Recension av Ronnie Kron
Gott om pengar, ont om känslor
6 augusti 2008
Patrick Bateman jobbar på Wall Street och är ung, vältränad, snygg och rik. Han lever i en värld där yta är allt, där han föraktar allt och där han tävlar med människorna han umgås med i avundsjuka, enfaldighet, labilitet, märkesprylar, tristess, desperation och dålig självkänsla. För att fly från sig själva och varandra är de hela tiden fullpumpade med alkohol, valium, steroider, droger och antidepressiva. Patrick lider dessutom av kronisk identitetskris och är precis som alla andra nervös, osäker och ständigt förvirrad, men till skillnad från andra får han utlopp för sin känslomässiga misär genom att våldta, tortera och döda besinningslöst.
Dessvärre blir boken aldrig trovärdig och med tanke på hur irrationell Patrick är borde han ha åkt fast långt innan bokens början. Dessutom är det lätt att irritera sig på recensionerna av artister, de hjärndöda dialogerna och det oavbrutna rabblandet av märkesvaror, hudvårdsprodukter och maträtter. Men jag antar att det är det som är meningen.