Användarprofil Varis Svärd / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Varis Svärd

Antal betyg: 8
Antal recensioner: 8

STHLM DELETE

Mycket läsvärt.

26 januari 2019

Efter att ha läst första boken i serien, VIP-rummet hoppade jag på denna. Och jag blev inte besviken.
Bra språk, intrigen är levande, och karaktärer man bryr sig om. Det är svårt att gissa sig fram i handlingen, vilket är också ett stort plus. Jens bevisar återigen att han är grym på den juridiska biten. Han har erfarenhet från kriminellas och advokaternas värd. Och det lyser genom och blir trovärdigt. En klar femma.

Läs dock VIP-rummet först. Annars kommer den här boken inte ge den sanna känsla och förståelse för karaktärerna och handlingen.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej
The Ruins

Faller platt

16 januari 2019

Tog upp denna bok från bibliotekshyllan för jag gillade storyidén.

Fyra unga amerikaner hamnar på ett ställe där en ond växt lever och ja, den är levande. Platsen bevakas av maya indianer och dom låter ingen komma levande från platsen.

Som sagt fyra unga vuxna, två par är på semester i Mexico. Dom möter den här tysken som har en försvunnen bror. Det enda tysken vet är vart hans bror åkte. Alla fem, med en sjätte person, en grek, bestämmer att åka till den här platsen i djungeln och leta efter tyskens bror.

Alla hamnar på en gammal ruin som är förtrollad av någon/några. Varje person som sätter sin fot på platsen blir dömd till utrotning. För där lever en ond och levande växt som dödar dess offer plågsamt och långsamt.

Boken faller platt när det kommer till karaktärer. Inte en enda av dom är lätt att tycka om. Alla sex stycken är dumma och korkade. Till och med Jeff som ska vara gruppens ledare och den som vet mest om överlevnad. Han är mest en butter besserwisser som lyckas inte hålla ihop gruppen. Jag vet verkligen inte varför författaren har valt att göra alla karaktärer korkade och naiva. Det som var jobbigast var slutet. Man får aldrig veta vad är det för växt, vad är dess motiv, varför finns den där i första tag? Och som väntat så dör allihop långsam död. Och fyra om dom dör i bokens slut, snabbt en efter en. Läste jag verkligen så många sidor för att veta att ingen överlevde? Boken lämnar en med många obesvarade frågor.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

VIP-rummet

Välskriven bok med suveränt språk

2 januari 2019

Jens gör det igen. Inte som Snabba Cash men ändå väldigt bra.

Jens vågar och skäms inte. Hans ordval och metaforer gör att hans böcker sticker ut från mängden. Också hans karaktärer är topnoch. Han lägger in alla slags människor i sina böcker och ger dom grundliga och uttänkta motiv och personligheter. För mig är det absolut det viktigaste i en bok - att bygga upp personer man bryr sig om. Och Jens lyckas med det.

Spänningen finns där också hela tiden. Det blir väldigt sällan tråkigt.

Själva slutet och klimaxet var kanske si så där. Det kändes inte helt bra. Någontings saknades, exakt vad kan jag inte sätta fingret på.

Men verkligen läsvärd. Bästa bok jag läste 2018.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Turkish Delight

Som att befinna sig på plats.

2 januari 2019

Niclas Ericsson har skrivit Familjehemligheter och nu Turkish Delight som kom ut 2011.

Boken blir delvis riktigt intressant, det blir svårt att lägga ifrån den. Sen kommer långa sidor som är svårare att äta sig igenom. Och jag är nog rätt säker på varför, för se här! Niclas Ericsson till vardags jobbar som journalist. Även huvudkaraktären Patrik är en journalist. Niclas har skrivit en bok som på visa håll blir som en fakta baserad reportage. Boken innehåller en hel del fakta om Turkiet och det icke erkända folkmordet på armenier.
Paragraf efter paragraf är fyllda med ren fakta. Det dödar spänningen något. Det känns mer som att läsa en faktabok än thriller. Sen finns några andra saker som sticker ut.

Ord. Författaren har använt vissa ord alltför många gånger. Det är flämta, ryggtavla och orakad. Varenda kotte i boken beskrivs som orakad. Det är inte svårt att ge personen var sin utseende. Alla behöver inte vara skäggiga.
Samma gäller ordet flämta. Hon flämtade, han flämtade. Det stack ut och kändes som att författaren har inte helt jobbat på ordvalet.

Mest störd blev jag på huvudkaraktären Patrik. Det är svårt att sympatisera med honom. Hans bakgrunds story är väldigt tunn. Kan vara så att han är beskriven mer på djupet i första boken, Familjehemligheter, vilken jag har inte läst.
Men han känns allmänt osäker, flyter bara på. Lyssnar alltför mycket på sin kompis Okan som är en riktig idiot. Han dyker upp lite här och där. Sen försvinner han igen och lämnar sin polare Patrik i sticket, i en stad som kryllar av kriminella. Okan känns mer eller mindre som en utnyttjare av sin vän.

Det som var bäst med boken.

Miljön. Miljön var väldigt bra beskriven. Jag var verkligen inne i Istanbul när jag läste boken. Det är tajt, mörkt, skitigt, på visa ställen läskigt. Miljön var en ren femma för mig.
Lokhoum. Den transsexuella kvinnan. Hon var mest intressanta karaktären och den som det var lättast att känna sympati med. Mest för att Nicklas hr gett henne en djupare bakgrund beskrivning och motiv. När jag läste boken kände jag att jag vill träffa henne irl.
Författaren beskriven också på bra sätt hur det är att vara trans i en stad som är korrupt och ser ner på prostituerade shemales.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Kackerlackorna

Bra tema på story som lever inte upp.

2 januari 2019

Tyvärr men inte alls så bra som man kan tro. Personligen älskar jag böcker som utspelar sig på svettiga och varma platser med mycket folk, horor, droger, korruption. Med andra ord Bangkok. Efter att ha läst runt 80 sidor la jag ner projektet.

Orsaken: enormt spretig. Väldigt svårt att hänga med alla karaktärer och alla konstanta byten från en plats till annan. Jag fattade inte vart jag befann mig någonstans. Visste att det var i alla fall i antingen Oslo eller Bangkok. Men vart i Bangkok? Ena stunden på en gata, annan stund på någon fest, sen uppe i en skyskrapa hos någon megainvesterare. Det blir för mycket.

Tappade bort den röda tunna tråden hela tiden. Så synd, för jag gillade själva huvudkaraktären Harry Hole. Han är badass matcho alkis som jobbar på sin alkoholism, arrogant, kaxig. Älskar sådana karaktärer.

Synd dock att han är både avstängd polis och alkis. Det finns 11 034 andra deckare där ute med samma huvudkaraktär. Polis + Alkoholist = Räddaren

Det är inte originellt.

Svag 2 av 5 tyvärr.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Kallbrand

Bra story med få intressanta karaktärer

31 december 2018

Första boken jag läst av Börjlind paret.

OBS spoilers längre ner i texten!

Varför jag valde att köpa denna bok var för att jag fastnade för temat i den. Faktum att det var femte boken i en serie förstod jag i senare skede. Det var ändå relativt lätt att förstå vart karaktärer stod och vad deras historia var. Början av boken startar bra. Man blir direkt indragen i dramat - ett sprängdåd. Därefter tog det litet tag innan aktion sattes igång. Gillade delarna med Tom Stilton och när han åkte upp till norra Thailand för att leta efter mannen som kallas för Decha. Gillade miljöbeskrivningen och den konstanta känslan av att man befinner sig djupt in i djungel.

Karaktärer.

Karaktärerna har olika sidor och personligheter. Tyvärr har jag svårt att bry mig om någon särskilt mycket. Jag tycker att alla är mer eller vanliga typer. Med visa undantag - Lucas. Lucas är den som sticker ut mest och som är mest intressant. Han berörde mig på djupet. Ingen annan gjorde det.

