Recension av Ulrika Frisk (Norrköping)

Låt ridån gå upp i Ingemars trädgård!

23 april 2019

Är det något som kan engagera människor är det väder. Alla bryr sig om vädret, gläder sig, ojar sig och påverkas. Det går liksom inte att undvika att prata om väder och vi pratar om det med alla vi känner och inte känner. Vi pratar också gärna om våra trädgårdar.

Jonas Karlsson fångar upp förra sommarens varma och torra sommar i sin bok Regnmannen. Vi minns hur varmt det var och hur vi längtade efter regn. Vi minns böndernas förtvivlan över hur gröda och djur tog skada.

I Regnmannen möter vi Ingemar, änkling, fd teaterchef/regissör och numera rosentusiast. Vi möter en man som saknar sin fru Inger, som har ont i knät och som minns tillbaka på sin tid på teatern.
Vi möter också kommunpolitikern Anette som börjar få panik över situationen med de klagande bönderna och som gör vad som helst för att få sitta kvar vid makten i sin lilla stad. Hur löser hon det "lilla problemet" med torkan?

Det är torrt utom i Ingemars kvarter. Hans älskade rosor blommar fint i trädgården. Ingemar går nu åter in i regissörens roll och han har hjälp av ett redskap, en kran väl gömd bland buskarna på tomten.

Jag gillar Regnmannen precis som jag gillat Jonas Karlssons tidigare böcker. Han ger oss små berättelser som får mig att reflektera kring människors beteenden i stort och smått. Jonas Karlssons böcker är som små pärlor som radas upp på ett halsband. I Regnmannen möter vi ganska tråkiga människor, den åldrande och missförstådda Ingemar, hans småaktiga grannar, panikartade småstadspolitiker och den lyckade sonen som jobbar som läkare.

Vad kommer det bli av detta? Låt ridån gå upp och följ med i Jonas Karlssons berättelse om makt, begär och sorg. Om människor i en liten stad en stekhet sommar.