Användarprofil Dhana Deshnoor / Betyg & recensioner / Manolitas tre bröllop

Recension av Dhana Deshnoor

Recenserad produkt

Ett myllrande mastdontverk!

30 januari 2017

Manolitas bröllop av Amuldena Grandes (Norstedts, 2016) är en rik roman, rik på mycket; den är rik på personer, rik på känslor, rik på politik, på ondska och död; på kärlek och lycka, den är rik på hopp och tro och uthållighet. Ja, Grandes bok är på mer än ett sätt ett myllrande mastodontverk!

18-åriga Manolita ställs inför att behöva ta hand om sina yngre syskon, när pappan sitter i fängelse av politiksa orsaker - och så småningom avrättas- och styvmodern också sitter i fängelse, men av rent kriminella orsaker. I ett Spanien präglat av Francos förtryckarregim, måste Manolita hitta sätt att försörja sig och sina småsyskon på, samt att hålla sig utanför allt politiskt spel, för sådant är farligt och allt hon vill är att ha lugn och ro. Men även Manolita dras in i det politiska skymningsspelet genom sin bror- och det på ett sätt som kommer att förändra hennes liv för alltid. Manolita utger sig för att vara flickvän till en fånge, för att på så sätt kunna komma i enrum med honom för att få rda på viktiga och avgörande upplysningar. Det som från början var ett spel för gallerierna, utvecklar sig så småningom till en kärlek, som trotsar tidens tand och olyckor.

Bokens titel syftar på de tre gånger de gifter sig (ja, egentligen bara 2, men varför kan jag inte berätta). Silverio och Manolita måste muta vakter och fängelseprästen till att utverka ett falskt bröllop så att de kan få träffas avskilt. I ett skitigt litet utrymme, tillsammans med ett annat par, så talar de om den nödvändiga informationen, medan det andra paret passar på att ha sex. Första gången blir Manolita mycket generad, oskuld och oerfaren som hon är, men vänjer sig så småningom.

Manolitas bror och alla hans vänner blir förrådda och ingen vet vem förräddaren är. Under Francos regim försvann många spårlöst, många dödades utan rättegång, så att många av Manolitas vänner och hennes brors vänner överlever inte. Frågan är om Manolita klarar sig, när så många inte gör det? Vad är det som får en människa att fortsätta hoppas, fortsätta tro och drömma? Fortsätta leva medan döden blomstrar omkring en? Fortsätta tro på godhet när ondskan rinner genom samhället som förgiftat blod?

Grande levererar sin mastodontroman på ett språk som är genialt, på personbeskrivningar som är träffande och på en insikt och kunskap som är beundrasvärd. En annan av hennes romaner har kommit ut på svenska, Pojken som läste Jules Verne och en del personer från den boken återfinns även i denna, men de är helt fristående. Jag ser fram emot och längtar efter fler romaner av Almudena Grandes på svenska, för hon är en otrolig författare, som mycket väl skulle kunna bli aktuell för Nobelplriset i litteratur.

http://epiloger.blogg.se/2017/january/ett-myllrande-mastodontverk.html

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej