Recension av Hartmut Hielscher
Berlin Alexanderplatz
3 januari 2017
Läser man Alfred Döblins "Bertlin Alexanderplatz" så förstår man redan efter några sidor att man har med en klassiker att göra, en av världslitteraturens betydande storstadsromaner. Den berättar om en människa, Franz Biberkopf som efter frigivningen från fängelset vill leva ett nytt liv, ett anständigt liv men hamnar i en ond cirkel av förräderi, brottslighet, häleri, prostitution, misshandel och mord. Tidigt i boken anger Döblin ett centralt tema: huvudsaken hos människan är hennes ögon och hennes fötter. Man måste kunna se världen och man måste kunna gå in i den. Döblin skildrar Franz Biberkopfs livsöde som berör och fångar läsaren men Döblin gör så mycket mer. Han väver samman en människas livshistoria med minnen från bibliska traditioner i Predikaren, Job, Apokalypsen och realistiska skildringar av sinnessjukhus och Berlins slakthus och låter läsaren ana den kommande nationalsocialismen. Döblin beskriver stadens rytm och dunkande genom att använda gamla slagdängor och schlager som tillhör Berlins gatu- och krogliv och han låter huvudpersonerna tala Berlindialekt. En utmaning för läsaren men samtidigt en fascinerande läsning av en klassiker. ( Svensk översättning kommer 2018)
Hartmut Hielscher