Det började svaja rejält mot slutet av boken, på ett dåligt sätt. Det känns som författarna skyndade på visa viktiga delar av berättelsen.

Tips. Se inte tv serien. Den förstörde bilden av karaktärerna något enormt. Jag gillar varken Olivia eller Stilton i serien. Ångrar att jag ens tittade på den.

Jag ger boken en svag 3 av 5.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Outsidern

Varis Svärd

31 december 2018

Jag är nog fel person att recensera denna bok. För jag gillar inte skräck och det övernaturliga alltför mycket. Men om jag läser skräck så vill jag känna gåshud och små myror springa över huden. Denna bok misslyckades nästan totalt med det. Tvärtom, jag plågades genom sidorna.

Trots det så ville jag läsa klart denna bok, till stor de för att det är Stephen King som har skrivit den. Och jag tycker att han är en badass författare på många sett. Dessvärre inte denna bok.

SPOILERS!

Det som var bra med boken.

Karaktärer och deras bakgrundsberättelser. Jag älskar böcker som kommer nära människor och deras tankar, drömmar liv.. Tyvärr var det få jag fastnade för riktigt på djupet. Förmodligen för att dom flesta av karaktärer var vanliga medelklass medborgare. Jag gillade dock att följa Terry, hans fru, Ralph och bäst var den där alkispolisen som ville skjuta ner Ralph, Holly och tror det var Sablo. Han i mitt tycke var mest intressant. Hur rädd han var av Outsider och hur han löd honom och var villig att skjuta dom som kunde avslöja Outsider.

Det som var dåligt i boken.

Väldigt utdragen. På visa ställen höll jag på att somna. Holly till exempel. Jag vet att hon är älskad av många läsare. Personligen tyckte jag att hon var enormt tråkig som person. Osäker, utan några kryddor alls, förutom vid själva slutet. Det enda hon tänkte på var hennes döda arbetsgivare Bill. Bill var hit och dit hela tiden. Gång efter gång tänkte hur hade Bill gjort. King har i alla fall skapat en karaktär som utlöser känslor hos mig.

Slutet var en ren besvikelse. När man förväntar sig ett krig mellan det onda och det goda men får en slapp och tråkig avslut, förstör det en hel bok för mig.

Det var som att kväva en explosion innan själva detonation.

0 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Sanningen

En kall bok med ännu kallare huvudkaraktär

16 januari 2019

Det är jobbigt att ge en bok sämsta betyg. Tyvärr är det, det högsta jag kan ge den här boken.

Själva grundidén är inget fel på. Boken startar med Joes begravning som är Myas man. Maya får en fotoram som spelar in film. En morgon ser Maya på inspelningen att hennes döda man leker med deras dotter. So far so good. Maya börjar en jakt efter sanningen. Hon vet ju att Joe är död. Hur kan han leva? Det är till stor det därför jag köpte den här boken. Ångrar det starkt nu. I alla fall så tuggade jag genom hela boken. Och det var inte lätt. Jag tvingade mig till det.

Huvudkaraktären Maya är föra detta militärpilot. Hon gillar vapen och allt det där militära. Hon som person är extremt svårt att tycka om i boken. Hon är kall, egocentrisk, tar för mycket för sig. Hon kan till och med inte vara en varm och kärleksfull mor till sin tvååriga dotter. Hon är en bitch enkelt sagt.

Fanns det någon annan karaktär jag tyckte om? Nej. Förmodligen Mayas tvååriga dotter Lily var den enda jag tyckte om, och då pratar vi om ett barn som knappt pratar.

Hela berättelsen är tunn. Det är svårt att fastna för någon person på grund av för lite bakgrundsfakta om karaktären och deras motivation. Första tre kapitel var ok och rätt spännande, någon kapitel i mitten också och så sista fyra kapitel där allt knyts ihop.

Frågan jag ställer är. Varför ska man läsa en bok som först blir spännande under sista 30 sidor och som saknar några som helst djupare personlighetsdrag?

0 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej