Användarprofil A / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av A

Antal betyg: 4
Antal recensioner: 4

Århundradets kärlekskrig : en punktroman

Inte smutskastning, utan en varning

22 mars 2016

På sätt och vis förtjänar den inte fullt betyg, eftersom det rent objektivt sett inte är den bästa bok som jag har läst.

Men det var en fantastiskt befriande bok att läsa (i den mån hat, sorg och uppgivenhet kan vara befriande), vilket visar att den fyller ett tomrum som tidigare bara halvt har försökt kompenserats av självhjälpsböcker och parterapitips. Dess styrka är just igenkännlighetsfaktorn.

Det är boken för alla de som haft en relation till någon närstående - inte nödvändigtvis romantisk sådan - där hat och kärlek varit hopplöst sammantvinade, där det upplevts som lika svårt att avsluta som att fortsätta, där tanken på hur det skulle kunna vara (och kanske har varit) förblindar hur det faktiskt är och med all säkerhet kommer att fortsätta vara.

Det är för alla dem som vill känna någon annan uttrycka det hat och den frustration som man kanske själv inte är förmögen att uttrycka eller inte har vågat erkänna.

Det är om en kvinna som egentligen har accepterat den kommande brytningen, men behöver för sin egen skull först uttrycka och leva ut decennium av återhållen besvikelse, hat och sorg i den kärlek som en gång fanns, men bara visade sig vara ett lustslott. Som straffar och på ett plan njuter av att straffa, men som egentligen bara vill höra ett "förlåt" och garantier för en förändring som återigen möjliggör kärlek - men denna gång utan utnyttjande, hån och förtryck.

Det är om en man som i rädsla för att misslyckas, inte duga eller känna sig "fel" kräver beundran, hängivenhet och uppoffring från en kvinna, och som har ett behov av att håna och förminska hennes värde för att slippa känna sig svag och sårbar i sitt beroende. Som ser relation som ett nollsummespel där den enes makt måste ske på den andres bekostnad, och där makt egentligen blir till den personliga trygghet som i en sund relation istället skulle ha bestått av respekt, förståelse och tillit. Och en man som, för att göra det än mer representativt, kanaliserar allt detta också via sex.

Det är inte en konstruktiv bok i traditionell mening. Den är inte återhållsam eller eftertänksam, och den erbjuder inte några lösningar eller handfasta tips. Men kanske just därför visar den, tydligare än något annat, vikten att erkänna det dödsdömda och glömma idealen. Gör dig istället fri och gå.

3 av 5 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Ingens mamma : tolv kvinnor om barnfrihet

Idén är bättre än boken

13 mars 2018

Denna får 4 stjärnor, mestadels för att antologin fyller något som tidigare varit ett svart hål.

Fortfarande kan det vara problematiskt (framförallt för kvinnor) att uttalat och aktivt välja att avstå från barn. Inte bara berättelserna här, utan även en snabb googling på Internet, visar att många frivilligt barnfria får utstå kommentarer, närgångna frågor och ibland ren ilska och surhet över sina beslut. Det är märkligt, men barnfrihet tycks vara en av vår tids sista tabun.

Därför hade jag sett fram emot en bok lik denna. Jag hade hoppats på en antologi där vanliga kvinnor från olika delar av samhället får chans att ge sin syn på ett liv utan barn. Jag hade hoppats på flera berättelser som alla kunnat ge perspektiv och bryta ned en del fördomar som rör kvinnor och moderskap. Istället tycks berättelserna vara lite väl hastigt nedklottrade och de flesta av dem saknar ett tydligt syfte. En del var dock intressanta och de kunde ge både intellektuell syn på sina livsval samt ge viktiga perspektiv på några av de dilemman som kan uppstå. Men rent generellt liknade historierna mer rätt alldagliga blogginlägg, där åtminstone en berättelse kändes så flamsigt skriven att jag inte orkade läsa mer än bara några stycken.

Likaledes reagerade jag också på att många av författarna var väldigt noga med att uttrycka att de tyckte om barn - till och med älskade barn och att få umgås med barn. Kan det vara så att fördomarna om barnfria kvinnor såsom hårda, kalla, omänskliga barnhatare är så stark att även de som inte själva vill skaffa barn ändå känner ett behov av att ta avstånd från fördomarna? Men, undrar jag då, innebär inte det att man då samtidigt befäster andra fördomar? Och istället gör det än svårare för kommande kvinnor att få göra personliga val i fred utan att bli påklistrad en massa påhittade egenskaper?

Jag hoppas att vi i framtiden kan få en mer nyanserad bild på kvinnor, moderskap och livsval, och kanske kan denna bok hjälpa till att bana vägen för det. Men jag hade hellre sett en mer välskriven, genomtänkt och reflekterande bok där samtliga medverkande kvinnor hade haft något vettigt att säga. Jag tror att det hade gett större möjligheter att krossa fördomar.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Detta barn skall leva : Helene Holzmans sanna berätt...

Viktiga perspektiv och spännande berättelse

13 mars 2018

Till skillnad från många andra livsberättelser från andra världskriget skildrar inte den här boken livet i ett koncentrationsläger, utan det nätverk bland civila medborgare som aktivt jobbade för att hjälpa fångar. Helene Holzmans man och ena dotter grips och avrättas vid nazisternas intrång i Litauen. Trots att nazisterna även är ute efter henne och hennes enda kvarvarande barn, vägrar hon att fly när möjligheten finns. Mot allas råd stannar hon kvar och väljer istället att trotsa regimen och aktivt ställa sig på de utsattas sida.

Det som gör historien stark är inte bara de dramatiska, gripande och spännande händelser som skildras, utan även författarens öppna och ärliga sätt att beskriva omvärlden nyanserat. Det vore lätt att låta sin sorg och ilska över att få sin familj mördad mynna ut i en hatisk bok, men istället fokuserar Helene på kampen att försöka bistå så många medmänniskor som möjligt. I hennes bok finns det plats för både det bästa och lägsta i människan (vilket även inkluderar de tyska soldaterna), och berättelsen ger också viktiga perspektiv på hur den civila befolkningen förhöll sig till förföljelserna.

Helene Holzman själv är troligen den person som vi alla önskade att vi vore, men som få av oss egentligen är. Även om författaren varken överdriver eller underdriver sin egen insats, är det svårt som utomstående att inte imponeras av både det mod och den humanism som driver både henne och hennes överlevande dotter. Även om civilbefolkning under andra världskriget ofta - och ibland välförtjänt - fått utstå mycket kritik och skam för sin passivitet, kan böcker som dessa hjälpa till att visa att situationen sällan var lätt för vanliga medborgare heller, och de som valde att ingripa gjorde detta med fara för sitt eget och sin familjs liv.

Boken i sig är inte mästerligt skriven. Det är en vanlig privatperson och inte en professionell författare som står bakom. Men det spelar mindre roll, utan kanske ger det snarare en mer autentisk känsla till de smått ofattbara livsöden som beskrivs.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

The Fantasy Sex Deck

Slöseri

19 januari 2016

Inte så eggande. direkt. Mer som en dålig porrfilm som refuserats (den nivån, alltså).
Ni kan garanterat tänka ut bättre själva.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej