Betyg & recensioner av Morpheus
Antal betyg: 358
Antal recensioner: 356
Valhall : den samlade sagan 1
Nordens Asterix tar sina första stapplande steg
Valhall: Den Samlade Sagan är en samling av alla Valhall Albumen plus intressant extramaterial om hur verken blev till, myterna som inspirerade dem samt flera skisser och teckningar.
Humor blandas med karaktärsstudier och Asagudar i Valhalls nytolkning av de gamla myterna.
Del 1 innehåller de första 3 albumen, som visar att Valhall gänget redan från början var duktiga serieskapare, även om det finns en hel del nybörjarskavanker.
Det är de klassiska grova bitarna man ser i början: Tecknarstilen är inte lika finpolerad som den senare kom att bli, författarna har inte riktigt hittat "rätt" tonläge ännu osv.
Det börjar med "Vargen är Lös", en relativt mild historia om man jämför med senare, mer episka berättelser, men som lyckas sätta en bra grund och presentera Valhalls värld och karaktärer för läsarna.
Sen blir det "Tors Brudfärd", som fortsätter att blanda asar med humor och samhällssatir och är nog det roligaste albumet i boken.
Men bäst av de tre tycker jag den sista, "Odens Vad", är. Mest en egen historia och bara löst baserat på myter om Oden lyckas den berätta ett spännande äventyr utan att för den delen glömma humorn som gör Valhall serien så speciell.
Valhalls första tolkningar av de nordiska myterna håller ännu, trots sina skavanker, och det saftiga extramaterialet gör att Samlingen klart rekommenderas för alla fans av Valhall-serien eller de nordiska Asagudarna.
Pappan och havet
Den vuxnaste och dystraste muminboken
Pappan och havet är nog den mest vuxna utav muminböckerna. Det förekommer färre knasiga karaktärer, inga större katastrofer och tar upp lite mörkare, personligare teman än tidigare böcker.
Boken börjar med att Muminpappan känner sig onödig. Han har mer eller mindre en medelålderskris som måste lösa och i hans fall är det att få känna sig nödvändig igen. Så han tar med sig familjen ut till en ö för att ta hand om ett övergivet fyrtorn.
Medan den här boken är mycket mer meditativ och mindre äventyrlig än tidigare böcker i serien är den fortfarande väldigt underhållande. Tove Janssons skriftspråk är vackert och poetisk och muminfamiljen är en härlig bunt karaktärer.
Med det sagt hade jag inte börjat med den här boken om man vill introducera antingen sig själv eller ett barn för muminfamiljen. Men efter att ha läst de andra böckerna, lärt känna mumindalens invånare och mognat som person rekommenderas den här boken varmt. Då lär man också få ut mer utav boken och dess meditation och funderingar över vad pappa-rollen egentligen innebär.
Tomtebobarnen
Bilderboksklassiker
Elsa Beskow var en gång den stora inom svensk barnlitteratur, och hennes vackert illustrerade böcker, ofta på rim och med tydliga sensmoraler, var länge standarden för hur en barnbok skulle se ut.
Sen kom 45-revolutionen med flera kreativa och lätt anarkistiska författare som Tove, Astrid och Lennart Hellsing, vars verk i jämförelse är väldigt annorlunda.
Jag trodde därför när jag läste om Tomtebobarnen att jag skulle finna den fin om än en smula småtrist, men jag blev tvärtom förförd av den istället. Det är en otroligt snyggt illustrerad, gullig och mysig bok på en rimmande vers som, om kanske inte lika crazy och lekfull som Hellsings, är värmande och betryggande. Och ibland är det vad barn vill ha och behöver.
Visst finns en del småbitar som vittnar om bokens ålder, men det är nog snarare vuxna som kommer reagera på det, medan barn inte lär bry sig. Jag kan inte minnas att jag gjorde det när jag var liten i alla fall.
En av de främsta bilderböckerna, och klassiker i ordets rätta bemärkelse. Det finns en anledning att den trots sina över 100 år på nacken nästan ändå alltid säljer slut lagom till julhandeln. Rekommenderas.
Stora boken om filosofi
Bra sammanfattning av Filosofins historia
Stora Boken om Filosofi är mer eller mindre en uppslagsbok, i kronologisk ordning, över stora, inflytelserika filosofer och deras idéer.
Det är en intressant bok, och en riktigt bra introduktionsbok för folk som är intresserade utav filosofi. Den är omfattande, från Grekerna till idag, och till skillnad från en del andra filosofiböcker är den heller inte bara väst-centrerad, utan tar upp asiatiska filosofer som Konfucius och Lao Tzu, islamska filosofer under medeltiden etc.
Tyvärr är den styrkan också lite av en svaghet. Filosofi har funnits länge, och ska man ha med allt så är det svårt att sammanfatta, även på 300 + sidor. Därför har det gjorts urval. Vissa filosofer får en ensam sida som kort förklarar deras idéer, andra får två och en del upp till fyra. Men för en del tänkare, speciellt de som hade fler än en stor idé, räcker knappt det och deras andra idéer, som i vissa fall hade varit intressantare, nämns som snabbast i marginalen, eller senare i boken vid filosofer som antingen byggt på eller gjort motstånd mot dessa idéer.
Sedan förstår jag inte varför boken helt väljer att ignorera Roms filosofer. I en ursäkt påstår de att Rom "bara" var stoiker, men att inte ha med Seneca tycker jag är fel.
Det är annars ett välgjort arbete, även om det kan vara lite trist att sträckläsa.
Det är hursomhelst en bra sammanfattning av filosofins historia, och en bra bok om man vill veta lite mer om olika filosofer för att senare på egen hand göra större djupdykningar genom att läsa deras verk.
Rekommenderas.
Britt-Marie lättar sitt hjärta
Astrids debutroman
Även om Astrids stora genombrott kom 1945 med Pippi Långstrump hade hon faktiskt redan en prisbelönt debutbok bakom sig. Den här, flickboken om 15-åriga Britt-Marie som skriver om sin familj och sitt liv till sin brevvän Kajsa.
Och det är en bra bok, även om jag måste erkänna att jag nog njuter lite extra av den då jag är ett stort Astrid-fan, och det är kul att läsa både en väldigt tidig Astrid, och en ovanligare typ, då Britt-Marie riktar sig till en äldre målgrupp än vad hennes mer kända böcker gör.
Först och främst är det kul att se vissa smådetaljer hon senare återanvänt, i synnerhet Saltkråkan har lånat en del från Britt-Marie. Sedan är det riktigt kul att läsa en bok där Astrid får jobba med ett större ordförråd, tack vare den äldre målgruppen. Hon slänger sig med både tyska, danska och engelska ord och uttryck och namndroppar sångtexter och flera litterära verk, vilket är extra kul då man på så vis får reda på böcker som Astrid säkert har en varm relation till.
Men det är bara kryddor för fansen, hur är själva grundberättelsen? Ojo, den fungerar bra. Den är laddad med humor och är riktigt underhållande, och några av de senare kapitlen rör vid det mörkret som alltid finns hos Astrid, även om den också har en rätt trött kliché som nästan alltid är med i romantiska berättelser (missförståndet) som jag personligen inte är förtjust i. Men, men. Boken är ändå från 1944 (och är ett intressant tidsdokument) så klichéerna var väl inte lika gamla då.
Även om den inte är på nivå med Astrids allra bästa klassiker är den helt klart ett måste för inbitna fans. Jag hade själv riktigt stor glädje av boken och rekommenderar den till andra Astrid-älskare.
Sent i november
Ett värdigt avslut på Muminböckerna
Sista boken om Mumindalens innevånare skiljer sig en del från de tidigare böckerna. Visst återkommer en hel del tidigare karaktärer, främst Mymlan och Snusmumriken, och visst utspelar sig större delen av historien i Muminhuset men den sticker ändå ut av en anledning: Mumin, Pappan och Mamman och även Lilla My är inte alls med i boken. De närvarar bara "andligt" så att säga.
Detta gör dock inte boken sämre. Tvärtom tycker jag att den är snäppet bättre än Pappan och Havet, som den här boken utspelar sig parallellt med. De återkommande karaktärerna är härliga och de nya passar bra in i Mumindalen. Det är en mysig liten bok om olika personligheter som samlas och får leva med varandra i det övergivna Muminhuset. Den lyckas också samtidigt vara både en dekonstruktion och en rekonstruktion av Mumindalen, vilket gör den till en utav de intressantaste Muminböckerna. Lägg där till att den också perfekt lyckas balansera melankoli med den varma humanism och fördragsamhet som alltid varit ledstjärnor i Mumindalen och du har en riktigt fin liten bok.
Jansons språk är lika poetisk som alltid och när boken är slut lämnas man med en varm om än lätt melankolisk känsla. Så som ett avsked ska kännas. Ett värdigt avslut på berättelserna om Mumintrollet och hans vänner.
Rasmus på luffen
Att leva är att vandra
Medan Rasmus på Luffen kanske inte är lika känd som t.ex. Emil eller Pippi, och den når heller inte upp till de nivåerna, är den fortfarande en riktigt bra barnbok. För den håller Astrid Lindgren standard, och den standarden är hög!
Fast vill man börja läsa Astrid Lindgren igen, eller vill introducera henne för nya små läsare, är kanske inte Rasmus den första man ska läsa. Men det är definitivt en jag rekommenderar att man kikar på så småningom.
