Användarprofil Lotta Söderström / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Lotta Söderström

Antal betyg: 5
Antal recensioner: 5

Det lilla landet som kunde

Alla vinner på att läsa Det lilla landet som kunde

10 maj 2020

Ett återkommande mantra har ekat i mitt huvud medan jag har läst Det lilla landet som kunde.
Det löd ungefär så här: "Tack! Jag är inte ensam om att känna mig som en främling i mitt eget land. Det är inte bara jag som ser det vansinniga i att vi ska förneka oss själva för att invandringen ska bli lyckad. Jag är inte den enda att ifrågasätta galenskaperna som sker från norr till söder. Jag är fortfarande jag och inte alls den färgen eller de åsikterna de försöker att klistra på mig. Jag är fortfarande en tolerant och generös människa med väldigt många invandrarvänner. Jag är född och uppväxt i ett miljonprogram, jag har rest världen runt och sett verkligheten i vitögat ett par gånger och därför är jag realist. Jag är inte galen. Jag är inte ensam."

När Sverige tog sig an flyktingvågen 2015 på ett naivt och oförsvarligt sätt, förutsåg jag problemen och farorna på ett tidigt stadie. Jag kritiserade ett riskfyllt projekt som var dömt att misslyckas och blev utskälld för min pessimism och negativa syn på den svenska migrationspolitiken.
Nu vänder allt fler invånare kappan efter vinden och erkänner att landet har problem. Seriösa problem.

Tack för en oerhört viktig bok Jens Ganman och Mustafa Panshiri!

11 av 11 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Det lilla landet som ångrade sig

"Det lilla landet som ångrade sig"

10 april 2023

November 2020 läste jag ut "Det lilla landet som kunde" och minns att jag flera månader efteråt befann mig i en nästintill ångestladdad sinnesstämning där jag inte gjorde annat än pratade om Jens Ganmans och Mustafa Panshiris bok. Jag tipsade om boken till alla jag kände och lånade ut den till dem som inte hade råd att köpa en själv och föreläste hur oerhört viktigt det var att folk fick ta del av den där resan. Vänner som också läste boken sa att den lämnade dem med en känsla av panik och stressfylld längtan att flytta, och jag höll med dem och kände igen mig i deras reaktion, ingen av oss ville bo kvar här i "Det lilla landet som kunde".

Men precis som med allt annat urvattnades den skräckblandade förtjusningen med vilken jag lade ifrån mig boken och lusten att emigrera svalnade. Som Kjell Höglund sjunger så vänjer man sig. Det var i alla fall med den bokupplevelsen i minnet som jag nu tog mig an uppföljaren "Det lilla landet som ångrade sig" på en tågresa mellan Gävle och Göteborg och konstaterade att saker och ting har förändrats. Det är inte bara "det svenska tillståndet" eller den krisdrabbade situationen i landet som bidrar till mitt krassa konstaterande, det är även svenskarnas inställning till invandringen som har förändrats.

Visst finns det fortfarande ett visst mått av motvilja att diskutera Jens Ganmans och Mustafa Panshiris uppföljare, men den här gången släpps de åtminstone fram i media och får prata offentligt om det tabubelagda sambandet mellan Sveriges okontrollerade invandring och det ökade våldet och kriminaliteten. Tiderna har som sagt förändrats och gemene man verkar inte längre bry sig att det ibland är som att beträda ett minfält när man vill prata om etnicitet och kulturskillnader.

Om detta och mer därtill kan man läsa i uppföljaren som är både spännande och rolig, folkbildande och samtidsskildrande. Tro det eller ej lämnar den mig med en helt annan känsla än den förra boken gjorde. Jag vet inte hur Jens Ganman och Mustafa Panshiri lyckades med konststycket, men när jag lägger ifrån mig uppföljaren känner jag mig stark, positiv och hoppfull, påmind om mitt ursprung och kulturarv, fortfarande jävligt arg över landets tillstånd, men med en längtan efter revansch och återställandet av ett land vi kanske aldrig får åter. Köp boken och sprid budskapet att det hänger på oss om vi ska klara det här!

7 av 7 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Erövringen : Muslimska brödraskapets infiltration av...

Erövringen är ett måste för alla politiker att läs

12 december 2020

Jag läste Sameh Egyptsons "Holy white lies" 2019 och minns att jag tänkte: den här boken måste bli översatt till svenska. Hösten 2020 kom den så äntligen ut översatt till svenska och döpt till "Erövringen" om Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige. Vilken käftsmäll säger jag bara! Vare sig du är teolog, historiker, student, professor, snickare, bagare, svetsare eller städerska så kan du läsa boken. Är du politiker bör du verkligen läsa boken! Det är din plikt som folkvald att visa Sverige och befolkningen respekt genom att läsa Samehs oerhört välskrivna rapport. I hans bok finner vi tillräckligt med fakta och dokumentation för att fastställa hur grundlurade vi blev när vänstern och de gröna gav tillträde och makt till islamistiska rörelser i Sverige. Läs om riksdagsvalet 1994 då Socialdemokraterna köpslog med Muslimska brödraskapet för att få muslimernas röster. Det är stundtals som en skräckfilm att läsa "Erövringen", men kunskap är makt och desto fler som läser och genomskådar vad som sker just nu, desto starkare står vi mot fienden.
För det är det Sameh Egyptsons bok handlar om. Islamismen har blivit ett allt större hot runt om i Europa och i det dolda flyttar islamister ständigt fram sina positioner. Islamism är våldbejakande och stark fiende till demokrati och yttrandefrihet och hör inte hemma i Sverige. Läs "Erövringen" och skaffa dig kött på benen så att du kan argumentera emot nästa gång någon säger att det är bra att Folkbildningsrådet betalar ut miljonbelopp till Studieförbundet Ibn Rushd så att muslimer får lära sig svenska och om svensk kultur, när de i själva verket studerar arabiska, läser Koranen och marineras i hatet mot väst.

7 av 7 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

All inclusive : välkommen till det nya landet

Det gör ont att läsa All inclusive.

10 maj 2020

"All inclusive" är en fantastisk bok skriven av Lars Åberg, en författare som likt Astrid Lindgren lyckas sätta ett alldeles speciellt fokus på barnen i samhället. Omtumlande och enormt viktig bok att ta till sig, men också fylld till brädden med modiga personer som ger mig hopp om en bättre framtid.
Särskilt intryck gjorde polischefen Carin Götblad, kuratorn Issis Melin, förskolläraren Khadra Seerar Westerberg och Mariet Ghadimi verksamhetschef hos TRIS. Tänk om ni kunde klona er och sprida ert logiska och sunda förnuft till alla förnekare som envist stoppar huvudet i sanden och brunsmetar människor som vägrar blunda för verkligheten.
Lars Åberg har ett skarpt öga för orättvisor och hycklande beslutsfattare som aldrig satt en fot i ett miljonprogram. Hans vassa iakttagelser beskriver en skola i kris och en alarmerande oro och ohälsa i det svenska samhället.
Häng med på Lars resa genom Sverige, från norr till söder och träffa hjältarna som slåss för våra barn och ungdomars skull!

6 av 6 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Mina nio liv

Sverige behöver Hanif Bali

20 februari 2022

Jag ska inte sticka under stol med att jag ser Jens Ganmans vassa penna i Hanif Balis bok "Mina nio liv" och det glädjer mig. De båda herrarna är vänner och delar i mångt och mycket samma åsikter. Att det är Hanif Bali som berättar går inte att ta miste på, hans klarspråk "hör" jag och känner igen direkt. Har man lyssnat troget på Hanifs podd Godton, som han gör med vännen Per Lindgren, är många av historierna bekanta. Det går snabbt i svängarna när Hanif avslöjar hemligheter och erkänner sina egna svagheter. Boken är lättläst, intressant, ömsom rolig och ledsam. Kanske är det i de sista kapitlen som läsaren verkligen får kontakt med den folkkäre politikern Hanif Bali?
Moderaternas röstmagnet som skäller och ryter, som prioriterar resultat och utfall framför god ton i debatten, som förespråkar smart och effektiv politik framför byråkratisk, som drar en lans för våldsoffer, som inte drar sig för att peka ut sina motståndares svagheter. När det gäller Hanifs nio liv under uppväxten, undrar jag om det inte vore på sin plats med en Lex-Hanif för att göra svensk Socialtjänst bättre?

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej