Betyg & recensioner av Arne Nilsson
Antal betyg: 24
Antal recensioner: 19
Den gudomliga komedin
För han som har huvudet på skaft
Jag tog mig slutligen igenom detta storverk. Det var med möda jag simmande genom helvetet, och det var med ännu större möda jag överlevde paradiset. Ingen, inte ens jag, kan väl förneka att detta är ett verk som gjort ett bestående avtryck på den litterära djungeln. Men med detta sagt kan jag inte precis säga att det är en bok som är lättläst. Det är ju en klassiker så den är ju därför bra också. Jag är väl helt enkelt för enkel och okristlig för att nappa på intellektuella lockbeten som här erbjuds av Dante. Nilsson rekommenderar denna Gudomliga Komedi till han som kan läsa och tänka skarpt.
Arne Nilsson, Borås
Iliaden
Spänn fast bältet, vi har ett äventyr framför oss
Oj, oj och oj! Vilken resa Homeros bereder oss! Ett äventyr som får televisionen att verka fjuttig. "På Spåret" tar oss ut i världen. Iliaden för våra själar in i evigheten. Vi lär känna oss själva på detta äventyr, så det blir därför en otäck resa i sina stunder. Inget bibliotek kan kallas bibliotek utan en kopia av detta verk. Rekommenderas! Men glöm inte att läsa Odysséen också, pojkar och flickor.
Arne Nilsson, Borås
Urkällan
Socialismens dekret har tappat ordet
Nu har den här gamle hårda arbetaren, med blygsamt intellekt och ampert utseende, fått sig ännu en käftsmäll. Rand sparar inte på krutet när hon spränger sedesamhetens bärande bjälkar. Ihop rasar all politisk utveckling mellankrigstidens arbetare så mödosamt byggt upp. Socialismens dekorum är sårat. Därmed är jag sårad! Men låt er inte bli dekouragerade av detta giftets monument, det är ju endast litteratur. Men man kan ju inte låta bli att reagera! Vi leds in i tankebanor som tycks viska åt oss: "Jobba för dig själv och du är ett redbarhetens barn" Howard Roark är inte en redbar man i mina ögon. Han är fuskspelare som vägrar tillhöra det stora - och som där istället försöker forma det stora.
Kollektivismen får sig alltså en redig dask av Rands skarpa tunga. Verbala uppkastningar träffar den här pensionerade boråsaren rakt i ansiktet. Men jag får tillägga att denna otympliga bok med sina otympliga budskap ändå får igång tankarna hos en odelbar knekt som jag. Läs den här om du vill reagera och tänka därefter.
Arne Nilsson, Borås
Frankenstein
En sytlig historia
Jag såg denna kända historia på film som pojk. Många år har gått och jag har blivit man. Jag var mycket attraherad av makabra krumsprång av denna sort som pojkvasker. Nu när jag är karl finner jag en del av det välskrivna ruskigheterna som intellektuellt övervåld. Det ska tilläggas att denna bok har många fina aspekter. Den är ju en klassiker så av dessa anledningarna kan den rekommenderas. Personligen blir jag lite deppad av klassiker. Men denna bok kan passa bra i varje bibliotek, särskilt om du inte är mörkrädd vill säga.
Arne Nilsson, Borås
Om våren
Farväl frekventa läsare, farväl till resten också
Arne Nilsson är inte en man som talar väl under censur. Jag talar kanske ännu sämre när jag är fri från censurens tunga bojor. Hade alla mina ord jag yttrat under mina nästan sjuttio år i livet blivit censurerade kanske mitt liv sett annorlunda ut, kanske hade detta varit till min fördel. Vem vet? Hade jag levat under censur hade jag varit lika stum som Stevie Wonder är blind. Mitt olidliga humör är en eld som enbart skulle kunna släckas av spriten. Men alkoholen och eldens vigsel har ju visat sig stormig i hembrännerier och så, så min metafor var väl inte en skulptur formad av vishetens händer. Jag har förstått att mina barska, socialistiska ordval inte riktigt visat sig lämpliga för mina bokrecensioner här på Bokus. Jag svär som den sjaskiga Boråsarbetare jag är, men försöker att avstå från denna vana nu i min avskedsrecension här på Bokus. Jag vet att jag har haft många entusiastiska läsare i mina stundtals ampra men moraliska recensioner. Jag hoppas ni kan klara er utan mig, en hårt drickande socialist, som är formad ifrån den blekaste leran och blåst i liv av de tröttaste av lungor.
"Vilken fin butik Bokus är" - sa jag igår till min bror, Kaj Konjak. Han höll med med ett nickande.
Kalle Ove Knausgård är en man som är mig kär som sjuttsingen, järnspikar vad en karlsloken är vacker! Han skriver så blekt att jag läser med det godaste av samveten. Fy fanken vilken fin bok. Fy fabian vad Knausgård kan när han vill, och han vill då alltid. Sablar vilken karl! Fy hundan vad trist det känns att säga er farväl nu, kära Arne Nilsson anhängare. Men, fy attans, jag får ändå avsluta min karriär som bokrecensent med en dikt: en dikt om min älskade Knausgård:
Jag har en vän som är mig kär
Som jag längtar till var jag än är
Jag önskar jämt att han var här,
Där jag än är,
Och inte där
Där han än är
Han är mig kär
Snart är livet slut och vi får springa ut
Men jag vill vara där, där Knausgård är om jag får lov
Arne Nilsson, Borås
Processen
Följ med till ett samhälle som är tråkigt
Här bjuds vi in i ett mörkrets värld, en värld utan ljus. Jag tyckte detta var en fin berättelse.. Lite ofullständig kanske men detta kan ju bottna i det faktum att detta är, vad jag förstått, ett ofullbordat verk. Efter jag läst Förvandlingen svor jag på att aldrig läsa något av denna häxmästare igen. En son, jag minns inte vilken, propsade dock på att jag skulle sjunka ned i detta verk, så jag lyssnade. Jag är ju bara mänsklig. Jag har blivit kallad barsk, kärv och amper men jag är en karl och det väntas ju då att man talar som en då också. Det har Kafka här gjort, talat som en karl menar jag. Han var tydligt en karl, en brysk karl. Han talar på ett språk jag tror du kan identifiera dig med om du är som han.
För att återvända till Förvandling : detta var ett verk som saknade pondus och power enligt Nilssons handbok. Jag tyckte att Kafka utnyttjade sin makt som akademisk intellektuell i var ord. Jag kände att det var svårt att relatera till den suspekta metamorf som så pretentiös flöt ur Kafka i den populära sagan. Jag vet inte allt för många karlar som vaknar upp som insekt på morgonen. Jag känner en del karlar med besynnerliga åkommor men vi får väl ändå dra en gräns mellan litteratur och Borås! Jag får dock säga att denna man säkert visste en del och annat om litteratur, annars hade han väl inte varit författare?
Arne Nilsson, Borås
Järnblod
Det är inte konstigt att man blir förbannad
Som en frekvent läsare känner jag mig ständigt förolämpad när jag frekventerar en Marklund deckare. Hon skriver på ett ett simpelt sätt att till och med den här lekmannakarln sätter ned foten och säger: "Nej du!"
Som boråsare känner jag inte igen den värld som detta fruntimmer föreställer oss. Jag har blivit kallad bister och gruvlig. Jag har dålig hand med verklighetens alla väl utsprida hinder. Men jag är en man med moral av renaste stål. En del målar upp mig som jagisk andra finner mig voluminös. En del tycker om mig, vilket gör mig glad. Denna bok gör mig inte glad. Jag blir ledsen av sjask blaskor i bokform som vi här erbjuds. Det finns nog dock dom som skulle uppskatta litteratur av detta slag. Kanske folk som har för mycket tid i fingrarna, till exempel: nattsköterskor, konduktörer, musiker och nattvakter. Så jag rekommenderar ändå detta verk till er med allt för mycket tid. Nilsson har inte tid. Jag var inte förtjust i detta verk. Det är inte konstigt att man blir förbannad.
Arne Nilsson, Borås
A clockwork orange
Framtiden har anlänt , vågar du träda in?
Jag köpte denna bok som en present när min vapenbroder Harrys flickas pojk firade jämnt. Gissa om den gjorde succé! Som en pensionerad arbetare känns det kanon att finna fin litteratur till resonliga priser. Jag kan rekommendera denna till den som har det gott ställt, till den som har det knapert och alla där i mellan. Då jag själv endast är en enkel arbetarman så är tung litteratur av denna sort svår att kämpa sig igenom. Men jag har fått det berättat för mig att detta är en dystopisk framtidsvision. Fyra pojkar ränner runt och gör sig själva och andra illa. Jag skulle rekommendera denna bok då jag sett filmen (vilken var bra). Sådant här gör mig lycklig!
Arne Nilsson, Borås
Min kamp 1
En vacker man har ordet
Som åren går börjar varje man blicka tillbaka på sitt liv. Vi reflekterar och vi konstaterar. Jag är en man som börjar närma sig sjuttio bast så det finns mycket att se tillbaka på men ändå förvånansvärt lite ändå.
Jag lyssnar på Knausgård med beundran. Han är ett fagert exempel på att livet är dejligt. Vilket liv denna karlslok spankulerat sig igenom. Men det är mycket saft kvar i hans flaska hoppas jag. När livet spelar sig odiöst så tar jag fram denna bok och läser ett stycke, och så är jag räddad. Monsieur Knausgård avfattar sitt liv så blygsamt och blekt att man kan njuta utan att skämmas. Det finns inga intellektuella käftsmällar här inte. Nej, nej! Här har vi en man för oss små människor som vill bli stora när vi lär oss. Och vad har jag lärt mig av denna bok kan jag höra dig fråga. Jo, jag har lärt mig att livets tråkigheter är konst, stor konst. Jag har lärt mig att livet är vackert. Jag har lärt mig att Knausgård är vacker, och han har ordet. Jag tror bestämt att jag ska snickra på en självbiografisk skiss om mig själv. Alla lyssnar, alla lär. Livet är dejligt Nilsson är där. I livet, alltså.
Arne Nilsson, Borås