Betyg & recensioner av Alexandra
Antal betyg: 4
Antal recensioner: 4
Allt som var mitt : historien som inte får berättas
Wallins uppgörelse med tonårstiden
Boken är viktig som bit i det metoo-litterära pusslet, men vidare litterärt är det tyvärr inte. Historien om metoo är välkänd sedan tidigare, men här får berättelsen om de två medieprofilernas ödesdigra och traumatiserande möte fond av Wallins eget liv. Det mesta utrymmet ägnas åt någon slags uppgörelse med Wallins sena tonår, och de ångestskapande misstag hon då begick; för mycket krogen, för mycket alkohol, för många one night stands och så den starka 00-talsviljan att bli "någon", slå igenom "jobba med media" och få "revansch", alltihop skrivet med post-pubertetens starka känslor och visst gör det ont när knoppar brister och man vaknar upp en dag som vuxen. "Så känns det" som man så ofta säger i samtiden.
Året med 13 månader : en dagbok
Metoo, bland annat.
Åsa Lindeborgs metoo-verk handlar inte så mycket om metoo som kanske kan tro, utan mer om annat; om att åldras, om den kvävande samtiden, att ha foten i sitt eget och kulturens förflutna och om alltings förgänglighet. Välskrivet & (tror jag bestämt) ett synnerligen viktigt tidsdokument.
Odysseus pojke
Bildningsroman (med platt samtida maktanalys)
Odysseus pojke är en välskriven bok som fungerar utmärkt som högläsningsbok. Överhuvudtaget är den ett välbehövligt tillskott till samtida utgivningar riktade till åldersgruppen. Vi läser den för familjens yngsta pojke som går i ettan och han tycker om den, även om det tar några kapitel innan man till fullo kommer in i själva berättelsen. Det bästa med boken är dess anspråk att vara en slags bildningsroman för dagens barn. Dock skymmer samtidens värden och ideal sikten ibland, exempelvis genom att övertydligt föra in förment pedagogiska resonemang om kvinnor och slavars frigörelse i det antika Grekland. Varför denna påklistrade samtida maktanalys, undrar man när man läser. Det uppfostrande tilltalet är också vad som drar ner betyget rejält eftersom det tyvärr delvis stänger dörren för samtal om historia och kultur över generationsgränserna.
Samlade verk
längtar efter Sandgrens nästa!
Jag vill så gärna tycka om den, för allt är som upplagt för succé; en berättelse som utspelar sig i Göteborg (man riktigt känner kontrasterna mellan det marinblå redararvet och proggarnas revolt som ekar i 80-talets kulturkretsar), det handlar om kulturvärlden och berättelsen pendlar mellan olika tider - det är som stadens minne av liv. Men. Jag gillar den inte, till min egen stora besvikelse måste jag tillägga. Det är inte Lydia Sandgrens fel alltså, det är nog mitt (och därför längtar jag till hennes nästa).