Boken hör till Lindgrens mer realistiska böcker, av samma typ som Emil och Bullerbyn gör. Den skiljer sig dock från dessa då den är en enda lång historia istället för flera korta och har rent strukturmässigt mer gemensamt med Kalle Blomkvist. Även i Rasmus stöter vi på tjuvar och banditer som gör livet svårt för våra hjältar. Men huvudhistorien är relationen mellan barnhemspojken Rasmus och luffaren Oskar. Två av Astrids härligaste karaktärer som det är en fröjd att umgås med genom boken.
Den typiska Lindgrenska värmen och humorn i språket är så klart närvarande, och boken går lätt och snabbt att läsa. Och för de som, likt mig, inte läst boken innan utan bara sett filmen/tv-serien rekommenderar jag speciellt att läsa boken då den på flera ställen skiljer sig ifrån filmatiseringen. Och det här är ett klassiskt fall där boken är bättre än filmen.
Hjärnstark : hur motion och träning stärker din hjärna
Intressant, men repetitivt, om hjärnan och motion
Efter att ha lyssnat på Hansens sommarprat blev jag sugen på att veta mer och köpte hans bok Hjärnstark. Den är baserad på vetenskapliga studier, men skriven som populärvetenskap för att gemene man ska förstå. Och budskapet är tydligt; Vill du må bättre psykiskt, få bättre minne, koncentration och bli smartare så finns det en universalkur: Rör mer på dig.
Det här är ingen jobbig, hurtig hälsoguru som pratar utan en hjärnforskare. Data på data talar för hur träning påverkar hjärnan, och det är mycket intressant och Hansen förklarar bra och tydligt hur träning påverkar de olika delarna av hjärnan, vad dessa delars uppgifter är och varför det fungerar så fint. Han är också vetenskapsman och tydlig med att peka ut när forskningen inte vet utan bara kan gissa på det troligaste alternativet, vilket uppskattas.
Tyvärr kan boken ibland bli repetitiv och jobbig att läsa. Mycket upprepas, och ibland känner man att "ja, jag har fattat. Motion är bra!". Men det är en bra och intressant bok som förklarar vetenskapen bakom varför våra hjärnor, och därför vi också (för vi ÄR våra hjärnor) mår bra av att röra på oss.
Viktig och intressant läsning. Rekommenderas.
Reload : så blir du återhämtningssmart
Nyttig bok, taskig utformning
Idag känner sig fler och fler människor stressade, men att bara fly från stressen och inte göra någonting kan även det vara stressframkallande. Enligt Fexeus och Enblad, författarna till denna boken, är problemet inte enbart stressen, utan att vi är dåliga på att återhämta oss från den, och därför har de skrivit RELOAD för att hjälpa oss med det.
Det är en nyttig bok, en jag personligen kände att jag (som lider av en psykisk åkomma som lätt skapar ångest) behövde läsa. Och det fanns många matnyttiga knep och tekniker i boken. Jag kommer definitivt läsa om den. Men den kunde varit bättre skriven.
Den kändes nämligen väldigt seg. Jag brukar vanligtvis ganska snabbt kunna ta mig igenom en Fexeus bok, men den här tog förvånansvärt lång tid att läsa klart. Jag vet inte hur mycket utav det som berodde på boken och hur mycket som berodde på att jag själv hade svårt att ta in all information, som kunde träffa mig på ett personligt plan ibland och kanske därför gjorde mig obekväm. Men i slutändan känner jag att det är en bra och intressant bok som ligger begravd under dålig design.
För det första tar det väldigt lång tid innan författarna faktiskt kommer till de Reload-tekniker som var anledningen till att jag köpte boken till att börja med. De kunde till exempel sammanfattat vad Reload var i början av boken betydligt effektivare, och det långa kapitlet med vad som händer om man inte får återhämtning kändes onödigt. Vi vet alla konsekvenserna av för mycket stress, det är därför vi läser Reload till att börja med! Plus att det var väldigt många "berättelser från verkligheten" om folk som stressat för mycket men nu lever mer balanserade liv. Det kändes väldigt mycket reklam-film, och var för mig onödigt fluff.
När teknikerna väl kom var de ofta presenterade i långa listor, vilket inte alltid är det mest upphetsande att läsa.
Och ett sista designval som jag personligen har problem med var att stora delar av boken hade bitar man själv skulle fylla i, svara på frågor eller skriva anteckningar. Det kanske fungerar för vissa, och då ska jag inte ta ifrån dem det, men jag gillar inte sånt personligen.
Under den jobbiga utformningen finns dock en bok som oftast är riktigt härligt och humoristiskt skriven med konkreta och bra råd för effektiv återhämtning och guider för olika typer av personer som stressar för mycket. Jag känner som sagt bara personligen att en bättre utformning hade gjort boken lättare och skönare att läsa, vilket hade underlättat inhämtandet av den viktiga informationen.