Användarprofil Justine13 / Betyg & recensioner

Betyg & recensioner av Justine13

Antal betyg: 32
Antal recensioner: 31

Bombmakaren och hans kvinna

Det slirar

4 augusti 2015

Efter att ha läst den katastrofala Pinocchios näsa trodde jag på en uppryckning i nästa bok. Men icke. Den här boken slirar på tomgång i stort sett hela tiden. Ibland glimtar det till, men det är det lilla. Att det är en kvinnlig huvudperson gör det inte bättre - om han trodde att dåligt mamma samvete för sitt barn - räcker inte till - och jag borde inte jobba så mycket - skänker boken ett kvinnligt perspektiv tar han miste. Hon "pekar med hela handen" ett tiotal gånger och andra typiska GW uttryck som andra män i hans tidigare böcker använt före Linda Mattei. GW kan ju procedur frågor och det excellerar han i, men det blir tjatigt, ger inget extra. Och allt koketterande i diverse historiska tablåer och excellerande i vin och matkunskap känns som been there, seen that. Deja vuer från hans tidigare böcker. Dom första hundra sidorna är ren maskinskrivning. GW går autopilot och jag har nickat till två gånger under den tiden. En redaktör som vågar ta bort dödköttet rekommenderas. Jag trodde jag aldrig skulle behöva skriva det, men den här boken är helt enkelt väldigt tråkg.

4 av 6 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Vad håller ni på med?

Enögt

28 november 2016

Tänk om debattörer som Uvell även kunde ta upp korruptionen inom Näringslivet! Alla skattesmitare. Alla människor som lurat oss skattebetalare och som finns nämnda i Panamapapperen. Miljoners miljoner. Myglet med kartellbildningar och insiderhandel(där vi har våra pensionspengar). Men icke, naturligtvis. Hon har en agenda och då granskar man inte de sina. Lite tragiskt om man ska framstå som trovärdig.

3 av 4 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Kvinnan på tåget Filmomslag

Hur många kvinnor på tåget finns det?

27 november 2016

Jag ser två likadana pocketböcker av denna bok som ligger på topplistan. Hmm... Och Yokoki Dukes "Fruktansvärt bra" är ju rena skojet. Av nån anledning ger hon alla bästsäljare sådana betyg. Så hamnar hon citerad på framsidan på den svenska utgåvan.

Boken är inte fruktansvärt bra, den skevar och börjar om och hoppar så man får vara uppmärksam så man hänger med.Det är mycket som måste förklaras i efterhand. Sen förstår jag inte varför det kittlar kvinnliga läsare(och recensenter) när en kvinna har svårt med alkoholen. Nya grepp etc. Och så det här med att hon är debutant när hon skrivit massor av böcker under pseudonym tidigare. Det är inte så lite falsk marknadsföring. Något som också recensenterna tjatat om att det är ju fantastiskt märkvärdigt att hon som debutant har skrivit en sådan bok. Vilket hon alltså inte gjort.
Den är visst läsvärd, men man har läst mycket av det som skrivs tidigare. Black out där man inte minns något men har blodiga händer. Osannolika överenskommelser med sina hatobjekt. Fantasier om personer det visar sig inte är dom man trott. Etc.

2 av 2 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

En högre rättvisa

Segt.

18 november 2018

Tycker den här författarduons böcker är sega och framför allt. De har inget språk. Allt förs framåt enligt alla konsten regler, men det känns som om det inte är på riktigt. Man bryr sig vare sig om huvudpersonen eller de andra karaktärerna. Kartonage. Papp. Deras framgång är nog en av de mest märkliga i genren. Förstår den inte alls. Sorry.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Bränn alla mina brev

Som en blogg

18 november 2018

Det kanske är så kändisar säljer böcker nuförtiden. Man skriver bara om sitt liv, sina barn, sin fru och nu sin morfar. Och så låtsas man att det ärt allmängiltigt. Tycker inte han har något eget språk. Lite bloggvarning i alla hans böcker. Har läst några. Han lyckas inte riktigt gestalt historien, bara förmedla den. På ett ytligt sätt.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Lazarus

Är det bara jag?

6 november 2018

Som tycker mig ha läst det mesta tidigare som Kepler tar upp. Det verkar som om dom finkammat deckargenren efter uppslag för jag får en deja vu känsla att jag läst det tidigare. Följer en formula som gör att boken blir förutsägbar. Man känner sig lite manipulerad som läsare och då tappar jag intresset.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Barnens detektivbyrå. Kodnamn Sherlock

Angeläget och roligt

23 oktober 2015

Min dotter sträckläste den. Den handlar om fyra ungar som startar en detektivbyrå i en källare. Det första uppdraget dom får är mycket knepigt. Men dom kan inte annat än ta det. Dom har gått ed på att stå på barnens sida mot vuxenvärldens alla påhitt och begränsningar. Underbart skrivet och mycket underfundig fastän det handlar om allvarliga saker. Men man vill hänga med dom där fyra, lite ruggslitna individerna och följa deras upptåg och äventyr. Jo, min dotter tvingade mig att läsa den själv då jag tycker om Lars Bill Lundholms sätt att skriva deckare med hans lite udda figurer. Toppbetyg!

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Citymorden

Årets bästa deckare!

21 november 2014

Jag gillar alla Lars Bill Lundholms deckare, men med Citymorden överträffar han sig själv. Den är helt enkelt strålande. Originell och berörande. Den handlar om tre tonårsflickor som mördar och rånar och efter dådet åker till en gammal nersliten fabriksbyggnad. Där tar de fram en kasettbandspelare och sätter sig i ring och håller varandras händer. De lyssnar på en Beatleslåt och gråter till de spröda tonerna. Sedan får vi följa den handikappade polisen Axel Hake i hans jakt på flickorna. Det blir många oväntade vändningar. Det är otroligt skickligt skrivet på ett lysande språk. Kan inte nog rekommendera den. Så här ska en riktigt, riktigt bra deckare vara. Omtumlande, faktiskt.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Sonen

Långt under hans standard

21 november 2014

Precis som GW Persson, har Nesbö börjat skirva böcker som inte känns trovärdiga. Allt är bara over the top. Tillyxade karaktärer, historier som man inte tror ett dugg på och man vet inte riktigt om, det är en parodi på en thriller eller inte. Som med Pinoccios näsa. Samma klumpiga danssteg. Samma larvigheter. Man tänker sådana där människor finns ju inte. Allt är bara knasigt. Med den tekniken följer också en slags distansering till berättelsen. Den känns lite som om allt är på låtsas, fastän det blir grymheter här och där. Men det blir på lek. Precis som i GWs plattfotade roman. Man har högre krav på Nesbö och jag är djupt besviken på den här boken. Kom igen, Jo, sluta med komeditramset

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej