Användarprofil @Barnboksfamiljen på instagram / Betyg & recensioner / Förlåt för hålet

Recension av @Barnboksfamiljen på instagram

Recenserad produkt

Välskriven

12 augusti 2019

I "Förlåt för hålet" möter vi tioåriga Aston som har autism och ADHD.
Aston bor just nu hos sin morfar då hans mamma är och jobbar i Uruguay ett tag framöver.
Efter en händelse med dryga Melvin som slutade med att Astons närmsta kompis Hugo skrek "jävla ADHD-unge" till Aston, verkar han ha förlorat sin bästa vän. Hur kunde Hugo säga så? Aston kommer aldrig förlåta honom!
Vad som först verkar bli ett tråkigt och ensamt sommarlov förändras när Aston lär känna Dalia - den nya granntjejen som dribblar fotboll som få.
Under boken får vi följa hur Aston använder sig av olika strategier för att hantera sina känslor och impulser samtidigt som han försöker finna sin väg i vänskapsrelationer och dessutom saknar sin mamma otroligt mycket.
Boken är genomgående välskriven och lätt att högläsa med ett fint flyt. Karaktärerna är genuina och blir personer som är lätta att ta till sig.

För mig som vuxen som också är förälder till ett barn med adhd kändes berättelsen lite enkel och nästan för vardaglig.
Jag blir stundvis lite irriterad på att vissa delar i berättelsen nästan snuddar till att ha cirkelresonemang om diagnoserna och beteendeproblematik. Min A (9 år) som själv har ADHD och delvis kunde känna igen sig i boken uppskattade dock boken desto mer. Troligen för att det trots allt är utifrån Astons perspektiv boken berättas.
T.ex när Aston håller för öronen då han ogillar höga ljud nickar A igenkännande.
Något jag uppskattade är att Astons medicinering får finnas med i boken. Idag är medicinering vid ADHD ibland tabu, trots att många känner sig hjälpta av medicin. Fint då att låta det synas i barnlitteraturen också. Det är också härligt att läsa om Aston och morfars relation, hur morfar accepterar honom för den han är, är varm men ändå ställer krav. Att morfar har ett stora trädgårdsintresse och fixar semlebak utmanar normer utan att hans karaktär känns tillgjord.

I boken finns en del enklare illustrationer i svartvitt. Min A vill dock inte titta på bilder i böcker längre, han föredrar i stället bilderna som av texten skapas i hans huvud. Även för min del tillför inte illustrationerna något så för vår del hade boken kunnat vara ren text.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej