Användarprofil Kim M. Kimselius / Betyg & recensioner / Ljusets väktare

Recension av Kim M. Kimselius

Recenserad produkt

Ljusets väktare
Kartonnage
1 recension

Ren njutning att läsa!

9 februari 2017

"Skuggorna kröp närmre, slukade solkatterna i det vissnande höstgräset. Tunna dimsjok hängde i skarven mellan markens ånga och kvällskylan. Men alver och annat oknytt bekom varken Enricx eller hans hund, det fanns värre saker att oro sig för..."

Med de orden inleder Marie-Louise Fritzén sin bok Ljusets väktare, och genom dem har hon mig fast.

Det är en ren njutning att läsa boken om Enricx och hans dotter Elisèau. Den nyfödda Elisèau får växa upp hos Enricx syster. Han själv, som är riddare, vill hämnas mordet på hustrun, men tvingas ta tjänst hos greven av Foix för att förtjäna uppehälle för sig och dottern.

Läsaren får följa den nyfödda Elisèau till dess hon är en ung kvinna. Hon har fått växa upp som pojke och lärt sig allt det som hör pojkarnas vardag till, eftersom hennes far är rädd för att den som mördat modern även ska vara ute efter dottern.

Till slut är Elisèau tillräckligt stor för att följa med på faderns resor. Att hon är en kopia av modern är inget hon tänker på, däremot gör andra som ser henne just det.

En skickligt sammanvävd berättelse, med ord som smeker och förför. En bok jag varmt rekommenderar. Hoppas att det kommer en fortsättning på den här berättelsen, för jag vill läsa mer av Marie-Louise Fritzén. Läs den!

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej