Användarprofil Britt-Marie "Bim" Kullin / Bims Blogg / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Britt-Marie "Bim" Kullin / Bims Blogg (Farsta / Stockholm)

Antal betyg: 1587
Antal recensioner: 1476

Jag är nu inne på min åttonde fastevecka, och har...

31 juli 2013

Jag är nu inne på min åttonde fastevecka, och har genomfört fjorton halvfastedagar nu. Och jag känner verkligen att det här är något för mig. Det fungerar jättebra, och jag mår alldeles utmärkt.

Så det var roligt att nu få läsa boken som 'alla pratar om'. Jag har väl läst det mesta i boken förr, på nätet, i bloggar, i Facebook-grupper, och i tidningar. Och jag har ju sett dokumentären 'Eat, Fast, and Live Longer' på SVT Play.

Till er som är nyfikna på 5:2-dieten så rekommenderar jag verkligen den här boken. Och även till er som redan har börjat med den.

9 av 10 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 4 av 5.

7 oktober 2015

Det här är Martina Haags åttonde bok. Hennes tidigare produktion är tre romaner, plus fyra böcker med krönikor och samlade texter i. Jag har läst dom allihopa, och även tyckt om dom allihopa. Här en länk till mitt blogginlägg om hennes senaste bok, "Heja, heja", och till hennes senaste roman, "Glada hälsningar från Missångerträsk", där det också finns länkar till mina recensioner av hennes tidigare böcker.

"Det är något som inte stämmer" är en roman. Men som jag har förstått det så är den också mycket självbiografisk, och skildrar till stor del Martina Haags egen skilsmässa från Erik Haag.

Boken är något mörkare än Martina Haags tidigare böcker, vilket kanske också framgår av handlingen och ämnet. Men den innehåller också en hel del av Martinas härliga humor.

Jag tyckte mycket om boken, som var väldigt lättläst. Och jag kan absolut varmt rekommendera den.

6 av 6 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej
Kvinnan på tåget

Betyg: 4,5 av 5.

30 mars 2015

"Årets Gone Girl" såg jag någonstans att den här boken kallas. Och jag kan absolut förstå vad som menas med det.

Men den här boken är så bra, så den kan absolut stå för sig själv, och behöver inte jämföras med någon annan bok.

Psykologisk thriller är väl den mest rätta genren för boken, tycker jag.

Mycket spännande, inte förutsägbar, välskriven, och lättläst.

Bra personporträtt och miljöbeskrivningar är det också.

Så jag rekommenderar absolut den här boken, och hoppas på fler böcker från den debuterande författaren.

6 av 6 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 4,5 av 5.

4 september 2015

Jaha, då har jag nu alltså läst den så omdiskuterade fjärde Milleniumboken.

Jag vet att många tycker att det är helt fel att skriva och ge ut en fortsättning på en död människas böcker, och att dom inte kommer att läsa boken. Men själv lägger jag inga värderingar i boken på det viset, utan jag var mycket intresserad av att läsa den.

Fick ett recensionsexemplar i e-boksformat, av bokförlaget Norstedts, som jag nu har läst med stor behållning.

Självklart så har jag ju läst dom tre tidigare böckerna. Hittade inte någon recension i min blogg på den första boken, "Män som hatar kvinnor", men dom andra böckerna, "Flickan som lekte med elden", och "Luftslottet som sprängdes" hittade jag.

Eftersom det är åtta år sedan som jag läste den tredje boken, och ännu längre sen jag läste dom två andra böckerna, så minns jag egentligen inte så mycket av dom, mer än att jag tyckte att dom var väldigt bra. (Har ju läst ungefär tusen böcker sedan dess..)

Däremot så minns jag filmerna mycket väl, och det är Mikael Nyqvist och Naomi Rapace som jag såg framför mig när jag nu läste "Det som inte dödar oss".

Och jag tycker att den fjärde Milleniumboken var mycket bra. David Lagercrantz har ett bra språk, och skriver så att det blir ett skönt läsflyt. Tycker att Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander känns igen, och är trovärdiga. Tycker även om övriga karaktärer i boken.

Storyn i boken är väldigt intressant, som bland annan handlar om artificiell intelligens. Och allra mest tyckte jag nog om storyn om pojken som är autistisk och har savantsyndrom.

Och vad jag tror, det är att det kommer även en femte bok i Milleniumserien, och kanske ännu fler. Ingen cliffhanger eller öppet slut i boken, men det kändes ändå som om det var en öppning till en kommande bok. För min del får det gärna komma många böcker i serien, och jag kommer absolut att följa den i så fall.

Rekommenderas absolut.

5 av 6 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 4,5 av 5.

28 april 2016

För bara någon vecka sedan så läste jag Liane Moriartys nyaste bok, Stora små lögner, och den fick högsta betyget från mig.

Och för ungefär ett år sedan så läste jag Liane Moriartys näst nyaste bok, Öppnas i händelse av min död, och den fick även den det högsta betyget av mig.

Nu har jag läst ännu en bok av Liane Moriarty, Tre önskningar. Den är precis nyutgiven i pocketboksformat. Men egentligen så är den tretton år gammal, och Liane Moriartys debutbok.

Jag tycker otroligt mycket om Liane Moriartys sätt att skriva. Roman eller feelgood, oavsett vilken genre man vill kategorisera böckerna i, så är dom väldigt välskrivna, lättlästa, mycket engagerande, och man lär verkligen känna huvudpersonerna, och man bryr sig om dom.

Vad jag kan hitta på nätet, så verkar hon ha skrivit tre böcker till, som inte finns översatta till svenska. Men det hoppas jag verkligen att dom blir, för jag vill absolut läsa mer av författaren.

Jag rekommenderar absolut boken Tre önskningar. Och då även hennes ovanstående två böcker.

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 5 av 5.

28 augusti 2014

Det här är Tove Alsterdals tredje bok. Jag har läst hennes två tidigare och har tyckt mycket, mycket om dom båda två. Här är en länk till hennes första bok, "Kvinnorna på stranden", och här är en länk till hennes andra bok, "I tystnaden begravd".

Och jag blev verkligen inte besviken på Toves tredje bok, "Låt mig ta din hand". Den är precis lika bra som dom två tidigare, om inte till och med ännu lite bättre.

Alla tre böckerna är helt fristående från varandra. Och egentligen så är det väl inte direkt några kriminalromaner, utan genren står som spänningsroman. Tycker mer att dom är "vanliga" romaner fast med död och spänning i. Lika mycket familjedrama i böckerna som spänning.

"Låt mig ta din hand" utspelar sig delvis i Stockholms norra förorter, och delvis i Sydamerika. Och delvis i nutid, och delvis på sjuttiotalet.

Boken är oerhört spännande, och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Mycket välskriven är boken, och jag kan varmt rekommendera den, precis som hennes tidigare böcker.

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 4,5 av 5.

24 juli 2014

(Den här boken var en av dom tolv böcker som jag läste under mina två semesterveckor i Turkiet. Skriver lite kortare och enklare omdömen på dessa böcker, mot vad jag brukar göra på dom recensionsböckerna som jag läser.)

Det här var en mycket, mycket bra bok. Väldigt välskriven och ordentligt spännande.

Kapitlen växlar mellan nutid och dåtid. Och det är helt fantastiska personskildringar men framförallt miljöskildringar.

När jag läste boken så kändes det verkligen som jag var ute på den karga ön med sina gamla seder.

Rekommenderas absolut!

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 4 av 5.

4 juli 2014

En mycket fin liten berättelse om en katt på ett vårdhem för demenspatienter.

Mycket gripande var boken, och jag blev väldigt tagen av den. (Kanske lite extra för att min egen mamma har Alzheimers).

Rekommenderar boken till alla, men kanske allra mest till anhöriga till demenssjuka, och till kattälskare.

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Betyg: 4 av 5.

28 mars 2014

Det här är Sofie Sarenbrants femte bok, och jag har även läst alla hennes tidigare böcker.

Först dom två första böckerna "Vecka 36″ och "Istället för dig", som hänger lite ihop, fast kan också läsas fristående.

Och "Visning pågår" är den tredje fristående boken i en serie, efter dom två böckerna "Vila i frid" och "Andra andningen", med polisen Emma Sköld i huvudrollen. Jag antar att det kommer en fjärde bok i serien också, eftersom det är en liten cliffhanger i slutet, och jag ser redan fram emot den.

Jag tycker mycket om Sofie Sarenbrants alla böcker. Jag gillar skarpt hennes karaktärer. Och jag tycker mycket om miljöerna i hennes böcker.

Spännande är dom också, och åtminstone inte förutsägbara för mig, som trots att jag har läst hundratals, kanske tusentals, deckare, fortfarande nästan aldrig kan räkna ut vem som är den skyldige. ;-)

Hon har också ett mycket bra sätt att beskriva relationerna mellan personerna i sina böcker. Och jag gillar verkligen platserna som böckerna utspelar sig på. I den här boken är det husvisningar, den förra Stockholm Marathon, och den innan det Yasuragi Hasseludden.

Så jag rekommenderar verkligen den här boken, och Sofie Saranbrants övriga böcker, till alla som gillar lättlästa kriminalromaner i Stockholmsmiljöer.

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej