Användarprofil Gunnar Thorell / Oldboy & peacemaker / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Gunnar Thorell / Oldboy & peacemaker

Antal betyg: 11
Antal recensioner: 11

Inuti labyrinten: om mordet på Olof Palme

Palme, martyr för ett humant samhälle

12 juni 2020

Den ultimata boken om Palmemordet¿

(När man läst hela, förstår man varför det varit tyst om den, trots den höga kvalitén )

Författarna lyckas förklara ett större sammanhang genom vilket den tidens "förenade Säkerhetstjänster" förmådde sänka flera socialdemokratiska regeringar i världen, före mordet på Palme.

Det gällde falska beskyllningar mot Willy Brandt i Tyskland, Wilson i UK, och Whitlam i Australien.

Palme var sannolikt "en i raden" som angreps.

Man förstår av "Inuti Labyrinten" vilken formidabel, oåtkomlig makt som döljer sig sig bakom begreppet "säkerhetstjänst".

Dessa icke valda organisationer i Väst samverkar inbördes, och samarbetar ibland med grupper på högerkanten som är i stånd att utföra lönnmord, falskflaggade attentat - dåd som knappast tillåts att granskas av parlamentariker - isåfall på ett sätt, som bortser från motsägelser och graverande omständigheter).

Inuti Labyrinten är logiskt betvingande, genom detaljgranskning av tidslinjen kring mordet. Förloppet är noggrant återgivet, laddat med sardonisk humor.

Man lär sig en hel del om varför det går så trögt med "fred och sociala reformer" i demokratierna.

Enda nackdelen med Poutiainens stil är väl att det hinner blir en hel del omtagningar.

En lust att spika fast vissa centrala fakta.

Förmodligen är det "nyttigt". Till hjälp för minnet.

Båda de (två) "ensamma galningarna" (först "Trettiotreåringen" sen Christer Pettersson) visade sig ju ha fullgoda alibin - men Hans Holmer ansträngde sig likväl, in i det sista, att ordna ett justitiemord.

Han intrigerade bort åklagaren, KG Svensson, som ingripit mot de grova manipulationer som polisen använt vid vittnesförhören med trettiotreåringen.

Vid ett lönnmord på nyckelpersoner finns det sällan egentliga bevis, fysiska objekt, DNA som kan bindas till mördaren/mördarna.

Däremot kan man säga att "indicierna" så småningom "hopar sig", genom att det kommer fram alltfler motsägande fakta, och dessutom, att det blir allt tydligare vilka krafter som tjänat på mordet.

Poutiainens ger en intressant orientering gentemot Säkerhetstjänsterna.

Man får bevis för att det pågick en offensiv från extremhöger-kretsar i början på åttiotalet, som till sist gav utrymme för den nyliberala vågens genomslag (Reagan, Thatcher).

Falska anklagelser för spioneri och korruption riktades mot och fällde såväl Whitlam (Australien) , Wilson (UK) , Willy Brandt (Västtyskland).

Palme hade också varit utsatt för en liknande förtalskampanj, men var antagligen för populär - (kanske inte i Sverige, men internationellt).

Han ansågs ha visat oförlåtlig "illojalitet" mot den Västliga maktsfären när han demonstrerade tillsammans med Nordvietnams ambassadör (Nord vietnam och FNL som hade stöd av Sovjetunionen, i segern över USA).

4 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

The Patterning Instinct

En bok som förändrar tänkesätten

21 maj 2019

Lent säger att det mest grundläggande hos mänskligheten är instinkten att urskilja mönster i en kaotisk verklighet.
Man ser det tex hos små barn, när de först hör föräldrarnas språkljud, så småningom urskiljer betydelser.
Tidigt kan de skilja ut det språk föräldrarna använder, och reagerar inte lika mycket på främmande språk.
Jeremy Lent gör en kulturhistorisk undersökning över mänsklighetens försök att hitta mönster, betydelser i "det okända" hon befinner sig i.
Till exempel drar han fram att ursprungsfolkens myter som visar att vårt släkte (jägare samlare) uppfattade sig som i ett nära förhållande till bytesdjur, naturkrafter.
Och att de eftersträvade en harmonisk relation till den natur, som de levde genom.
Sen utvecklas dessa tidiga versioner till alltmer avancerade religiösa, filosofiska föreställningar av den typ vi har idag. Bland annat den kristna metaforen, att naturen är något otyglat, syndigt som ska erövras, förädlas av den kristna människan.
Varje ny generation föds in i "instinktivt härledda" mönster, och tvingas förstås ta mycket för givet. En hel del är felaktigt, missförstånd, fördomar, övertro. När en kultur instinktivt skapar ett mönster, gör de ett urval av detaljer, ramar in dem, men utesluter också av nödvändighet en massa andra detaljer.
Jeremy Lent menar att vi, i den moderna kulturens uppfattning av evolutionen, lägger för stor tonvikt på den själviska kampen för tillvaron, att det också existerar samverkan / samarbete i naturen. Organismerna tenderar att uppfattas som, och reduceras till "maskiner" (Jfr Richard Dawkins, Den Blinde Urmakaren).
Kulturella mönster som bygger på reduktionistisk analys har dock resulterat i teknologi som gett upphov till epokgörande framsteg. Den industriella revolutionen. Informationsåldern.
Problem uppstår för moderna samhällen när man i dem fokuserar helt på de reduktionistiska bilden.
Vi behöver , enligt Jeremy Lent, hålla i minnet och fokusera på den enorma komplexitet som världen och livet består av. "Naturen som våra Föräldrar" - en metafor som karaktäriserade jägare/samlar kulturer.
Som alternativ betonar man då den flytande interaktivitet, samspelet mellan delarna (något som också studeras i den ekologiska vetenskapen).
Vad jag själv uppskattar i Lents framställning är att han avvisar tanken att det främst är det egoistiska vinstintresset som driver fram mänskligheten.
Tex drar han fram hur länge slaveriet ansågs som normalt, och nödvändigt för affärerna.
Oppositionen mot detta kom från enstaka individers vars känslor och tankar motsatte sig det dominerande tänkesättet.
Alltså, kan man säga att en av Jeremy Lents poänger är att framhäva intelligens och kunskap i djupare mening är de avgörande ingredienser som humaniserar människan.
Finner att boken delvis formar sig till en "grön" kritik av kapitalismen. Bitvis också en vision som bygger på ett unikt stort spektrum av kunskaper inom biologi, religionshistoria, lingvistik, filosofi med mera.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Crash course i hur penning och banksystemet fungerar

