans ärkefiende en ny dimension som visar varför han är en av serievärldens bästa skurkar. Alan Moore håller som vanligt en hög nivå och illustratören Bolland är en mästare på sekvens berättande och tillsammans lyckades de skapa ett mästerverk i superhjältegenren. En personlig favorit.

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Valhall : den samlade sagan 5

Final värdig Gudarna

30 januari 2016

Valhall: Den Samlade Sagan är en samling av alla Valhall Albumen plus intressant extramaterial om hur verken blev till, myterna som inspirerade dem samt flera skisser och teckningar.
Humor blandas med karaktärsstudier och Asagudar i Valhalls nytolkning av de gamla myterna.

Så drar sig nu Valhall serien mot sitt slut, och det är en final värdig de stora Asarna.

Först ut, "Balladen om Balder", är en riktigt bra omtolkning av myten om Balder. Ändringar har gjorts för att passa den typiska Valhall-stilen, och lyckas vara en humoristisk historia trots det mörka ursprungsmaterialet.
"Muren" är en snygg hopslagning av två olika myter där Tjalve för sista gången får huvudrollen när han utför sitt Mandomsprov. En bra karaktärsstudie som visar figurens utveckling över alla albumen samtidigt som den lyckas vara både spännande, rolig och även lite samhällssatirisk. Valhall när den är som bäst med andra ord.
Men det mest episka har de sparat till sist. "Völvans Syner" har Röskva i huvudrollen och handlar om självaste Ragnarök! Snyggt knyter den ihop säcken och är ett värdigt avslut på Valhall serien.

Sjukt snyggt tecknat, bra och underhållande berättelser och saftigt extramaterial.
Fans av Valhall och av asagudarna rekommenderas att ta sig en närmare titt.

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Valhall : den samlade sagan 2

Kvalitén höjs när Valhall-sagan fortsätter

30 januari 2016

Valhall: Den Samlade Sagan är en samling av alla Valhall Albumen plus intressant extramaterial om hur verken blev till, myterna som inspirerade dem samt flera skisser och teckningar.
Humor blandas med karaktärsstudier och Asagudar i Valhalls nytolkning av de gamla myterna.

Mellan album 3 (som avslutade förra samlingsvolymen) och album 4 gjordes det en film på Valhall, som senare kom att bli de första två albumen i den här volymen.
Arbetet med filmen hjälpte Valhall-skaparna att utvecklas som historieberättare och främst tecknarstilen fick ett rejält lyft. Karaktärerna är renare i designen och allting är, helt enkelt, snyggare i den här volymen än i förra.

Första albumet, "Historien om Quark", är nog den Valhallserien jag tycker minst om. Den fungerar bara som en set up för nästa historia och är mest bara en massa skämt och gags med seriens originalkaraktär, jätteungen Quark. Jag förstår att han är populär i Danmark, men själv är jag inte förtjust i Quark humorn.
Tack och lov väger "Resan till Utgårda-Loke" upp för det. Utgårda-Loke är det närmsta Valhall har en "big bad" och serien är baserad på en av de mest kända myterna. Det är med den här berättelsen Valhall-gänget får visa vad de är kapabla till när de är som bäst och det första albumet när Valhall stilen verkligen kommit till sin rätt.
Sist har vi "Guldäpplen åt Gudarna", en mer humoristisk historia där Loke får chans att skina i all sin humoristiska glans. Valhall Loke är en underbar komisk figur, och det är inte konstigt att han är seriens mest populära karaktär.

De härliga serierna, plus det saftiga bonusmaterialet gör att Den Samlade Sagan rekommenderas varmt både för fans av Valhallserien och andra fans av Asagudarna.

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Trollkarlens hatt

Fin introduktion till Mumindalen

10 augusti 2014

Har man inte läst någon utav Tove Janssons böcker om Mumindalen och dess invånare tycker jag att man ska börja nu. Och den bästa att börja med är Trollkarlens hatt.

Alla viktiga karaktärer är med, med undantag för Lilla My som dyker upp först i nästa bok, och som vanligt är Mumindalen fylld med lek och äventyr. Mycket ovanliga sådana den här gången då en magisk hatt ställer till problem för invånarna och leder till flera små äventyr och komiska händelser.

Jansson har ett vackert och fantasifullt skrivspråk och karaktärerna är alla levande och fyllda med personlighet. En fantastisk barnbok av den kategorin som också är en väldigt bra vuxenbok. Rekommenderas för alla läsare som har en gnutta fantasi.

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Ett ufo gör entré

Ingenting för mig

25 november 2012

Jag minns hur jag i gymnasiet fick Gardells "Ett ufo gör entré" som obligatorisk läsning. Jag har fortfarande inte förlåtit min lärare för det.

Boken är visserligen välskriven men allt förstörs av den trista och irriterande huvudpersonen Juha. Flera gånger kastade jag boken ifrån mig i ren ilska och jag ville skrika åt denna ryggradslösa torrboll! Jag kan inte sympatisera med en karaktär som är så viljelös att han inte vågar beställa en cheeseburgare för att han inte vet hur han ska uttala det. Sedan kände jag mig så isolerad ifrån karaktärerna och deras 80-tal. Boken försöker ta upp tidlösa ämnen som mobbing och utanförskap men brer på så tjockt med 80-talsnostalgin att situationerna bara känns främmande och som något som hände för länge sedan. Det ger boken ett bäst före datum som gick ut innan den publicerades.

Är man ett fan utav Gardell eller minns det 80-tal han pratar om kanske man gillar den här boken. Jag gjorde det inte.

3 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Mio, min Mio

Ett av Astrids främsta verk

20 november 2012

Mio, min Mio är en av Astrids Lindgrens mest älskade böcker och den första i vad jag gillar att kalla för Fantasy-triologin, som består av Mio, Lejonhjärta och Ronja.
Vi talar ofta om Astrid Lindgrens sagor och Mio är nog den allra mest sagoliknande utav hennes berättelser. Den följer alla beats och punkter som en klassisk saga gör och är skriven precis som en klassisk saga hade berättats, kryddat med Astrids typiska språk.
Som berättelse är Mio väldigt välskriven, både de lyckliga partierna i Landet i Fjärran och de mer skrämmande bitarna i Riddar Katos borg vilket gör att den aldrig blir tråkig att läsa. Den här utgåvan är också en väldigt vacker bok rent designmässigt med sin röda pärm och Astrids "autograf", och gör sig fin hemma i bokhyllan. Mio, min Mio är en fantastisk spännande saga och bland de bästa fantasyböcker som skrivits i Sverige. Utmärkt läsning för både barn och vuxna.

3 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej