Recension av Trollmamma

Om vänskap och tillit

9 februari 2017

Det här är tredje boken i en serie. Börja med Ljus som varit dolt och I levande mörker. Den här boken behöver historian innan. Det är för mycket som fattas annars.

Lianne är vuxen och kär. Det stundar bröllop. Det är stora förväntningar och mycket press. Vännerna finns kvar, men vänskapen prövas när allvaret blir verkligt. Vad är egentligen viktigast, att följa reglerna eller att följa sitt hjärta?

Precis som de tidigare böckerna är det en bok för ungdomar som kan läsas och avnjutas av vuxna likaväl. Lianne slits mellan sina egna önskemål och kraven som ställs av de som finns runt henne. Jag känner igen mig i tankesättet många gånger. Varför ska det vara så svårt att få tänka utanför lådan? Varför är det lättare att följa inkörda hjulspår än att ta vara på nya resurser? Är rutiner alltid till störst nytta?Och som de flesta någon gång frågar sig, hur prioriterar man arbetets krav mot vänner och familj? Allt är inte svart eller vitt, det finns många gråa toner. Fördomar mår bra av att testas. Jag vet inte om det är bokens mening, men det är inte svårt att se paralleller till dagens syn på främlingar i vårt land.
Det är en tyngre bok, starkare känslor. Det gör ont så ibland. Man blir så glad ibland. Jag gråter flera gånger, även fjärde och femte gången jag läser boken. Säkert sjätte, eller tionde med för den delen. Jag sträckläste första gången, nu läser jag lite i taget. Jag älskar den. Nunc, Prius, Semper.