En bok för att "förändra världen"

29 augusti 2018

Michael Thudén tillämpar en sorts medveten naivitet, som gör bankernas trix tydliga, begripliga för en lekman.
Det finns mycket humor och aha-upplevelse i detta.
Vet inte vad detta kan leda till, om Michael får fortsätta att applicera sitt retoriska sprängmedel?
Förmodligen till reformer, ett stabilare ekonomiskt system!

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Den sista grisen

Sällsamt njutbar

23 april 2016

Horace är skönt upprörd, ibland komiskt sann, i dessa betraktelser o paradoxer. Hans lärdom ger ett djup åt det till synes triviala.
En del är så genialt att man vill lära sig meningarna utantill (vilket förmodligen vore ett misstag).
Det bästa jag läst av honom hittills.
☺️🌼🌼 🌼 🌼

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Utan media kan du inte starta ett krig : handledning...

Den viktigaste bok jag läst på många år

13 april 2011

Jan-Olof Rönn förklarar strukturen i massmediernas dramaturgi - att ständigt återskapa ett "Vi" (som har Rätt) och ett "Dom" (som är den tänkta fienden, och har Fel). Detta är själva navet i det som kallas krigföring och medias produktion kretsar medvetet eller omedvetet kring den här upprepade dramatiseringen.

Att läsa boken är en mäktig upplevelse. Författaren skapar ett "kompendium" av flertalet viktiga händelser de senaste femtio åren och visar på de vita fläckarna, det som massmedia har lämnat ute, för att få fram identifieringen, att "Vi" (västvärlden) varit den goda kraften som värnar friheten, demokratin och att Dom (som bombats, avlivats o torterats) varit förbrytare som gått diktaturernas ärenden.

Den här sortens mediakritik finns annars bara på andra språk - t.ex. engelska. Så Jan-Olof Rönns arbete måste sägas vara unikt.. Det är helt stilenligt att han inte får några omnämnanden i de svenska massmedierna, att han ger ut boken på eget förlag!

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Inuti labyrinten : om mordet på Olof Palme

Den bästa boken om Palmemordet

16 februari 2019

Beundransvärt arbete. Författarna uppnår hög trovärdighet genom sitt arbete med detaljer, och redovisning av fakta. Indirekt ger de också ett fascinerande porträtt av hur så kallade Säkerhetstjänster arbetar. Ett extra bonus är sardonisk humor, väl behövd gentemot inblandade chefer m

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Försoning

Den här är en av hans bästa..

20 februari 2015

Oavbrutet spännande, utan att bli kliché-aktig. I början rik i stilen, kanske lite inspirerad av Virginia Wolf's sätt att berätta "inifrån" olika personligheter?
Det ger en luftig frihetskänsla, en berättelsens poesi som för handlingen framåt.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

En tysk mans historia : Minnen 1914-1933

En bok för vår tid, när fascismen uppstår igen

10 december 2012

En tysk mans historia, av Sebastian Haffner, är en uppgörelse med det egna fadershuset - den tyska nationalismen som växte fram i samband med Första och Andra Världskriget. Berättelsen omfattar åren från 1914-1933 när nationalsocialisterna tog makten.
Bokens unika värde ligger i att författaren inte identifierar sig själv med de givna politiska rörelserna utan förblir en privatperson som försöker förstå och reagera på händelserna. Han går hårt åt den tyska "gemenskapsandan", viljan att ryckas med av kollektivet och däri underkasta sig en stark ledare. Han beskriver nationalismen som en sjukdom, en grasserande psykos frambringad av fattigdom och förödmjukelse, som lockar fram okända drag av grymhet och brutalitet mot de utpekade "fienderna" till staten.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

The Kindly Ones

En märklig antikrigs-roman för 2012

5 september 2012

Det unika prestationen som utförs genom det här verket är att läsaren gång på gång tvingas fråga sig: vad är "jag själv" egentligen för sorts varelse? Vad är detta jag kallar "kultur", "humanistiska värden" och "civilisation".Det uppnås genom att huvudpersonen - den klassiskt bildade Max Auer, en glödande nationalsocialist - bit för bit tvingas plocka isär och reducera sin världsåskådning. Han är så övertygande i sin historiska, bildning att man också till slut ser likheterna mellan alla idelogier: bolsjevismen, nationalsocialismen, den anglosachsiska kapitalismen. Likheterna mellan de olika imperierna och epokerna. Det gemensamma är att det vanliga, fredliga livet som vi känner det, kan omvandlas till våldsam, hatfull kamp för överlevnad och förstörelse av andra människor. Intrycket av Littells protagonist, Max Auer, är att själva "bildningen", vårt "tänkande", vårt språk, är nedsänkt i historiska distinktioner, som låter sig manipuleras av trauman, av karismatiska ledare.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej