Användarprofil Helena Margherita Hammar / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Helena Margherita Hammar

Antal betyg: 4
Antal recensioner: 4

Den hemliga trädgården : om trädgårdar i litteratur ...

Boken att läsa högt i bersån

27 april 2015

Så som man ville kunna göra det - så här att sammanföra förunderliga sagor som ligger vilande i din själ och som i ett virrvarr poppar upp då du sätter sig till ro i en trädgårdsstol...

Med sin vetenskapliga trygghet öser Ronny Ambjörnsson berättelser om hemliga, förtrollade trädgårdar ur litteraturhistoriens källor - Inte heltäckande men i ett fantasieggande urval som är förtrollande! Han frasera legendernas hemlighetsfullhet med sina ungars älskade trädkoja, dold i det gamla trädets lövverk, och sin egen barndoms insikt om odlarglädje. Han såg den i olika tappning hos sina far- och morföräldrar då han växte upp. Han insåg hur olika även odlare av nyttigheter på en liten kolonilott i en påver tid tillgodogör sig det växandes inspiration - en finner glädjen i skärbönornas yppighet - en tar emot blomstrens fägring som en underbar tillgång! På samma sätt har begreppet trädgård varierat mellan olika kulturer och i olika tider. Ja, man får en liten kurs i trädgårdshistoria, med titteraturhänvisningar på vetenskapares sätt, men med en hemlig förtrollande agenda! - Då boken är slut - ja, då tar man upp den igen och läser högt för sina vänner!

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

H

I Hippocampus på en förälskad hippocampusforskare

27 april 2015

Nog har vi väl anat att det där uppe i hjärnan sitter någon och kollar oss, som i en övervaknings-central! Kanske någon som också bestämmer vad vi ska tro och göra med verkligheten... Och vad som får oss att hitta där vi förut gått - men lätt glömma vad huvudstaden på Madagaskar heter.

Åsa Nilsone känner sin vetenskaps senaste rön om minne och emotioner - funktioner med läge och logisk kommunikation - och tillägnar "platscellernas" nobelpristagare John O'Keefe, Maj-Britt Moser och Edvard I Moser denna sin roman, H.

I romanen H är hjärnan en slags lilleputt-värld där små gubbar och gummor diskuterar med varandra och tävlar om tolkningsföreträde; Hippocampus, den lilla sjöhäst-liknande domänen som får små råttor att hitta i test-labyrinter, är berättaren. Hon pratar med Kortex och Amygdala i en värld inte så olik vår egen där klokhet står mot sinnlighet i kampen om herraväldet. Vi får titta in i hjärnas magiska värld hos en förälskad hippocampus-forskare, som kämpar för sin prestige i forskarvärlden. Och man undrar vem som räddar den stackars förälskade människan i denna kvasi-demokratiska värld bland hjärnans vindlingar? - Ett diktator-själv? Eller är det näven, som slår sig själv i bordet? - Men som Hippocampus säger i berättelsens början: "All kunskap är provisorisk, även självinsikt. Men hon tänker inte låta sig hämmas av det." - Det gör inte heller Åsa Nilsone heller! - Ditt Hippocampus kan glädja sig åt en underhållande och frimodig historia!

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Dorés bibel

När jag läser Torgny Lindgrens "Dorés Bibel", så hör...

1 juli 2013

När jag läser Torgny Lindgrens "Dorés Bibel", så hör jag genom texten hans norrlänska röst - den som fångade mig då jag lyssnade "läsboken" och som gjort att jag gärna ville ta del även av det bokstaverade ordet! Berättelsen kommer som från mitt jag - berättar om hur jag finns här! Ja, fanns här även före skrivtecknen! Orden, begreppen, är ju där även utan bokstäver! Ur "Gustave Dorrés Bibels sällsynta upplaga som bara innehåller bilderna" och morfars berättelser formas insikten om varat och världen. Morfar, professorn, som lyssnade till mors musik på pianot i jägmästarbostaden Bostället vid Avabäcken. "Innom litteraturvetenskapen, kunde han säga, frågade vi aldrig efter sanningen utan bara efter gåtorna och hemligheterna." Torgny Lindgren har en speciell berättarförmåga - som en magnet drager hans berättelse till sig lyssnarens/läsarens hela sinne och medvetande. Man lägger inte ifrån sig boken, man bara vilar sig med verklighetens krav ett tag, sedan återvänder man! - Och boken tar liksom inte slut, den fortsätter som Avabäckens brus i ens själ, och man börjar fråga efter gåtorna och hemligheterna... Hur kan man sätta betyg på sånt!?

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Inferno

Det är lite orättvist mot Dan Brown att läsa hans...

1 juli 2013

Det är lite orättvist mot Dan Brown att läsa hans senaste gåtfulla roman, Inferno, direkt efter Torgny Lindgrens förunderliga Dorés Bibel! Men inte heller denna bok lägger man gärna ifrån sig! I stället för Avaforsens brus, brusar här Dante Alighieri's Inferno som färgrik kuliss. Gåtans formulering - den radikala lösningen på mänsklighetens problem, apterad för att så som en bomb brisera en viss dag, drar in en humanist, en professor i medeltida lyrik, i jakten för att avvärja hotet. Men infernot är orsaken, inte verkan - vem är vän och vem är fiende? Synnerligen spännande intermezzon i miljöer, vars beskrivning kunde platsa i de-lux-turistbroschyrer - kanske återkommer de där! - Nå, jag gillar boken, som klart tillhör James-Bond-kategorien - Torgny Lindgrens bok spelar i en mer underfundig liga! Kanske Brown inte når absoluta toppen i sin klass, men inte så långt under - och jag letade ju reda på mitt gamla exemplar av Den Gudomliga Komedin i svensk tolkning av Ingvar Björkesson och med inledning av Olof Lagerkrantz, som kom ut på 1980-talet (att i alla fall känna till medeltidens Dante och hans verk om helvetet, det Inferno hans själ vägleds genom av skalden Vergilius, tillhör min generations "belastning" - om nu nån undrar), så både underhållande, inspirerande och bildande är boken! Tack för en frisk läsupplevelse!

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej