Recension av Morpheus

Mer äventyr i Pippi-finalen

22 maj 2017

Sista boken om Pippi Långstrump börjar med klassiska Pippi-historier där hon på sitt vanliga, humoristiska sätt interagerar med fina herrar, otrevliga förmyndare och letar efter spunk.
Men därefter skiljer sig boken lite från de tidigare då en stor del av boken har en längre, sammanhängde historia. Nämligen resan till Kurrekurreduttön och de äventyr barnen sedan råkar ut för där.

Det blir mer äventyrsaktigt, utan att för den skull förlora den typiska Pippi-humorn. Någonting jag personligen uppskattar.
Astrids språk är lika härligt som vanligt och Ingrid Vang Nyman är tillbaka som illustratör.

Själv gillar jag den här boken och den mer äventyrsaktiga delen, men en del moderna läsare kanske har svårt för den av sin tid färgade skildringen av Kurrekurredutterna.
Jag kan dock inte se att Pippi behandlar Kurrekurredutterna annorlunda än hon behandlar alla andra, med sin humana om än busiga vänlighet. Inte heller tror jag att ett barn skulle bli rasist bara för att hen läst den här boken.
Men är man ändå osäker om den här boken är något man vill att ens barn ska läsa så rekommenderar jag att man läser den själv först och bildar sig en egen uppfattning.

Personligen tycker jag att den är ett spännande och härligt avslut på Pippi-trilogin.