Betyg & recensioner av Sandra Petojevic
Antal betyg: 46
Antal recensioner: 45
Klockan och spegeln
Tänkvärt äventyr i rafflande fantasymiljö
Klockan och Spegeln av Patrik Centerwall (Undrentide förlag 2018) är en spännande äventyrsberättelse som utspelar sig i en postapokalyptisk fantasyvärld där man bara kan bo på kullar och berg, eftersom marken är förgiftad av gångna tiders krig. Marcus lånar i smyg av sina föräldrar en magisk klocka som visar var och när portaler mellan världar öppnas och tar sig till den branta bergsstaden Gytet Malor för att ta sig till drottningens palats för få se hennes berömda spegel som på ett magiskt sätt visar upp hur andra betraktar en själv. Men precis innan han kommer in så upptäcker han att han blivit bestulen på klockan! Och utan den kan han inte ta sig hem! Han möter både vänner och fiender, möter drottningen som har samlarmani på magiska föremål och som även orsakar ett kommande, förödande krig som Marcus och hans vänner försöker hejda. Mycket bra personskildringar och fantastiska miljöskildringar gör detta till en fantasybok utöver det vanliga, främst för de yngre läsarna, men den passar även vuxna, då den ställer många tankeväckande frågor: Vad är ett äventyr egentligen? Hur är det att döda någon? Vad händer när en nära vän dör? Och hur han man vara vän med en fiende? Den här rafflande boken rekommenderas mycket varmt, man kan inte sluta läsa, och jag kan bara applådera och ge den fem pampiga bergstoppar av fem.
Rädda Rosala
Trivsam barnbok om hopp i klimatförändringstid
Rädda Rosala av Mi och Leonora Tyler, med illustrationer av Elin Örså och Christina Lax (Safaro förlag 2017), är en trivsam liten saga om handlingskraft och fantasi. Den handlar om flickorna Anninor och Ro som båda bor på ön Rosala där de älskar sitt hem och sin skola. Men havet hotar att uppsluka hela ön på grund av klimatförändringarna. Denna barnbok har charmiga illustrationer som är en blandning av tusch, filtpennor, vattenfärger och collage. När den snälla lärarinnan varnar barnen pekar hon ut genom skolfönstret mot ett hotfullt, stålgrått hav med blytunga moln, och på vänstersidan om denna bild skymtar man en storstad långt borta på nederkanten under en mörk himmel med stora sjok av rök och avgaser som stiger upp mot stratosfären. Inne i skolan är färgerna glada liksom på övriga ställen på ön, och Gunnar som gillar att snickra ser ut som en stor glad ekorre med svans och allt. Detta ger en bild av de vänliga och naturnära öborna som trots sitt enkla liv ändå trivs med tillvaron, men de har förstås moderna vardagsprylar såsom TV, dataspel och internet. Och hotet visas med ett uttrycksfullt uppslag där en uppgiven morfar sitter på taket till sitt hus, omgiven av skummande tsunamivågor målade med monokroma, kraftfulla penseldrag. Men flickorna vägrar att ge upp inför denna framtidsvision; Anninor blir arg på sin storebror som säger att barn inte kan göra någonting ifall de vuxna inte redan gjort det. Trots detta slutar boken i solsken, där Ro har hittat på en miljövänlig uppfinning och där Anninor sitter på skolans tak och levererar ett kvällstal som är en parafras på det berömda tal som hölls av Martin Luther King (som skymtar i skolfönstret!) 1963, och som sprids via sociala medier och får 10 000 likes redan på morgonkvisten dagen därpå. Boken har lite väl många pekpinnar och det finns en del otydligheter i illustrationerna, men den är ändå en underbar bok som ger hopp för framtida generationer, och jag rekommenderar den varmt till såväl förskolebarn som till dem i låg- och mellanstadiet, och jag ger den fyra färggranna kanoter av fem.
