Betyg & recensioner av Morpheus
Antal betyg: 358
Antal recensioner: 356
Batman The Killing Joke Special Edition
En hjälte är bara så bra som hans skurk är. En bra...
En hjälte är bara så bra som hans skurk är. En bra skurk reflekterar hjältens mörka sida och fungerar som dennes skugga. Och det finns väl få Hjälte-Skurk par som når upp till samma ikoniska nivå som Batman och Jokern?
Den här historien utforskar deras relation samtidigt som den ger Jokern en möjlig bakgrundshistoria. Jokerns nihilistiska motiv är klara: Bevisa att även den mest uppstående samhällsmedborgaren kan bli som han om man knäcker personen. Allt som krävs är en dålig dag. För att bevisa detta kidnappar han kommissarie Gordon för att tortera och mentalt knäcka honom och Batman måste nu rädda sin vän undan sin värsta fiende.
När det kommer till Joker-historier är det här den absolut bästa. Den analyserar och ger Batmans ärkefiende en ny dimension som visar varför han är en av serievärldens bästa skurkar. Alan Moore håller som vanligt en hög nivå och illustratören Bolland är en mästare på sekvens berättande och tillsammans lyckades de skapa ett mästerverk i superhjältegenren. En personlig favorit.
Stor panda och liten drake
Vacker, vis, avslappnad och supermysig
Köpte den här boken på impuls då omslaget var så otroligt vackert med sin enkla, svart-vita stil kryddat med de röda blomknopparna. När jag sedan läste citatet på baksidan hade boken redan vunnit mig.
Jag är väldigt svag för filosofiska barnböcker, och "Stor Panda och Liten Drake" är en otroligt fin och filosofisk bok. Det är som en blandning av de poetiska, filosofiska asiatiska texterna som Dhammapada och Tao Te Ching blandat med Nalle Puh.
Bilderna, som är på varje sida, är också en sorts mellanting mellan de klassiska, kinesiska vattenfärgsbilderna och Ernest Shephards illustrationer till Nalle Puh. Och det är otroligt charmigt.
De två vännerna Stor Panda och Liten Drake är på en resa tillsammans och vandrar genom de olika årstiderna, från vår till sommar, höst, vinter och vår igen, medan de utbyter kortare filosofiska diskussioner med varandra. Det är inga långa diskussioner utan är som sagt korta citat i stil med (och starkt influerat utav) buddhistiska visdomsord, vilket gör boken lätt att läsa och passar både barn och vuxna. Visst, vissa barn kan kanske ha svårt för att ingenting egentligen händer i boken. Medan andra barn säkert uppskattar de vackra och mysiga bilderna, den lugna stämningen och de kloka citaten.
Överhuvudtaget är det här en fantastisk liten bok som jag kommer se till att sprida i min bekantskapskrets. Både till de mindre och de äldre. För jag känner att det är många som kan behöva höra de här kloka orden och stifta bekantskap med de här två fina vännerna. En blivande klassiker, helt klart.
Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som ...
Fin och klok självbiografi
Jag upptäckte Natthiko genom hans två sommarprat i P1. Och då de råkar tillhöra mina favorit-sommarprogram blev jag intresserad av hans bok, "Jag kan ha fel". En bok där han fått hjälp av Caroline Bankler och Navid Modiri som har samlat ihop, skrivit ner och finslipat saker Natthiko har sagt i sina föreläsningar, sina Sommarprat och i sin pod.
Och har man, soFm jag, lyssnat på hans sommarprat är det mycket som kommer igen. De utgör de stora delarna utav boken som är en sorts självbiografi blandat med lektioner och observationer och, för att använda bokens undertitel" andra visdomar från Natthikos liv som buddhistmunk".
Man kan se det som en "extended cut" av Sommarpraten, men det är inte svårläst för det. Boken är i kapitelform som kortare och med humanism och en lagom dos humor beskriver nyckelhändelser och lärdomar ur Natthikos liv. Och då kapitlen sällan är långa, en del är bara på två-tre sidor, gör att man lätt plöjer igenom boken och tänker "bara ett kapitel till".
För det är en riktigt trevlig och ofta mysig bok att läsa, även om den har sina sorgliga stunder, bland annat då Natthiko berättar om sin fars död och sin egen ALS diagnos. Men sådant tillhör livet, och ger också Natthiko (och oss läsare) en möjlighet att dra nytta av det han lärt sig som buddhistmunk.
För här finns många kloka visdomsord som är både uppmuntrande och nyttiga att höra. Vilket på det hela tager resulterat i en av de bästa biografier jag läst och även en inkörsport om man är intresserad av att lära sig mer om buddhismen.
Rekommenderas varmt.
Vi har så roligt när det är jul : Astrid Lindgrens b...
