Recension av Kaj Rosling
Föga ny kunskap men många fördomar
28 mars 2018
Boken är en förfärande läsupplevelse. Författaren är pensionerad professor först i latin och sedan i afrikanska språk (!). Han är inte expert på germanska språk och inte ens intresserad, verkar det, men full av politiska fördomar.
Redan i bokens första avdelning ("Myten") får läsaren veta att den som intresserar sig för germaner kan misstänkas ha nazistiska sympatier! Man undrar vem professorn umgås med! Avdelningens syfte verkar vara att misstänkliggöra "germaner" som etniskt begrepp, särskilt avseende tyskar. "Riktiga" germaner fanns bara i antiken! Likväl kan dagens DNA-forskning ganska väl identifiera germaner, både nutida och 2000 år gamla - och de verkar väldigt lika. Men härom sägs inget.
Den andra avdelningen ("Historien") är välskriven och redogör för en del av det man kan läsa på Wikipedia.en/de/sv om germaner och olika germanstammar. All diskussion om det germanska språkets uppkomst saknas, trots att många experter tror att den skett i Skandinavien, intressant nog. DNA-forskningen som verkar så lovande för indoeuropeisk språkhistoria nämns inte heller med ett ord. Ny och spännande kunskap förmodas nog vara farlig - den kan göra oss till nazister!
Bokens tredje del ("Språken") kommenterar de olika germanska språken, levande som döda. Den är kortfattad men välskriven och förmedlar åter en del av vad som finns att läsa på Wikipedia.
Boken avslutas med en Epilog om nutiden där författaren igen visar upp sina fördomar. Kanske har han på något sätt fastnat mentalt i andra världskriget - eller gör han en korrekt bedömning av det andliga klimatet i Sverige 2013?
Det är inte lätt att förstå varför boken har skrivits. Kanske författaren räknade med att råa fördomar skulle ge poäng i Kultursverige och skapa succé. Han har skrivit flera andra böcker och borde veta. Förhoppningsvis räknade han fel, men det är förskräckande att hans alster kunde nomineras till "Årets bästa fackbok 2013" (utan framgång). En mindre skandal får man nog säga.