Recension av Thomas Nydahl

Frostensons förnekelse och flykt

25 oktober 2019

"¿ att inte låta sig krossas av massan: ja, genom att stå emot.. Att tystnaden är något som inga vapen, ingen yxa rår på." s.17

"Vi är ute ur Sverige. Ute ur den trånga stöveln." s.17

"Anonyma röster skriker hot på telefonsvararen, att jag ska dra åt helvete, försvinna, dö." s. 18

Dessa tre citat är skrivna i stundens intensiva hetta, då angreppen på Katarina Frostenson och hennes make Jean Claude Arnault är som intensivast. Den mediala stormen kommer att handla om både klubben Forum och om Svenska Akademien. Vittnesmålen, de flesta alltjämt anonyma, pekar entydigt mot att Arnault uppfört sig mycket opassande mot ett stort antal kvinnor. Eftersom jag har mycket trovärdig uppgifter om vad som pågick i källaren - utöver alla de förnämliga kulturarrangemangen i form av konst, musik, litteratur och annat - valde jag tidigt att lita till det väsentliga i vittnesmålen. Sexuella handlingar mot kvinnor som både överraskats, sagt nej eller försökt fly fältet. I högsta grad ovärdigt. Jag ville också tidigt i skeendet försöka förstå hur Frostenson under så lång tid kunnat tiga om makens beteende, och om det rentav var så att hon fann det både rätt och rimligt eftersom deras äktenskap och kärlek skulle präglas av frihet.

Frostensons utgångspunkt är självklar: alla anklagelserna, inklusive de uppgifter som svirrat runt också i pressen, om läckor gällande blivande Nobelpristagare, avvisar hon.

"Att försvara sig mot falska anklagelse - går inte. Det är ovärdigt en människa." s. 43

"Har massan så enkla nöjen som skadeglädje, och det har den förstås - à la bonne heure! Det bjuder vi på." s. 52

"Hopens värld, dess gråa, trista, mediokra massa." s. 55

"Aldrig mer landet S, tänker jag. Aldrig mer något med bokstaven S." s. 61

Att överleva detta handlar förstås, med amatörpsykologens terminologi, om att förneka, förskjuta, stå stolt i stormen. Boken skvallrar allra mest om sådant. Förnekelsen är monumental. Inget av det framförda stämmer. Några fel har hon aldrig gjort. Tvärtom har hon kallats "diktardrottningen", vad nu det gör för skillnad i det här fallet. Stoltheten blir att säga att jag nog vet vem jag är, vad jag är värd och vad jag stå kvar rakryggad. Men så kommer ju tvivlen ändå, de starka sugen i en nedåtgående spiral.

"Under några dagar uthärdar jag nästan inte. Jag är nära vattnet. Din röst, dina rop långt bortifrån och vännen U:s omsorger hämtar hem mig och drar mig bort från det." s. 121