Zilla och de försvunna katterna
Trivsamt spännande barnbok utan fasta könsroller
Barnboken Zilla och de försvunna katterna av Johanna Sandberg (Whip Media 2016) som även gjort illustrationerna, är en fristående fortsättning på Zilla lilla. Det är en trivsamt spännande berättelse om flickan Zilla som vill ta reda på vart alla katter i grannskapet plötsligt tagit vägen och hon får hjälp av vännen Tobias. Och det befriande med en miljö utan fasta könsroller; där det känns helt självklart att Zilla har två pappor, att fröken i skolan är en skäggig kille och att vaktmästaren är en tjej. Detta märks redan i bokens början där de nio viktigaste rollfigurerna presenteras med var sitt litet sympatiskt porträtt. Jämfört med den första Zillaboken är illustrationerna bättre anpassade till texten, men jag saknar den snygga gråskalan som förekommer i den första boken. De här bilderna känns mer platta förutom på sidan 34 där gråskalan återkommer i den mörkmurriga bilden på den gamla gården vid skogen. Och vid närmare betraktelse lyckas den bilden inte riktigt förmedla det texten säger, att huset på gården är fallfärdigt och att det blir ljusare och ljusare när Zilla närmar sig gläntan med gården, i synnerhet som bilden innan på Zilla mellan träden är vit så när som på Zillas mörka hår. Andra bilder är däremot klockrena, som den på strumpan och saxen eller den i början på kapitel 4 där den ena pappan glädjestrålande svänger runt med Zilla i luften. Och den på sista sidan är skön där Zilla har kramkalas med sina båda pappor så att kropparna och fötterna bildar en enhet, som en snygg skulptur över familjekärlek. Men det finns en praktmiss också: på Zillas kattaffisch är katten avbildad med runda öron istället för trekantigt spetsiga! Så ritar inga barn en katt, däremot om det skulle vara en björn med lång svans eller en lejonunge. Och det finns även en del små korrfel, men trots det är detta en mycket charmig berättelse med ett hjärteknipande slut, så den får fyra glatt jamande katter av fem.
Småtomtar
Mysig barnbok om olika sorters småtomtar
Småtomtar av Margareta Rudbo med illustrationer av Erica Nilsson (Whip Media 2016) vänder sig till de små barnen som ännu inte börjat skolan, där sagovärldar med tomtar ännu är i högsta grad levande. Här presenteras fyra olika sorters småtomtar i sina miljöer: gårdstomtarna som hjälper till bland djuren i ladugårdar och stall, hustomtarna som ser till att ingen olycka sker i hemmet, skogstomtarna som är vänner med skogens alla djur och växter, och så de busiga bergstomtarna som kan lägga krokben när man minst anar det. Man får följa med dem i vardag och fest, det sistnämnda under julen förstås. De skira men lite naiva illustrationerna påminner om de av Elsa Beskow, men utan alla hennes intrikata smådetaljer, men det finns ändå tillräckligt att upptäcka i dem. Bilderna ger ett gott intryck, eftersom tomtar av båda könen förekommer, och japp, det finns även en mörkhyad tomte. Detta gäller alla tomtar utom bergstomtarna som alla är grå och mer ser ut som kvistiga stenar än småfolk. Och eftersom bergstomtar inte heller beter sig vänligt som vanliga småtomtar så utgör de en välbehövlig kontrast mot det annars puttenuttiga, i synnerhet som de skrattar åt den gråtande lillnisse som de rövat bort. Men de är inte onda, de förstår bara inte att andra kan bli rädda för dem, de tycker bara om att göra rackartyg och därefter skryta om sina bedrifter som om det vore en sport. Den här boken passar bäst att läsa högt för barnet under advent och jul, eftersom det trots en del sommarbilder är en mysig julstämning i den. Illustrationerna känns dock inte helt klockrena, jag hade önskat mig mer snygga detaljer som i Beskow-böckerna, trots det får denna trevliga bok fyra fina tomteluvor av fem.
Handla rätt
Kul barnbok om hur man INTE ska handla i affären
Handla rätt! av Emelie Nirland med illustrationer av Johanna Sandberg (Whip Media 2016) är en kul bok för barn i förskoleåldern om hunden Puffen som för första gången får följa med husse till affären och handla. Och Puffen råkar ut för både frestelser och missöden och blir förstås arg och ledsen och ylar av förtvivlan när han inte får behålla alla godsaker som han samlat ihop i sin vagn. Känns situationen igen? Japp, för det här är ingen vanlig hund, det är snarare en hund med samma sinnelag som ett femårigt barn. Så detta är trots hundens tämligen naturalistiska utseende en fabel om hur man INTE ska göra när man går och handlar. De färgglatt naiva illustrationerna påminner lite om barnteckningar med vissa roliga detaljer såsom en skäggig pappa i gulprickig dress med barnvagn och barn i ett snöre med stor nalle. Men det viktigaste på bilden är alltid ritat störst, därav det ibland förvrängda perspektivet. Men tyvärr är minspelet taffligt gjort. Den arga pojken ser glad ut där han pekar på hunden och husse ser närmast nöjd ut när Puffen ligger på golvet med tassarna i vädret. Och nästa bild ser ännu besynnerligare ut, där Puffen girigt håller om varorna samtidigt som han verkar lukta väldigt illa, vilket han inte gör. De misslyckat vågiga linjerna ska enligt texten föreställa ilska, men hundens pepparkornsögon ser snarare bedjande ut. Något säger mig att illustrationerna till denna bok har gjorts i all hast till skillnad från tidigare böcker jag recenserat av och med Johanna Sandberg. För det passar inte riktigt att husse har kepsen à la seriefiguren Knasen där ögonen är dolda, och apropå keps så borde ju husse ha hjälm på sig när han kör moped, vilket han tydligt inte har. Och vad är det för någonting som husse sitter på när han ger Puffen den halva inköpslistan? Om det är fotsulan som syns, då har husse brutit benet. Nej, tyvärr, den här boken kan inte få fler hundben än tre av fem, och då är det illustrationerna som drar ner betyget, inte texten.
Maktens tiaror Del 3 - Bortom Världens mur
Fantasy full med detaljer och intressanta vinklar
Bokus vill att jag recenserar min egen bok, Maktens tiaror Del 3 - Bortom Världens Mur, men eftersom det skulle bli ett självmål så bidrar jag här istället med ett utdrag ur en recension skriven av Pia Lindestrand på BTJ, från 15 februari 2011:
De olika karaktärerna reser såväl i tiden som mellan olika världar. Det är spännande och författaren har många intressanta vinklar på berättandet. Men de ständigt upprepade och ytterst detaljerade beskrivningarna av personernas klädedräkter tycker åtminstone jag stoppar upp historien, visserligen signalerar plaggen vilken kultur och social status bäraren har men ändå, det blir för mycket. Dessutom finns mängder av detaljrika teckningar där man kan se själv hur erkelzarianer (sic!) och mateber pryder sig. För de som vill återvända till Petojevics värld utlovas glädjande nog fler fristående fortsättningar där man ska få följa olika huvudpersoners vidare äventyr.
Steampunk-sagor : berättelser från en svunnen framtid
En godispåse full med kugghjul och pysande ånga
Steampunksagor. Berättelser från en svunnen framtid (Whip Media, 2015) är en härlig godispåse med riktigt läckert omslag, full med karameller såsom snurrande kugghjul och pysande ånga, en suggestiv VR-upplevelse i ett mutoskop, en bisarr western där ett tåg överfalls av alver på zombieelefanter, en surrealistisk betraktelse om livet före och efter en olycka i strid, en vemodig ballongfärd från ett pesthärjat Stockholm, en spegelbild som varnar för framtiden, ett experiment som går snett, en mördarjakt som blir till en rafflande intrig, ingenjörers tragiska kärlek till robotkvinnor, underjordiska äventyr, en vådlig ökenfärd med luftskepp, en zeppelinare som transporterar en likkista, ett mystiskt lokomotiv i dimma, och boken ångar stadigt på ända till slutet där maskinisterna presenteras, alltså en snygg förteckning över alla de sexton medverkande författarna, vilket ger boken ett stort plus, liksom även definitionen av steampunk i slutet. Tyvärr förekommer en del språkliga grodor såsom backade bakåt och Vart är din mor då? vilket tyvärr ger en bismak åt härligheten när det så lätt hade kunnat redigeras bort, och en novell känns en aning diffus där det är oklart vem som är modern till tvillingarna. Jag hade önskat mig större tuggmotstånd och att man kollar efter vissa lapsusar såsom att stål inte skulle finnas på 1800-talet. Stål fanns redan på medeltiden, i svärd och annat som under lång tid mödosamt smitts fram för hand. Däremot är det riktigt att maskintillverkat stål inte dök upp förrän 1855 då Bessemermetoden för framställning av götstål patenterades av Henry Bessemer, och att rostfritt stål uppfanns så sent som 1912 av Harry Brearley, men detta borde ha framgått åtminstone i en bisats i en annars utmärkt novell med alternativ historieskrivning. Trots detta är boken i alla fall oerhört underhållande med massor av kul detaljer såsom höga hattar, goggles, ångskjutare och andra märkliga maskiner och mackapärer, en perfekt introduktion till alla dem som undrar över vad steampunk är för något, så den får fyra blanka kugghjul av fem.
Skattbergets hemlighet
Äventyr i grotta med vänlig persikotjej
Äventyrsboken Ellen och Aron - Skattbergets Hemlighet av Anna Hansson (Whip Media 2016) är en rafflande berättelse om en mystisk tjej som visar sig härstamma från en annan värld. En liten kulturkrock uppstår när Ellen och Aron får veta att hon är född ur en persikokärna, men den lämnas tyvärr snabbt till förmån för det äventyr som uppstår när de ska rädda hennes bror som är fången i en bur i en varm grotta. Språket flyter lätt och boken lämpar sig även för högläsning för barn i förskoleåldern, eftersom den aldrig blir alltför otäck. Dessutom känns figurerna trovärdiga, trots den magiska världen.
Det förekommer även fina svartvita tuschillustrationer av David Téczely, men ibland med besynnerliga proportioner. På en sida sitter tjejen under ett gigantiskt, snudd på otäckt träd som hotfullt lutar sig över barnen, men i texten är det ett helt vanligt träd; inget speciellt med det alls. På en annan sida ser den kortväxte elake mannen snarare svag och ynklig ut, vilket förtar spänningen i texten. Detta är synd på en annars mycket bra ungdomsbok; bättre kommunikation mellan illustratör och författare hade kunnat ge denna barnfantasy toppbetyg, med tanke på att Téczely ritat en riktigt snygg bild på tjejen som knäböjer vid portalen, en illustration som förmedlar mystik och godhet. Boken har ett fint avslut som lovar fler böcker i samma serie, vilket jag ser fram emot, eftersom jag är nyfiken på de barnproducerande persikoträd som det inte berättas mer om här. Denna barnbok får fyra väldoftande persikor av fem.
Lova och kattungen
En näpen barnbok om längtan efter en egen katt
Den färggranna barnboken Lova & Kattungen av Christian Jeppson och Johanna Sandberg (Whip Media 2016) är en näpen liten vardagsberättelse om längtan att få gosa med en egen katt och om ett besök på en bondgård. Tyvärr blir man förvillad precis i början: På första sidan ser man en rundel med en glad Lova som sitter i skolbänken, och rundeln är fiffigt utformad så att den ska se ut som en öppning i pappret. Men när man vänder blad syns inte Lova på rundelns plats. Istället ser man en barnteckning på en drakliknande krokodil med blodröda ögon, något som ingenting har med berättelsen att göra. Lova i skolbänken är längre ned på sidan, och då borde även rundeln på första sidan varit placerad under texten så att den hamnar precis där Lova är på nästa blad. Eller så skulle det ha varit en barnteckning av en gullig katt istället för den där elaka krokodilen.
En vänlig bonde tar emot alla barnen som, liksom gården, miljön och djuren, är ritade av Johanna Sandberg i en barnsligt naiv stil som säkert tilltalar de yngsta. Ett stort plus för att barnen har olika färg och att Lova till skillnad från de övriga barnen saknar näsa, så att hon ser ut som en glad smiley, och därmed sticker ut eftersom hon är huvudpersonen. Grisarna ute i hagen ser ut att trivas; den längst bort vid vattenhon har ett riktigt belåtet uttryck av välbehag. Barnen får saft och bullar men Lova hör att någonting piper. Man ser inte hennes ansiktsuttryck när hon går in i det dunkla uthuset och letar bland redskap och hyllor, men jag anar nyfikenhet blandat med spänning och oro, vilket understryks av de dovt murriga färgerna som utgör en välbehövlig kontrast mot det annars färgglada. Hemma i köket får man se Lovas föräldrar och mamman har bistra ögon vilket gör att man snabbt förstår att det är hon i familjen som inte är förtjust i att skaffa husdjur, men hennes blick mildras en aning inför bonden som skänker Lova en kattunge. Och det sista uppslaget är riktigt näpet, med en glad kattunge, en lycklig Lova och massor av röda hjärtan. Synd att designmissen med rundeln i början drar ner betyget, för den här boken är verkligen värd en femma, nu får den bara fyra gosiga kattungar av fem.