Recension av @Barnboksfamiljen på instagram

Faktaspäckad & fina miljöbeskrivningar

12 september 2018

Kimselius väver även in bakgrundsinfo på ett bra sätt i berättelsen som gör oss insatt i hur serien hänger ihop.

I denna boken åker dom tillbaka till 1755 års Lissabon. Där har dom fått i uppdrag att rädda en kvinnas syster - enda ledtråden för att hitta henne är en dagbok. I en detaljerad och faktaspäckad berättelse får vi följa Theo och Ramonas
spännande tidsresa där de slängs in i den jordbävning med en efterföljande tsunamin som skakade staden 1755.

Kimselius arbetar väldigt mycket med miljöbeskrivningar av staden och man får stundtals känslan att själv vandra omkring där. Vi lärde oss otroligt mycket kring denna historiska händelse genom boken - en händelse vi aldrig hört talas om innan (har ni?).

Vi får verkligen befinna oss i Lissabon under katastrofens centrum och det är tydligt att författaren gjort en gedigen research då boken är väldigt välbearbetad. Stundtals är den obehaglig att läsa, men det kanske inte kommer som en överraskning då den handlar om en jordbävning och tsunamikatastrof.

I boken finns även historiskt riktiga personer och deras ögonvittnesberättelse omskrivna i olika kapitel. För den extra vergiriga finns också en omfattande ren faktadel i slutet efter berättelsen tagit slut. Den hoppade jag över att läsa högt för A, men var intressant att läsa efteråt själv

I boken får vi följa en mild, kärleksfull relation mellan Theo och Ramona där respekt och omsorg för varandra spirar. Först trodde jag att A skulle tycka att boken var lite seg pga av de relationella inslagen i berättelsen. Men de bryts av med den spännande och stundtals otäcka historian. Då kändes det istället väldigt fint att han fick höra på en bok där en väldigt fin kärleksrelation fick ta plats också.
Vi har haft flera intressanta diskussioner om naturfenomen osv under tiden vi läst denna boken ihop. En sak jag ogillade med boken var karaktären Isabelle som i boken är en femårig flicka från överklassen. Sättet författaren skildrade henne och hennes tankar kändes inte som en äkta karaktär till skillnad från övriga vuxna i boken som kändes väldigt träffsäkra. Samtidigt är kritiken mot denna karaktär ett bevis på vilken hög nivå det är på resten av bokens karaktärer. Men nja, känns ändå som att Kimselius är bäst på att skildra vuxna karaktärers tankar och Isabelles karaktär var svår att kombinera med hennes skrivstil.

Vi gillade boken mycket och kommer helt klart att läsa "Tillbaka till Pompeji" här hemma, jag har under en period varit nyfiken på serien då A uppskattar historisk skönlitteratur och har köpt på mig stora delar av serien. Ska bli intressant att arbeta oss igenom serien där innehållet i dom olika böckerna är vitt spridda över historians gång.