Recension av Fredrik Karlén (Göteborg)

Underbar svensk fantasy!

2 juli 2018

Drakviskaren har det som behövs för en riktigt bra fantasy enligt mig själv! Alver och drakar av många olika sorter, olika sorters magi, och utspelar sig i en riktigt mystisk och mytisk värld. En god och en ond sida som visas upp tidigt i boken, men som under läsningens gång blir mer och mer diffus, tills man på slutet inte riktigt vet vem man skall heja på (den man ska heja på är Acranta, varje gång hon är med, för hon är bäst).

Boken är skrivet helt utifrån huvudkaraktären Iszaeldas perspektiv, och det leder givetvis till att vi som läsare får en riktigt djup inblick i hur hon resonerar och varför hon gör det, samt hennes utveckling som karaktär. Detta är något som upplevs särskilt bra genom det sättet som texten är skriven på. Det är tidvis riktigt korta meningar (bara ett eller två ord ibland) som används för att beskriva en serie handlingar som leder till något större. Vilket ger en känsla av hur fort scenen faktiskt utspelar sig och låter läsaren riktigt leva sig in i situationen.
Genom Iszaeldas perspektiv läggs även fokuset på detaljer hon uppfattar särskilt hos de olika individerna hon möter (både alver och drakar). Karaktärerna känns därför lätt igen på sättet de talar på eller beter sig, och man utvecklar lätt och tidigt ett positivt eller negativt intryck av dem.

Kärlek i Drakviskaren är ett väldigt centralt tema, så som den upplevs via Iszaeldas perspektiv rörande henne själv och andra. Den förklaras och återges riktigt riktigt bra. Tyvärr så är den av den olyckliga sorten och får därför ofta bakslag med rätt så allvarliga konsekvenser, så många gånger faktiskt att jag själv mot slutet tänkte "nej nej nej nej NEJ GE UPP! Det fungerar ju inte!".
Och bara för att vara extra tydlig, jag tänkte inte såhär på grund av att det var dåligt förklarat eller motiverat i boken, för det var det verkligen inte. Jag reagerade såhär för att man blir så oerhört investerad i storyn, vilket jag hoppas kan ge en bild av hur bra den är.

Avslutningsvis så vill jag upprepa att Drakviskaren är ett fantastiskt verk, och av det jag har läst hittills av uppföljaren Demonviskaren så är den lika imponerande och gripande. Så se till att köpa och läsa den, och det sistnämnda borde ni göra flera gånger :)

P.S Acranta är underbar på alla sätt och vis, heja på henne :D