Recension av Pia

Kärt återseende

16 maj 2012

Åsa Larssons styrka som författare är hennes miljö- och karaktärskildringar. Hennes fantastiska bildspråk som ger liv åt både miljön och karaktärerna.

Jag tycker att Larsson är bra att få med det vardagliga i karaktärernas liv på ett naturligt sätt. Hur karaktärerna gör vardagliga saker som att matar hundarna, tjatar på barnen eller lagar mat vävs naturlig in i historien och ger den trovärdighet.

I tillbaka blickarna till 1900-talets början, där vi får läsa om hur lärarinnan Elina kommer till Kiruna, är spännande med lite invävd historiekunskaper också. Jag gillar dessa tillbakablickar men jag är hela tiden än mer intresserad av att läsa vad som händer i nutid.

Bakgrunden till morden känns, vilket jag ofta tycker, ganska platt men när boken bjuder på så mycket annat så gör det mig ingenting.

Det här är en bok som jag inte vill ska ta slut. Jag ser redan fram emot Åsa Larssons nästa bok. Jag vill veta allt som händer Rebecka, Siving, Krister och Markus.