Julsamling med Astrid
"Vi har så roligt när det är jul" är en samlingsvolym med åtta olika Astrid-berättelser med jultema. Här finns bilderboksversionerna av julen i Bullerbyn, på Bråkmakargatan och hos Kajsa Kavat, Pippis Julgransplundring, Stora Tabberaset i Katthult, bilderboken Titta Madicken, det snöar och de två tomteberättelserna Räven & Tomten samt Tomten är Vaken som Astrid skrev som bearbetning på två Tomte-dikter när dessa skulle ges ut i Tyskland.
Alla illustrerade med färgbilder av de klassiska Astrid-illustratörerna Ilon Wikland, Ingrid Vang Nyman och Björn Berg medan Eva Eriksson och Kitty Crowther står för Tomteberättelserna.
Det behöver väl inte sägas att det är en riktigt fin samling med fantastiska illustrationer? Ilon kunde som få fånga en känsla av mys och värme som passar Astrid och här känns det verkligen som jul. Björn Bergs Emil är också underbar och ingen tecknar Pippi som Vang Nyman. Eva Erikssons Räven & Tomten är också den fantastiskt vacker att titta på, men jag är inte lika förtjust i Crowthers Tomten är vaken, även om texten är fin.
Som alltid i samlingsvolymer är en del berättelser bättre än andra. T.ex. är Bullerbyn och Bråkmakargatan mest små gulliga bitar utan nån direkt handling. Men mina personliga favoriter Räven & Tomten är riktigt mysig, Titta Madicken väldigt händelserik och Stora Tabberaset i Katthult är ett av Emils finest moments, och en svensk julberättelse som egentligen endast Karl-Bertil kan mäta sig med.
Däremot blev jag besviken när jag såg att de, av någon anledning, inte tryckt bilderböckerna som de var utan tagit bort ett antal bilder i den här samlingsvolymen. Vilket jag tycker är sorgligt och som sänker betyget till en fyra. Kan samlingsvolymer med Elsa Beskow och Jan Lööf trycka berättelserna intakt borde Astrid kunna det med.
Annars är det en riktigt fin julsamling. Och blir man riktigt förtjust i någon av berättelserna så kan man skaffa den separat i efterhand för att njuta av alla illustrationerna.
En klassiker att ta ner och läsa högt ur när det nalkas mot jul.
The Essential Epicurus
Samlade texter från en av mina favoritfilosofer
Efter att ha läst om Epicurus i olika filosofiböcker fick han snabbt status som en av mina favoritfilosofer och jag beslöt mig att läsa något av vad han själv skrivit. Och då är den här, Essential Epicurus, som samlar flera utav hans brev och hans Principiella doktriner en bra introduktion om man vill förstå mer om mannen och hans filosofi.
De första breven, till Herodotus och Pythocles respektive, beskriver Epicurus världsbild, då han var naturalist och baserade sin världsbild på naturvetenskapen. Det är intressant att läsa hur nära Epicurus hamnar vad naturvetenskapen vet idag, men det är samtidigt ganska segt att läsa och samma information finns att hitta både bättre och mer uppdaterad i valfri skolbok i NO.
Men brevet till Menoeceus och Principal Doctrines är riktigt intressanta. Här har vi korta livsråd och observationer i stil med Marcus Aurelius Meditations eller Dhammapada, som bra sammanfattar Epikurismen, som strävar efter att uppnå njutning och undvika smärta. Men tro inte att Epicurus var någon Hedonist. Nej, riktigt njutning, säger Epicurus, uppnås genom sinnesro, inte genom att jaga och längta efter svår- eller ouppnåbara ting.
Här står mycket kloka saker som håller ännu idag, även om det inte är alltid jag håller med honom eller tycker han har rätt i sina råd om hur man ska leva ett gott liv. Han är till exempel rätt tydligt färgad av att hans tid var en mer auktoritär tid där man skulle vara underdånig.
Men kärnan i hans filosofi är det inget fel på, och jag tror flera människor idag skulle må bra av att höra Epicurus visdomsord, i en tid när vi bombarderas av reklam för vad han kallade "onödiga nödvändigheter". Rekommenderas.
Trollkarlens hatt
Den bästa Muminboken att börja med
Har man inte läst någon utav Tove Janssons böcker om Mumindalen och dess invånare tycker jag att man ska börja nu. Mumindalen är en fantastisk plats laddad med humor, fördragsam humanism, filosofiska observationer, stor fantasi och en lagom dos mörker och melankoli. Och den bästa boken att börja med är Trollkarlens hatt.
Alla viktiga karaktärer är med, med undantag för Lilla My som dyker upp först i nästa bok, och som vanligt är Mumindalen fylld med lek och äventyr. Mycket ovanliga sådana den här gången då en magisk hatt ställer till problem för invånarna och leder till flera små äventyr och komiska händelser.
Jansson har ett vackert och fantasifullt skrivspråk och karaktärerna är alla levande och fyllda med personlighet. En fantastisk barnbok av den kategorin som också är en väldigt bra vuxenbok. Rekommenderas för alla läsare som har en gnutta fantasi.
Den farliga resan
En skön återkomst till Mumindalen
Efter "Sent i November" gjorde Tove Jansson aldrig några fler romaner om Mumindalen. Men hon gjorde faktiskt två bilderböcker. Den här är den ena utav dem.
Den Farliga Resan kom ut 1977 och skiljer sig i stilen från "Vad Hände Sen?" och "Vem Ska Trösta Knyttet" då illustrationerna här alla är i vattenfärg.
Jag är personligen riktigt förtjust i boken. Bara som bilderbok har den hög kvalitet, med sin fantasi, sina underbara bilder, för Tove var en riktigt skicklig bildkonstnär, och härliga rim lyckas den vara både spännande och rolig på samma gång.
Men det som gör mig som Muminfan så glad är meta-delen.
Jag kanske läser in för mycket, men det faktum att romansviten var extra melankolisk i slutet gör att det här känns som en återkomst till den gamla gladare versionen av Mumindalen, vilket också skildras genom att det är ett nytt barn, Susanna, som tillsammans med Hemulen och Ynk från Trollvinter och Tofslan och Vifslan från Trollkarlens hatt, samt Sniff, som senast var med i Osynliga barnet, letar efter vägen tillbaka till Mumindalen. Detta gör att man kan se boken som ett statement att Mumindalen kommer alltid vara öppen och välkomnande för nya barn, och för gamla som vill tillbaka dit.
Tove hade själv svårt att senare hitta tillbaka till "den lyckliga dalen" (det är bland annat det November handlar om), men här känns det som att hon bekräftar att dalen alltid är öppen för alla som vill dit. Hon återvände en gång till med ytterligare en bilderbok, Skurken i Muminhuset, men i övrigt tycker jag det här är en bra avslutning på Muminvärlden av dess skapare.
Vem ska trösta knyttet?
En kronjuvel inom barnlitteraturen
Att Tove Jansson är en skicklig författare med ett underbart språk är ingen nyhet, men hon såg sig själv först och främst som en konstnär och målare.
Därför är det kanske inte så konstigt att ett av hennes främsta verk skulle bli en bilderbok, där hennes språk och hennes bilder harmoniseras till en fantastisk historia.
"Vem ska trösta Knyttet?" är tekniskt sett en äventyrsdikt, om hur det skrämda och ensamma lilla Knyttet ger sig ut i världen, och till slut finner tröst genom att själv bli den som räddar och tröstar ett ensamt litet Skrutt.
Tove har ett underbart vackert språk, som kan vara både lekfullt och melankoliskt. Och den här dikten lyckas perfekt fånga både känslan av ensamhet, oro och utanförskap som spänning, frihet, värme och gemenskap.
Trots berättelsens korthet lyckas hon ta både Knyttet och läsaren på en känslomässig berg-och-dalbana i ett hissnande äventyr.
Och hennes illustrationer sen! Tove är bland mina favoritillustratörer och här får hon också chansen att också använda färger, vilket hon gör på ett djärvt och vågat sett, vilket skapar väldigt stämningsfulla och imponerande bilder. Hennes skuggor, hennes figurer, hennes sätt att komponera en bild är alla utsökta.
Det här är en kronjuvel inom barn- och bilderbokslitteraturen.
Alla barn borde minst en gång få höra en vuxen läsa den högt för dem. Det är en klassiker i ordets rätta bemärkelse.
The Complete Calvin and Hobbes
Solidt guld
Min favorittyp av böcker, serier etc. är de som både är underhållande på det ytliga planet, som man enkelt kan plocka upp och läsa för en snabb fix, men som när man skrapar på ytan finner flera djupare lager och dimensioner hos.
Exemplet som jag alltid använder för att beskriva dessa typer av verk är Bill Wattersons Kalle och Hobbe. I mitt tycke den bästa strip-serien någonsin.
Wattersons serie är underbart tecknad med expressiva karaktärer, klara linjer och fantastiska bakgrunder (speciellt i söndagsserierna), och lyckas blanda gapskrattshumor med filosofiska observationer, smart satir, värmande ögonblick och kreativiteten i ett barns fantasi.
Serien är skriven med sann kärlek till karaktärerna och till mediet i sig, som Watterson verkligen pushade till sin spets, vilket gjorde att serien ligger på en nivå som, enligt mig, ingen annan dagstidningsserie når upp till.
The Complete Calvin & Hobbes samlar samtliga dagsstrippar (i svartvitt), söndagsserierna (i färg) och de extramaterial (oftast Dr. Seuss liknande dikter och illustrationer med karaktärerna) som var med i de olika årsutgåvorna av serien, samt en introduktion av författaren själv.
Det enda "dåliga" med denna lyxiga utgåva är att de tre böckerna är rätt otympliga och tunga, och man behöver sitta i en bra fåtölj eller soffa för att läsa dem. Å andra sidan lär man inte vilja resa på sig när man väl börjat, för det här är som sagt bland det bästa som gjorts i serieväg.
Ett måste för serieälskare. Rekommenderas extra varmt.