Recension av Morpheus
En mysig avslutning på Mumindalen
21 november 2016
Sista boken om Mumindalens innevånare skiljer sig en del från de tidigare böckerna. Visst återkommer en hel del tidigare karaktärer, främst Mymlan och Snusmumriken, och visst utspelar sig större delen av historien i muminhuset men den sticker ändå ut av en anledning: Mumin, Pappan och Mamman och även Lilla My är inte alls med i boken. De närvarar bara "andligt" så att säga.
Detta gör dock inte boken sämre. Tvärtom tycker jag att den är snäppet bättre än Pappan och Havet, som den här boken utspelar sig parallellt med. De återkommande karaktärerna är härliga och de nya passar bra in i mumindalen. Det är en mysig liten bok om olika personligheter som samlas och får leva med varandra i det övergivna muminhuset. Jansons språk är lika poetisk som alltid och när boken är slut lämnas man med en varm om än lätt melankolisk känsla. Så som ett avsked ska kännas. Ett värdigt avslut på berättelserna om Mumintrollet och hans vänner.