Användarprofil Hulda / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Hulda

Antal betyg: 4
Antal recensioner: 4

Ro utan åror

Rakt in i hjärtat.

16 mars 2004

När jag började att läsa den här boken kunde jag inte släppa den, jag läste ut den samma dag som jag fick den i brevlådan. Jag beundrar Ulla-Carin som orkat dela med sig av sin sjukdom och sin syn på hela sjukdomsförloppet under tiden som sjukdomen bryter ner henne mer och mer. Jag gläds åt att hon har sin humor kvar trots att hon inte kan tala så bra längre, jag gråter när det blir mycket känslor med barnen och vännerna. Ulla-Carin har gjort ett otroligt arbete med att beskriva hur sjukdomen ALS bryter ner hennes kropp bit för bit tills hon inte kan tala längre och hur hon kämpar för att fortfarande vara stark och klara av vissa situationer som vi friska inte skulle klara så bra som Ulla-Carin gör. Skönt att det fortfarande fanns lite jäklar anama i Ulla-Carin även när livet nästan hade tagit slut. Jag tor att det hjälpte resten av familjen i sitt sorgearbete att inte Ulla-Carin gav upp efter att hon fått sin diagnos ALS. Jag tycker att alla ska läsa den här boken.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Pojken som kallades Det

Pojken som kallades DET

27 januari 2003

När jag började läsa denna bok så kunde jag inte lägga den ifrån mig. Jag led mycket med den lilla pojken som behandlades sämre än en hund. Jag kan inte förstå att någon mor kan göra sitt eget barn så illa som Daves mor gör. Man får sig en riktig tankeställare om hur bra man har det själv och vilken fin uppväxt man fick. Det som förvånar mig mycket när jag läser att inte skolan som Dave går i förstår tidigare hur det är ställt i hans hem, tänk om någon hade hjälpt honom tidigare så att han hade sluppit att leva detta fruktansvärda liv han nu blev tvingad till. Det var ju ofta som han fick vara utan mat i en vecka för att modern hade bestämt det, det var då han stal i skolan och fick sitt straff hemma senare. Den här boken skulle alla som arbetar med barn läsa.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Pojken som överlevde

Pojken som överlevde

2 december 2002

När man läst dom andra böckerna om "Pojkens liv" och hur hemsk hans uppväxt var så har man ett stort hopp om att allt ska vara bra när han blir vuxen och att han ska leva lyckligt. Men hans liv som vuxen går inte helt smärtfritt, trots att han blivit en ganska så stark person. Jag tycker inte att den här boken är lika bra som dom två tidigare, men den är absolut läsvärd. Man vill ju veta hur Dave Pelzers liv slutar efter all misshandel och allt som han råkat ut för som barn. Han möter sin mor vid ett par tillfällen och dom mötena blir väl inte riktigt som Dave hoppats på.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Pojken som inte fanns

Pojken som inte fanns

14 november 2002

När denna fortsättning kom om "pojken som kallades det" så var jag bara tvungen att läsa den. Man får här följa pojkens kamp i olika fosterhem. Han möter även sin mor och blir förolämpad som vanligt. Han tycker att han ser sin mor i alla möjliga olika situationer, men det är oftast bara en tro på att hon vakar över honom för att kunna göra honom illa igen. Man kan inte förstå att denna lilla pojke orkar att kämpa vidare och se ett ljus framåt. Han får en vän i ett av fosterhemmen som han umgås mycket med. Det är en helt otrolig historia som man inte tror existerar i dagens samhälle, men det finns nog många sådana här grabbar i världen. Har man läst del ett så måste man bra läsa del två. Det är starkt gjort av DAVE PELZER att dela med sig av sitt hemska liv som barn.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej