Recension av Anders Bergsten
Aldrig tråkigt med "GW"
14 oktober 2016
Jag har läst alla Leif GW Perssons böcker och den senaste romanen, "Kan man dö två gånger?", är underhållande och lättillgänglig, men tillhör inte de bästa av honom.
Tonen, humorn, den lättflytande stilen och den fina språkbehandlingen är omisskännligt "GW". Personporträtten är snabba och ibland skissartade, ofta karikerade. Handlingen förs effektivt framåt genom dialogerna. En sådan här roman måste vara lätt att omvandla till ett filmmanus.
Mot slutet av boken går det undan i rasande fart när alla bitar okomplicerat faller på plats och kommissarie Bäckström hamnar lite i skymundan. Upplösningen är därför inte direkt originell, utan det verkar som om författaren genat lite...
Uppslaget med den av lille mästerdetektiven Edvin återfunna dödskallen med kulhål är originell och bidrar till att hålla läsintresset levande.
Sammanfattningsvis en bra läsupplevelse och jag hade aldrig tråkigt när jag läste den (i sängen, på tåget, på hotellrummet i Sundsvall...). Det finns ju deckare som man bara lägger ifrån sig och inte orkar med. Men det gäller aldrig GW:s polisromaner och inte heller den nyaste.