Recension av @Barnboksfamiljen på instagram
Lärorik och skriven för sin målgrupp!
27 november 2018
I denna boken märks att Wiander har arbetat på att få boken mindre stereotyp. Dels så utvecklar han karaktären Manuela - i första boken är hon framförallt en rultig kvinna med sydamerikanska rötter som självklart var Morfars städerska. I andra boken får hon en djupare karaktär och det visar sig även att hon är fullt kompetent pilot som kan köra motståndsrörelsens hypermoderna flygplan. Wiander skriver även in en ny karaktär i form av cirkusflickan Nikita som är stark, modig och älskar djur.
På tal om Nikitas kärlek till djur så är också detta något som genomsyrar boken. Vi får "lyssna" på många av Dexter och Tomas reflektioner om djur i fångenskap som ligger på en nivå som passar målgruppen. När Nikita även kommer in i bilden så läggs även hennes engagemang för djurs välbefinnande på detta. Har man ett barn som är engagerad för djurs rättigheter så tror jag barnet kommer trivas med läsningen i "Flykten till vulkanön".
A uppskattade genomgående boken, även om han i efterhand kunde hålla med om att boken innehåller många sidospår och det egentligen inte händer så mycket på 700 sidor i den övergripande storyn. Utan plötsligt får vi hela tiden läsa små sidospår-berättelser som jag som vuxen upplevde blev lite för mycket, A protesterade dock aldrig och ville inte sluta läsa boken. Men jag skulle ändå säga att detta är en bok som passar bäst för barn att läsa på egen hand - även om föräldrar är olika precis som barn.
Jag som högläsande förälder uppskattade boken nu men kände ändå ett behov av en paus ibland och läsa en annan bok i mellan. Detta behov kände inte A och det blev något som förstörde lite av hans läsupplevelse då vi hoppade ifrån berättelsen för att sedan komma tillbaka.
Men för barn som behöver komma igång med läsningen så händer nya saker hela tiden och det är lättare att fortsätta läsa den tjocka boken till slut för den yngre publiken.
Boken är otroligt faktaspäckad och jag tycker att Wiander även blivit bättre på att väva in faktan i berättelsen på ett mer naturligt sätt i andra boken.
Dock är det väldigt mycket fakta och för mig som förälder kan det kännas lite präktigt då jag genomskådar Wianders
tankar. Men återigen - det var inget som A 8 år tänkte på eller verkade uppfatta.
Och visst lär han sig, i skolan har de just nu gått igenom alla världsdelar och Dexters resor runt världen har varit en bra repris för att befästa kunskaper.
Så jag tycker i slutändan att det känns helt okej.
Boken är också väldigt mild utan blodiga våldsamheter och sättet som motståndsrörelsen tar sig an Kostroffs medhjälpare är alltid kreativa och milda metoder. Även Dexter tillåts vara känslosam, rädd, ledsen och t.ex sakna sin mamma. Fint att se hur Wiander beskriver Dexter och låter oss få inspireras av pojkar som inte döljer sina känslor. Bra!
Klart läsvärd bok som har blivit uppskattad, även om jag som förälder ändå känner lite lättnad över att den är slut. A däremot vill att tredje delen ska komma på direkten.