Recension av Jonna Lindberg
En platt text mot magiska bilder
20 november 2012
Illustrationerna bygger upp en magisk stämning. Bara framsidan får mig att kura ihop under en filt och höra hur snön knastrar under tomtens fötter. Färgerna är precis som jag föreställer mig en vinternatt, med ett blått och kallt sken över varje bild. Å ena sidan är illustrationerna oerhört klassiska, kanske för att de påminner om många andra tomtar och vintrar, men å andra sidan känns de moderna och levererar en ny tolkning av Viktor Rydbergs klassiska saga.
Tyvärr fastnar jag inte alls för texten. Den faller platt mot illustrationerna, och beskriver visserligen allt vad tomten gör, men utan magi. Meningen var säkert att skriva en mer lättbegriplig variant av Viktor Rydbergs text, men det blir för lätt. Den berör mig inte. Att boken ens ges ut nu, över femtio år senare, är verkligen en häftig upplevelse i sig. Att se Astrid Lindgrens namn bland aktuella titlar. Och det tar emot att säga det, men det här är första gången jag läser något av Astrid Lindgren som inte känns magiskt.