Användarprofil Annette Juhlin / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Annette Juhlin

Antal betyg: 33
Antal recensioner: 23

1918 : året då Sverige blev Sverige

Faktaspäckat

26 oktober 2017

Per T Ohlsson skriver i förordet att inspirationen till 1918 kommer från andra böcker där författarna fördjupat sig i ett visst årtal. Han nämner bland annat boken 1947 av Elisabeth Åsbrink, vilken jag läste som Augustambassadör förra året, med särskilt ansvar för att bevaka Årets svenska fackbok. Åsbrinks bok var en av de nominerade böckerna i fackbokskategorin.

Både Ohlsson och Åsbrink avser att skildra skeenden under ett visst år som fortfarande ger effekter på det samhälle vi har i dag. När jag läste Åsbrinks bok imponerades jag av hennes förmåga till perfekta avvägningar av hur mycket som är nödvändigt att berätta om varje enskilt skeende, utan att det blir varken för informationsfattigt eller alltför faktaspäckat. Texten är lättläst och en ren njutning att läsa. Hon visar sakligt och utan pekpinnar, med många olika exempel från händelser under enbart år 1947, hur det som hände då får återverkningar på våra liv sjuttio år senare. Kopplingen mellan då och nu är hela tiden tydlig.

Tyvärr kan jag inte säga detsamma om boken 1918. Ohlsson menar att förändringen av det svenska politiska systemet med det första riksdagsbeslutet om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor som skedde i december 1918 kan liknas vid en revolution, ur vilken det öppna, moderna välfärdssamhället sedan växte fram. Det skulle således vara den röda tråden, det som håller ihop skildringen av händelser från 1918. Jag tycker dock att budskapet blir otydligt.

Som uppslagsverk för den som vill veta vad som hände under 1918, och under respektive månad det specifika året, är 1918 en ypperlig skildring. Det är gediget och kunnigt, framförallt om svensk politik. Jag önskar dock att Ohlsson hade avgränsat sig och tydligare framhållit på vilket sätt de händelser han redogör för skulle vara vattendelare med revolutionerande betydelse för dagens samhälle.

5 av 5 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Monster

Om att skrika men inte höras

11 oktober 2017

Det här är en självbiografi som berör på djupet och som väcker många känslor. Redan den första meningen i boken får mig att vilja gråta. Sjuårige Joakim kommer hem från skolan och möts av sin mamma, som förberett ett rep med en snara i ena änden. I lugn ton säger hon: "Du ska få se när jag hänger mig, Joakim. Och efteråt ska du ringa polisen - det måste du lova att göra - och berätta för dom och alla andra att det inte var mitt fel att det blev så här."

Hela barndomen präglades av skuldkänslor, dålig självkänsla och otrygghet. Man behöver inte vara utbildad psykolog för att förstå hur negativt ett barn påverkas och formas av en sådan uppväxt, med en psykiskt sjuk mamma, en frånvarande pappa och avsaknad av ett socialt skyddsnät i form av engagerade och omtänksamma vuxna.

Boken är väldigt utlämnande och den ger ett trovärdigt och ärligt intryck. Som läsare blir jag väldigt berörd. Texten är lättläst och personlig. Det känns som det är Joakim Lundells egna ord, det är nästan så att man kan höra hans röst genom boksidorna. Det är snyggt gjort. Som självbiografi tycker jag att Monster uppfyller alla de krav man kan ställa på en bok i den genren.

Hela recensionen finns här: https://justnujusthar.com/2017/10/11/monster-av-joakim-lundell-om-att-skrika-men-inte-horas/

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Penguin Bloom

Hjärtskärande men också sällsamt vackert

26 oktober 2017

Det här är en sann historia om en äventyrlig och levnadsglad familj som genom en fruktansvärd olycka får sitt liv helt omkullkastat. Familjen är på semester när Sam faller från hög höjd och är nära att mista livet, men överlever mot alla odds, förlamad.

När lusten att leva försvunnit och allt ser som mörkast ut, då kommer en skadad flöjtkråka in familjens liv. Hon har fallit ur sitt bo, är övergiven och skadad. Omsorgerna om och kärleken till den lilla fågeln ger familjen nytt hopp och styrka att orka ta sig igenom den svåra tiden efter Sams olycka.

Texten är engagerande och skriven på ett sätt så att jag inte enbart bläddrar i boken för att se på fotografierna, som det ibland annars kan bli med böcker av det här slaget med så otroligt konstnärliga och vackra bilder, utan vill läsa allt.

Det är både hjärtskärande, kärleksfullt och hoppingivande. Det går inte att värja sig mot den känslostorm som berättelsen startar. I början läser jag med tårar i ögonen och en sorg i bröstet. Det var nog ett klokt val att illustrera familjens kamp med bilder på flöjtkråkan. Den humoristiska undertonen i bilderna lättar upp den obeskrivligt hemska historien om Sams öde, och får mig att orka och vilja läsa vidare.

Mot slutet av boken vänder det nattsvarta och blir ljusare och mer hoppfullt. Sam lyckas tillsammans med sin familj och flöjtkråkan att ta sig ur det avgrundsdjup hon hamnat i, och har den mentala styrkan att på nytt skapa sig ett liv som hon känner är meningsfullt.

