Användarprofil Maria Engstrand / Betyg & recensioner / Den yttersta lyckans ministerium

Recension av Maria Engstrand

Recenserad produkt

Den yttersta lyckans ministerium
Inbunden

Mästerligt skrivet

11 augusti 2017

"Hur berättar man en trasig historia?" frågas det på de allra sista sidorna av Arundahti Roys "Den yttersta lyckans ministerium".
Ja, kanske just så här. Fragmenterat, hoppande, myllrande.

I början möter vi Anjum, hon som varit en han, och jag är nästan besviken. Så många berättelser om just könstillhörighet har jag läst de sista åren att jag är lite mätt. Jag hade väntat mig något mer. Och det får jag, förstås.

Berättelsen expanderar till andra tillhörigheter, och till den betydelse identiten får när den är avgörande för om du anses värd att få leva eller döms att dö. Kastsamhälle, etnicitet, religion, social ställning, alla slags indelningar ner till minsta absurda detalj återkommer i texten som knivskarpa gränser mellan människor, och ständigt som en förevändning för våld. Ett våld som förgör både offer och förövare.

Det är en krävande text både på grund av sitt ämne och sin form och det är stundtals bara Roys oöverträffade elegans som får mig att orka vidare. Språket, vändningarna, stilen och humorn gör läsningen njutbar också genom det jag inte helt kan ta till mig. Det är mästerligt skrivet. Roy använder perspektivskiften och stilvarianter, ständigt med liv i språket och med en ibland välkommen, ibland outhärdlig närhet tlll karaktärer och miljö.

Som okunnig om indisk politik och kultur upplever jag att det är mycket som går mig förbi. Jag kan inte bedöma om texten är orimlig eller rimlig i sin tolkning av verkligheten. Det jag får med mig är komplexiteten, absurditeten, de ständiga övergreppen.

Mitt i allt finns människor som lever och älskar för att det är det som människor gör, genom allt, trots allt, ändå. Att vara kvinna med en mans kropp är som att ha både Indien och Pakistan inom sig säger en karaktär. Det smärtar, men det går. Individer överträder gränser och kärleken överträder gränser. Något växer på en gammal begravningsplats.

Man hade kunnat välja en annan berättelse, man hade kunnat välja att slipa fram en mer fokuserad historia ur alla öden och personer, alla spretande trådar. Det hade varit enklare, både för mig som läsare och för författaren. Det hade gett en rakare historia, lättare att förstå och lättare att älska.

Men detta är ingen enkel historia.
Det är en trasig historia.
På slutet lämnar Roy mig med ett hopp. Jag är tacksam för det.

3 av 3 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej