Användarprofil Per Lindskog / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Per Lindskog

Antal betyg: 18
Antal recensioner: 18

Bortsprungen : en älskad katt, en hemlös man och der...

Berörande berättelse

12 april 2020

Bortsprungen är ännu en sann historia om vänskapen mellan djur och människa. Eftersom jag älskat gatumusikanten James Bowens gripande berättelse om Gatukatten Bob, kändes det som en självklarhet att jag skulle läsa även denna bok. Den hemlöse Michael King tar hand om en skadad utsvulten katt som han ger namnet Tabor. När vintern närmar sig påbörjar han en resa söderut mot Kalifornien, för att slippa Oregons kyla. Vi får följa Michael och Tabor och några andra av Michaels vänner på deras resa söderut. Starka vänskapsband knyts mellan de båda. Mycket mer är svårt att säga som inte redan nämnts i bokens beskrivning, utan att avslöja för mycket av berättelsen. Det är en gripande och välskriven berättelse som främst återges ur Michaels perspektiv. Men vi får även glimtar ur Rons tillvaro, som är Tabors (eller Matas) riktiga ägare, som fortfarande saknar sin bortsprungna katt.
Det är fina miljöbeskrivningar och man kan enkelt "se" handlingen. Författarinnan Britt Collins har verkligen lyckats fånga hela berättelsen på ett fantastiskt bra sätt. Älskar man katter, och därtill även gärna vill ha sanna historier, är denna bok helt given.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Av gudarna märkta

Denna berättelse lämnar ingen oberörd!

10 augusti 2019

Eftersom jag är en älskare både av fantasy och historiskt drama är egentligen den här boken perfekt för mig. Därför var det både en ära och ett spännande uppdrag att få vara med och både redigera och korrekturläsa och även aktivt delta med goda råd och i viss mån uppmuntran när denna fantastiska berättelse tog form.

Det är ett välbekant faktum att det är viktigt att fånga läsarens intresse helst redan i första kapitlet. I Av Gudarna Märkta sker det redan några få sidor in i boken. Nästan chockartad brutal dramatik. Vändpunkten som förändrar Tassims liv från en trygg tillvaro i ett liv där hon är älskad och högt värderad till att förlora allt detta till ett liv i förnedring i ett kallt och främmande land. Motvilligt tvingas hon se sitt liv flätas ihop med flera andra spännande livsöden. Förutom Tassim, får vi följa Oge, Hedda, Evinge och Torve vars handlande och agerande på olika vis vävs samman, samtidigt som asagudarna försöker styra och använda människorna som spelbrickor i ett grymt spel. Människorna i sin tur försöker blidka gudarna genom blot. Men är det gudarnas hänsynslösa maktspel som tvingar dem att välja vägskäl eller är det deras egna val? Det är omöjligt att undgå att känna starkt för karaktärerna. På olika vis. Några tar jag till mitt hjärta direkt och känner starkt för dem, medan någon är uppriktigt obehaglig. Ingen av dem lämnar mig oberörd. Varje karaktär har sin egen röst och handlingen skildras ur deras respektive perspektiv. Berättelsen är nyanserad och skildras i olika nivåer.
Det är en brutal, grym men även vacker berättelse, berättad med ett målande, starkt och samtidigt poetiskt språk. Berättarspråket är tidsenligt och förstärker ytterligare närvarokänslan och ger mig upplevelsen av att finnas på plats. Det är helt enkelt omöjligt att lägga ifrån sig boken.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Mitt liv som råtta

Stark realistisk berättelse

31 maj 2020

Jag har lite svårt för berättarupplägget, som emellanåt växlar från jag-form till du-form. Trots att det handlar om samma person. Det skapar ibland lite onödig förvirring som bromsar upp läsandet. Men bortsett från det är detta en mycket stark berättelse, där vi får följa Violet från tillfället då hon får reda på att hennes två bröder har begått ett rasistiskt mord, och hur hon när hon gör det enda moraliskt och mänskligt rätta och berättar om mordet, blir utfrusen av hela sin familj. Det är omöjligt att inte beröras mycket starkt av hennes tragiska och mörka öde. Hela berättelsen är så detaljerad och välskriven att jag genom hela läsningen känner mig övertygad om att det är en hjärtskärande och dyster verklighetsbaserad historia. Lite förundrad kan jag ändå konstatera att den faktiskt är fiktiv. Det gör ändå inte känslan lättare, eftersom jag är övertygad om att vår värld är full av just sådana här livsöden.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

I länder bortom illamående

Poetiskt och vackert och bipolaritet

17 maj 2020

I Länder Bortom Illamående bjuder författaren på en färgprakt i bilder som illustrerar stämningslägen, intensiva känslor och guidar mig som läsare i den värld hon har skapat. Jag njuter av bilderna och kan följa med på en underbar resa. Konstverken som finns mellan bokens pärmar lämnar ingen oberörd. Berättelsen är unik på många sätt, berättandet i sig är poetiskt, vackert och bär på en sällsam historia. Det intensiva lyser även om det dystra finns där som en påminnelse. Denna bok kastar nytt ljus över hur det är att vara bipolär, hur deras intensiva, kreativa stämningslägen kan slås ner till modfällda avgrunder.
Handlingen berikar mig och jag känner igen så mycket ur min frus liknande resa. Genom Marias otroligt givande verk har jag som lekman kunnat ta till mig den bipolära personens natur. En värdefull bok för så väl anhöriga som konstälskare men även ordälskare. Här finns en kreativitet som lyser och nästan bländar vad gäller användandet av vårt språk med ovanliga vackra beskrivningar använda på ett utforskande sätt. En underbar och innovativ bok utöver det vanliga där vi leds in i världar av de olika känslolägen författaren vandrar genom i länder som hon själv skapat genom att bara leva.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Klubben

Viktigaste boken 2019

29 april 2020

Jag tillhör väl de som hört all rapportering på nyheterna om skandalerna kring Svenska Akademien, men kanske utan att riktigt förstå vidden. Att det handlade om "kulturprofilen" som anklagats för sexuella övergrepp och trakasserier hade jag hört. Att det handlade om Sveriges mest omskakande Metoo-process hade jag också förstått. Men vidden av dessa så långt för min del nyhetsnotiser på radion, hade jag nog inte fattat.
Matilda Gustavssons bok "Klubben" ger en rejält fördjupad och tydlig bild av hela tystnadskulturen och hur Svenska Akademien har hållit Arnault om ryggen och till och med tagit honom i försvar. Det är obegripligt att han ens tillåtits härja runt med sexuella övergrepp och trakasserier under så många år utan att någon på allvar har ingripit.
Matilda Gustavssons gedigna arbete som ledde fram till att han till slut äntligen blev ställd inför domstol, är oerhört imponerande.
Jag kan bara instämma i vad många redan sagt - Klubben måste vara den viktigaste boken 2019.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Min pappa Ann-Christine

Fascinerande berättelse könsdysfori

15 april 2020

Det här är berättelsen om prästen och trebarnspappan Åke som vid 58 års ålder kommer ut som transsexuell, berättad ur yngsta dotterns perspektiv. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jag ser väldigt många synpunkter på olika boksidor där man väldigt hårt kritiserar författarinnan och tycker att hon är självömkande och egoistisk i sitt förhållningssätt. Till viss del håller jag med. Stor del av boken berättar hon om situationer och skeenden genom hennes uppväxttid som visar på starka band mellan henne själv och fadern. När Åke sen berättar att han vill vara Ann-Christine, något han burit med sig hela livet, krakelerar dotterns värld. Dottern skriver; "Pappa har fått en mycket tung ryggsäck bortlyft från sina axlar, en osynlig ryggsäck som han burit på i alla år. Nu är det jag som bär den ryggsäcken." Jag är övertygad om att den ryggsäcken varit avsevärt mycket tyngre för Ann-Christine att bära på, än vad den någonsin kan bli för dottern. Samtidigt har jag full förståelse för den problematik som säkert uppstår när en förälder, som alltid varit en trygg stöttepelare genom hela ens uppväxt, plötsligt visar sig vara en helt annan person. Det är säkert jättesvårt att ta till sig.
Jag tycker dock att författarinnan Ester Roxberg på ett tydligt sätt först berättar om sin relation med pappan under uppväxten. På det hela taget är det starka band mellan dottern och pappan.
Sen förklarar hon sina omtumlade och upprörda känslor kring det faktum att hennes pappa upplever sig tillhöra fel kön. Bitvis lite för mycket upprörda känslor kanske. Men här och var genom berättelsen lyser de starka banden ändå igenom. Som i kapitlet "En dag" där Ester inte känner sig redo att träffa sin pappa för att äta lunch då han meddelar att han tänker komma som Ann-Christine. Efteråt får Ester dåligt samvete och ångrar sig. Hon vill inte se bilden av sin pappa som står i en mörk lägenhet och hänger tillbaka Ann-Christines kläder i garderoben. Hon vill inte vara den som får sin pappa att ge upp, hon vill göra honom modig.
Ester summerar känslorna mellan Ann-Christine och henne själv i slutet av boken; "Det finns något som bara pappa och jag vet om, något som är osynligt för blicken. Även om andra inte kan se, så vet jag att Ann-Christine är min pappa. Det kan ingenting ändra på. Det kan aldrig försvinna."
Nu skulle jag väldigt gärna vilja läsa Ann-Christines egen version.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

När berget röt

En annorlunda och läsvärd framtidvision

11 april 2020

När berget röt är en fristående uppföljare till När havet steg. Ja, man skulle kanske kunna läsa den som en fristående bok, men jag inbillar mig att den ändå är lättare att förstå om man läst "ettan". Då vet man att vi befinner oss någonstans cirka hundra år framåt i tiden. Världen ser inte ut som vi är vana att se den. Miljöförstöringarna har medfört just det som många i vår tid befarar. Grönlandsisen och Antarktis har smält, och världshaven har stigit rejält som följd av det. Människor och robotar lever parallellt med varandra. Handlingen utspelar sig främst på Kanarieöarna där man förbereder sig för att kunna evakuera ön inför ett väntat vulkanutbrott. Man bygger fartyg som ska frakta människor och robotar bort från ön, likt Noahs ark. Färden går österut mot det afrikanska fastlandet. Men där är öborna inte välkomna, och till slut tvingas de åter ge sig ut på havet för nya destinationer i sökandet efter en fristad.
Många komplikationer följer under både de långa båtresorna och när folket försöker gå iland på olika platser. Till slut tvingas de återvända till sin ö, där det mesta är förstört efter vulkanutbrottet. Och de människor som tidigare vägrat följa med när ön evakuerades, är fientligt inställda och vägrar låta dem komma tillbaka.
Det hela blir till en spännande och annorlunda framtidsvision som visar lite på hur livet kan komma att te sig i samverkan mellan människan och robotar. Men också en lite plågsam påminnelse om att mänsklighetens egoistiska känsla för mitt och ditt kanske inte ens kommer att förändras i framtiden.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Havsprinsen

En fantasysaga i havets djup

2 april 2020

Havsprinsen är en annorlunda fantasysaga som enligt beskrivningen riktar sig till "äldre barn och yngre tonåringar". Vet inte om den åldersgränsen kanske borde vara några snäpp högre, eftersom huvudpersonen David har tankar på självmord. David som är ständigt grovt mobbad av tre killar från hans skola, lyckas en dag fly från dem och han gömmer sig under en brygga vid havet. Medan han sitter där och väntar på att hans antagonister ska försvinna dyker plötsligt en märklig varelse upp ur vattnet framför honom. Det är Proteus, som säger sig vara hans trogne tjänare och har kommit för att föra David hem till havsvärlden, där han egentligen hör hemma. Han säger att David egentligen är en prins från havsvärlden och hans riktiga namn är Opal.
Det hela utvecklas till ett fantastiskt fantasyäventyr under havsytan, med flera spännande tester som David, eller prins Opal, måste gå igenom för att klara återinträdet i världen under havsytan. Samtidigt som han hela tiden lever med rädslan att när som helst kunna bli drabbad av mobbarna.
Det är en positiv känsla som förmedlas kring relationen med hans föräldrar, kungen och drottningen, i havsvärlden, med ständiga ömhetsbetygelser typ "jag älskar dig far" och "min käre son" och så vidare. Det står samtidigt i stark kontrast till hans föräldrar i den vanliga världen som inte ens tycks bry sig om att han ständigt blir mobbad. Tvärtom är de så upptagna av sin karriär, och tycker att sonen är stor nog att kunna klara av de tre mobbarna själv. Jag funderar över om föräldrar verkligen kan vara så ignoranta. Kanske, och det är i så fall oerhört sorgligt. Jag förstår att författaren velat framhålla just den kontrasten, även om ömhetsbetygelserna emellanåt känns som lite onödiga upprepningar.
Men förutom dessa upprepningar är det en välskriven berättelse som dessutom ytterligare förstärks av Sandra Petojevic snygga illustrationer både i boken och dess omslag.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Mina läppar är dina

Spännande lekar

7 februari 2020

Ganska ofta i tonåren när mina föräldrar inte var hemma, kunde jag röra ihop en sockerkakssmet, bara för att njuta av den söta goda smaken. Men upplevelsen stannade tyvärr där. En sådan upplevelse som Simon, Oscar och Sara när de smakar på den söta smeten och efterhand glider över i en intensiv erotisk lek där allt är tillåtet, hade onekligen varit spännande. Denna välskrivna heta berättelsen är omöjlig att förbli oberörd inför. En spännande erotisk lek med en stor portion kärlek.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej