Recension av Jan Freidun Taravosh
Jättebra bok
11 juni 2018
Jag vet inte om ni tänkt på en sak, det är alla karaktärer med olika namn här i, de hade kunnat vara rent fiktiva skönliterära gestalter men är faktiska personer som samtidigt presenterar olika grupperingar av tankar genom författarens vardagligt filosofiska stil, medmänskliga och mellanmänskliga möten torr humor eller kvicka detaljer, betraktelser.
Jag tror att om ni blev imponerade av Tarantula så kommer ni gilla den här också den, är mer strukturerad och beskriver inte ett tryckande kaos som den gör vilket är intressant om man gillar böcker i stil med I väntan på Godot, Memoarer första delen ger ett mer samlat intryck, den har inte lika många pusselbitar man måste få omfång om när man läser, men det är en exceptionellt bra bok ändå. Det fina med den är alla medmänskliga mötem och bokstavlig den flod av tankar som författaren här kan sätta ord på, ibland med introverta ordlekar eller som det är alltjämt - betraktelser. Här tar man del om något fint, det är som när man tar del av en diskussion som äger rum men som man hör på avstånd, inte aktivt tar del i alltid typ som när man reser någonstans i kollektiv trafiken.
" Några år tidigare hade en av medlemmarna i The Weavers, Ronnie Gilbert, presenterat mig på Newport Folk Festival genom att säga 'och här är han, ta emot honom, ni känner honom, han är er! Elvis hade aldrig presenterats på det sättet ' ta emot honom, han är e, vilket idiotiskt snack! Vad mig anbelangade tillhörde jag ingen vare sig då eller senare"
sid 114 kapitel 3.
Bestämda ord från en modig man, det är verkligen en bra bok det här, verkligen. Nog helt tydligt att det är en av de bästa böckerna jag läst i mitt liv, det ända klandervärda är kanske att jag haft den i min ägo sedan den var ny men aldrig riktigt tittat i den förän i år. Jag måste börja titta mer i "Klippboken" vid något annat tillfälle för jag har inte ägnat så mycket tid åt denne författarens böcker som de egentligen förtjänar för att vara ärlig. Fint att han via Nobelstiftelsen fick det här priset kopplat till litteratur, när jag gick på högstadiet diskuterade man i en kursbok Bob Dylan som en av de moderna epokernas författare, kanske för det medmänskliga och hans sociala pathos och sätt att uttrycka tankar, Ulf Lundel presenterades också i det sammanhang i den där antologin, men Bob Dylan och böcker, eller i sitt sätt att uttrycka sig även i många sånger är defintivt mer sympatisk och hans kreativa stjärna lyser verkligen starkare än Lundells - Det tycker iallfall jag.
uttrycken är försiktiga ibland men ändå eklektiska och dynamiska se tillexempel kvivktänktheten från författarens penna på sidan 14 i kapitel ett
"New York City - Staden som skulle komma att forma mitt öde. Ett modernt Gomorra."
Östra Sjöberg, Sollentuna 2018-06-10- 2018-06-11