Christin Ljungqvist debuterade med romanen Kaninhjärta, en roman om syskonkärlek, livet och döden. Nu är hon aktuell med sin fjärde roman för unga vuxna och i Vita tigern kliver hon in i steampunkens värld. Läs vår intervju med Christin där hon pratar om hur hon gjorde om Göteborg i boken och varför hon valde just steampunk.
Äventyrsroman i steampunk-miljö!Till hotell Vita Tigern i Göteborg kommer människor från hela världen,på flykt undan krig eller för att skapa ett bättre liv för sina barn. Avalon harvuxit upp här, lekt i lobbyn, hjälpt till i köket, hämtat resande från luftskeppen.På nyårsnatten brakar en svävare ner i isen vid Götaälvbron, och tillsammansmed sina vänner börjar Avalon leta efter föraren. Men under sökandet snubblarhon över en familjehemlighet som visar sig större än hon ens kunnat föreställasig.Christin Ljungqvist debuterade 2012 med ungdomsromanen Kaninhjärta.Hennes nya bok Vita Tigern är en äventyrsroman som blandar estetikfrån 1940-talet, grön högteknologi och skrot, med en framtid som varkenär utopisk eller dystopisk, men precis som vår samtid brottas med frågor omintegration och alla människors rätt till trygghet.
Vita Tigerns miljö är ett omgjort Göteborg. Vad är det roligaste och svåraste med att skapa en egen plats för boken att utspela sig på?
Roligaste är att platserna redan finns, det ger mer kött åt berättelsen, mer sanning. När jag traskar runt i Göteborg kan jag rysa åt att tänka på hur exempelvis landshövdingehusen i Majorna skulle se ut om ingen bodde i dem på hundratals år - att de två översta våningarna kapsejsar medan första våningen står kvar, att grönt växer ur dem, att regnet faller rakt igenom. Det är fascinerande, det där med vår tid som en svunnen tid, ett slags efter katastrofen-läge. Svåraste är väl samma sak egentligen: att platserna redan finns, att jag inte kan bestämma var saker och ting ska ligga.
Vad har just gaspunk/steampunk som lockar dig extra mycket?
Det är bra att du säger extra mycket, för gaspunken/steampunken lockar med massor! Men det som lockar extra mycket är att det finns så mycket att göra med genrerna. De är så verkliga. Kanske har det med mitt tonårsskriv att göra, då jag illustrerade egna omslag, sydde kläder och rollspelade - jag har längtat efter den här sortens böcker, att få skriva dem igen. Att få leva mig in i och leva ut dem. Förlaget har till och med låtit rita upp en karta till boken! På pärmarnas insida. Helt makalöst fin.
Vita Tigern är den första boken av tre. Hur fick du idén till böckerna?
Från min egen framtidsoro. När jag försökte föreställa mig vår framtid blev det som ett svart hål inombords. Jag hade inte ens en idé, en fantasi. Jag hade uppgivelse. Och det ville jag inte ha. Så jag började med research, att leta efter möjliga lösningar på våra problem idag, särskilt hur vi kan leva grönt och hållbart utan att bekosta naturen. Sen började jag skriva. Det är inte för inte som jag kallar Vita Tigern för min självterapi.
Vad var det senaste du läste som tog dig med storm och fick dig att glömma tid och rum?
Jag har en liten dotter på sju månader, läsandet har hamnat lite på kant. Men det jag direkt kommer att tänka på är Siri Pettersens sista bok i serien om Hirka: Kraften. Den maratonläste jag. Böckerna är riktigt välskrivna, riktigt god litteratur.