Penguin Bloom är en perfekt presentbok som passar alla med sin tankeväckande text och fantastiska bilder.

https://justnujusthar.com/

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Den gröna vägen

Om att resa iväg och att komma hem

31 augusti 2016

Det här är en berättelse som gjorde ett enormt stort intryck på mig. Det är mörkt och det är cyniskt, och samtidigt livsbejakande. Jag läste medvetet långsammare än jag brukar, jag ville inte riskera att missa någon enda knivskarp formulering. Som läsare är man helt i författarens grepp. Ibland måste man stanna upp och bara andas.

Utförlig recension i min blogg: https://justnujusthar.com/2016/08/31/recension-den-grona-vagen-av-anne-enright/

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Störst av allt

Kanske årets bästa bok

30 juli 2016

Jag läste och kunde inte lägga boken ifrån mig. Jag ville självklart veta hur det skulle gå, om artonåriga Maja från Djursholm skulle bedömas skyldig och dömas för mord, men lika spännande var det att läsa om det som hände innan skolskjutningen, om de andra starka karaktärerna i det kompisgäng som Maja tillhörde, där de flesta omkom i skolskjutningen, och om deras föräldrar. Lika spännande som det var att läsa om spelet som pågick i domstolen, lika spännande var det att läsa om det som hände dessförinnan. Klasskillnaderna som man inte ville låtsas om, men som hela tiden fanns där under ytan, komplicerade relationer, fester, droger, närvarande men frånvarande föräldrar. En mycket läsvärd bok!

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Hon som vakar

Intressant om dysfunktionella relationer

23 augusti 2017

Minnesbilder från vad som skett tidigare i kvinnans liv blandas med vad som sker nu. Men kan man vara säker på att det som verkar ske, verkligen sker? Att det som har skett, verkligen har skett? Vad är verklighet och vad är fantasi? Plötsligt tycks det inte finns något klar gräns däremellan, allt smälter samman.

Jag gissar ganska snart hur historien hänger ihop, vem som egentligen gör vad och vem som är vem. Det är snårigt, men inte tillräckligt snårigt. Jag upplever inte heller historien särskilt kuslig eller spännande. Däremot är det väldigt intressant med det psykologiska perspektivet och de dysfunktionella relationerna som sakta blottläggs bit för bit.

Hela recensionen finns här: https://justnujusthar.com/2017/08/23/hon-som-vakar-av-caroline-eriksson/

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Mitt namn är Lucy Barton

Om att försonas och förlåta

7 maj 2017

Det här är en mörk, men samtidigt livsbejakande, lyhörd och förlåtande berättelse om att växa upp under eländiga förhållanden, om att ha kraft att bryta sig loss och skapa sig en bättre framtid, men också om att inte ha den styrkan. Mest handlar det kanske om att kunna förlåta och att försonas med sitt förflutna.

Lucy Barton är inlagd på sjukhus för en, som hon trodde, enkel blindtarmsoperation. Oförklarliga komplikationer tillstöter och hon tvingas stanna en längre tid på sjukhuset för att tillfriskna. När Lucys mamma, som hon bara haft sporadisk kontakt med sedan hon lämnade barndomshemmet, plötsligt dyker upp på sjukhuset för att sitta vid sin dotters sida, startar det en försoningsprocess hos dem båda två.

Uppväxten präglades av både stor fattigdom, socialt utanförskap och både psykiska och fysiska övergrepp på de tre barnen i familjen. I familjen fanns fadern, som levde under ständig plåga för det han gjorde under kriget, och en mor som stannade i äktenskapet eftersom det var det som de flesta kvinnor gjorde i hennes generation. De tre barnen växer upp med olika möjligheter att bära på de minnen de har av sina traumatiska upplevelser från barndomen. Lucy är yngst, men också den mentalt starkaste av syskonen. Hon har redan som liten en förmåga att söka sig till andra personer än sin familj för att få kärlek, bekräftelse, stöd och hjälp på vägen mot ett bättre liv.

Trots moderns oförmåga att visa känslor, och att alls uttrycka sig annat än knapphändigt, kommer Lucy med små trevande steg sin mor närmare än någonsin tidigare under de dagar de tillbringar tillsammans på sjukhuset. Berättelsen handlar om hur kärlek kan vara bristfällig, men ändå finnas där i någon form. Den handlar också om hur man som vuxen inte kan skapa sig en lycklig barndom, men man kan försonas med den och förlåta.

Det här är en väldigt stark berättelse som berör på djupet. Den upplevs ändå inte som ångestladdad, trots allt hemskt som framkommer under både samtal och genom minnen. Kanske är det för att författaren håller en ganska neutral ton genom hela boken som det inte blir en tårdrypande berättelse. Reaktionen på det barnen fick genomlida under sin uppväxt kommer vid flera tillfällen som ett fördröjt slag i magen.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Sov du lilla videung

Samhällsaktuellt och gripande

22 augusti 2016

Det som sker i boken skulle mycket väl kunna hända, och det gör boken betydligt mer skrämmande och mer spännande än den annars skulle vara. Jag blev väldigt berörd. Det var nog första gången jag blev tårögd av handlingen i en kriminalroman.

När sista sidan var läst insåg jag att paret Börjlind återigen lyckats skapa en bladvändare, och jag är imponerad av hantverket. De lösa trådarna knyts ihop på ett proffsigt sätt i slutet av boken, utan att varken berättelsen tappar fart eller att slutet känns tillrättalagt.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Fårbondens dagbok : ett liv på den engelska landsbygden

Osentimentalt och äkta

21 maj 2016

Det är sällan man läser en berättelse som känns så genuin och äkta, så jordnära och så långt från ytligheter som man kan komma. Boken fångar mig redan på de första sidorna.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej