Recension av Kim M. Kimselius
Wow! Vilken bok!
11 mars 2018
Som du säkert har märkt älskar jag Caroline Hurtigs böcker om Själarnas öden. När jag inte trodde det kunde bli bättre började jag läsa Mirele Dangin... Wow! Vilken bok!
Mirele Dangin har alltid vetat att hon kommer att dö innan hon fyllt tjugofem år. Bara det är lockande att veta. Vad ska hända, hur, när?
Med första raden fängslar Caroline Hurtig mig och jag kan inte sluta läsa. Jag läser tills ögonen värker av trötthet. Jag vaknar tidigt och kryper ned under täcket med en ficklampa, precis som när jag var barn, för att inte väcka maken som sover bredvid. Jag måste få se hur det går.
Men det är inte bara spänningen i berättelsen, det är personporträtten, starka, närvarande, personliga. De små detaljerna som när trädet skjuter små skott som drar in Mirele, smala, trevande, försiktiga trädfingrar. Miljöskildringarna tar mig med till förtrollande platser, men också hemska, hotfulla, svarta och skrämmande.
Caroline Hurtig ger ut böckerna på eget förlag, men jag önskar att någon av de stora jättarna, som Wahlströms, Rabén & Sjögren eller Bonniers, skulle upptäcka hennes författartalang, eftersom Carolines böcker förtjänar att läsas av en betydligt större läsekrets.
Som du förstår älskar jag verkligen Mirele Dangin och kan knappt bärga mig tills fortsättningen kommer, till hösten, på Bokmässan i Göteborg. Jag får trösta mig med att skriva egna böcker till dess.
Har du ännu inte läst någon bok av Caroline Hurtig rekommenderar jag dig att börja läsa Mirele Dangin, sedan är du fast!
Genom hela boken flödar magin, inte bara genom händelsen, utan även genom Caroline Hurtigs magiska ord som väcker boken till liv och gör den levande. Läs den!