Recension av Britt-Marie Kullin

Betyg: 4 av 5.

15 november 2017

Det här är Martina Haags nionde bok. Hennes tidigare produktion är fyra romaner, plus fyra böcker med krönikor och samlade texter i. Jag har läst dom allihopa, och även tyckt mycket om dom allihopa. Tycker att Martina skriver på ett så härligt sätt. Här en länk till mitt blogginlägg om hennes senaste roman, Det är något som inte stämmer, hennes näst senaste bok, Heja, heja, och till hennes näst senaste roman, Glada hälsningar från Missångerträsk, där det också finns länkar till mina recensioner av hennes tidigare böcker.

Livet går så fort. Och så långsamt. är en roman. Så här står det i förordet: "Det här är en roman. Alla personer i boken är påhittade. Jag har visserligen gått i Källängens skola. Men det är inte mina klasskamrater. Inte mina lärare. Och inte min familj." Fast boken är skriven så att den känns ändå nästan som en självbiografisk bok,

Boken utspelar sig under vårterminen i nionde klass. år 1980. Boken är underbart nostalgisk, och har enormt hög igenkänningsfaktor, i alla fall för mig, som är nästan jämngammal med författaren.

Härlig humor är det i boken. Men den är samtidigt väldigt tragisk och gripande. Tonårstiden är inte alltid den bästa tiden för alla precis.

Jag tyckte väldigt mycket om boken, som tyvärr var lite väl kort, endast 177 sidor, och lättläst. Och jag kan absolut varmt rekommendera den.