Recension av Morpheus
Mumindalen gör en vändning
11 augusti 2019
Trollvinter markerar en tydlig övergång i Tove Janssons sätt att skriva. Det är i och med den här boken som hon går ifrån de fantastiska katastrofer och äventyr som tidigare varit en naturlig del av Mumindalen till den mer meditativa stilen som den här och de följande böckerna kom att ha.
Första gången jag läste den gillade jag den, men föredrog de mer äventyrliga, tidigare böckerna i serien. Det har med tiden ändrats och idag är Trollvinter den boken som jag, tillsammans med Farlig Midsommar, anser är Toves främsta Muminverk.
I likhet med tidigare böcker som Kometen och Midsommar har Mumindalen utfört en förändring. Men det är ingen katastrof som ligger bakom utan det naturliga faktum att det blivit vinter. Men för Mumintrollet, som vaknat ur sitt idé, är det en ny och skrämmande men förtrollad värld som han måste lära känna. Teman som ensamhet, rädslan inför det nya, döden och sorg tas upp på ett moget och fint sätt med Toves typiska varma humanism. Men här finns också humor och spänning, och flera utav mina favoritcitat från Mumindalen. Den är en lugnare, mer meditativ yin mot Midsommars mer fartfyllda, rebelliska yang och tillsammans är de det bästa Tove skrivit om Mumintrollen.
Och likt alla bra barnböcker är det också en bra vuxenbok. Rekommenderas.