Recension av @Barnboksfamiljen på instagram

Berör på djupet och ger utrymme för självreflektio

17 juli 2018

Detta är en bok om mobbning som berör en på djupet när vi får följa Livia och hennes vardag där hon blir utsatt för mobbning.
Stundtals är boken tuff att läsa, vissa beskrivningar hoppade jag över då A (8 år) kändes lite för ung. Men ca 95 procent av texten läste jag rakt av för att sedan ha en diskussion efteråt efter boken.
Att samtala efter boken, våga fråga och prata om mobbning känns viktigt.
Detta är inte en bok man läser för den är
spännande och rolig att läsa, utan det är en bok som berör ett väldigt viktigt ämne som vi alla behöver prata om mer.
A lyssnade igenom hela. Efteråt tyckte han att den var tråkig och dålig, men samtidigt verkade han berörd. Samtidigt fick vi ett fint samtal som förstärkte vår tillit till varandra efteråt. Så jag tycker denna boken är bra, den är lagom lång för att berättelsen ska ha substans - men också lagom kort för att barnen ska orka lyssna igenom den. Vi läste den pärm till pärm under en nattning en kväll.

Något som slår mig är att författaren verkar vara otroligt kompetent inom sitt område. Hon skriver också boken på ett sätt som gör att hon når och påverkar flera olika grupper under berättelsens gång.
Den tilltalar personer som är utsatt att be om hjälp, den tilltalar de tysta vid sidan av att agera, den tilltalar de som är lite inblandade att ändå berätta och hjälpa, den tilltalar de som utsätter att sänka gardar och förändras. Men kanske viktigast så tilltalar den också oss vuxna: hur vi kan ta det på allvar och faktiskt arbeta mot mobbning på ett systematiskt och gediget sätt som ger resultat. Inte bara ett möte med efterföljande samtal som sen inte ger någon större effekt.
Hur vi kan våga fråga och våga se. Hur viktigt det är med relationer fulla med tillit mot barnen.
Jag hoppas att denna boken kan inspirera till ett kvalitativt arbete mot mobbning och tycker att den ger utrymme för att reflektera över sin egen del i mobbningen.