Recension av Britt-Marie Kullin

Betyg: 4 av 5.

4 juni 2019

Marian Keyes har gett ut ett drygt femtontal böcker, och jag tror att jag har läst alla som finns översatta till svenska.

På Wikipedia står hon som chick lit-genrens grundare. Vet inte riktigt om den genren existerar längre. Nuförtiden så kallar man väl det kanske för romance eller feelgood. Fast jag skulle nog helst kalla Marian Keyes böcker bara för romaner.

Jag har alltid tyckt om hennes böcker, ända sedan hennes första bok, Vattenmelonen, som kom ut för drygt tjugo år sedan.

Gillar hennes blandning av djup och allvar, och ytlighet och glädje. Hon har för det mesta starka kvinnor som karaktärer, och böckerna är inte förutsägbara. Riktigt tjocka är dom också nästan alltid, och det gillar jag. Den här boken var på drygt sexhundra sidor.

På egen hand var absolut inget undantag. Utan den var lika bra som hennes tidigare böcker, tycker jag. Handlar, som nästan alltid, om en stor och brokig irländsk familj, med en kvinna i nedre medelåldern i fokus.

Rekommenderas varmt.