Recension av Eva Dillner

Jag sträckläste boken på tre dagar

12 januari 2020

Under årens lopp har jag läst åtskilliga spännningsromaner. Min brors stora militärintresse och pappas arbete på SAAB med Viggen och Draken och senare på Boeing har gett mig en rejäl dos kunskap om framförallt flyg och konsten att kriga. Mästarna att skildra krig och spioneri på olika vis, som Alistair MacLean, Ken Follett, Leon Uris, Jan Guillou, John LeCarré och C.S. Forester har nu fått en ny kollega i Arne Weinz. Som första roman är Perfekt Storm helt klart intressant och välskriven.

Som vanligt i genren kan det ibland bli lite väl mycket "svärdfäktning" för min smak, det vill säga de tekniska detaljerna blir lite väl detaljerade och berättelsens flyt haltar lite. För de flesta läsare är detta själva kärnan i varför de grottar ner sig i militärberättelser, den oerhörda kunskap som författaren besitter i teknik och militär strategi. Imponerande detaljer om militär kapacitet och teknik serveras på löpande band, om svenskt försvar, ryskt, amerikansk, israelisk och så förstås muslimska brödraskapets stridsplaner.

När man läst om islam, sharia och kalifatets återkomst förstår man att även här har författaren gjort gedigen research. Bertättelsen är trovärdig, om än dragen till sin spets, åt alla håll - till vänster, till höger, till politiker och media, och såklart till de radikala muslimerna. Här drivs det skoningslöst med naiva politiker och mediepersonligheter. Humorn och satiren i högsta hugg lättar upp ett ämne som annars skulle kännas blytungt.

Att vi har sovande celler i landet är högst sannolikt. Att de skulle aktiveras med en invasion via kryssningsfartyg är otippat men med tanke på vår obefintliga gränsbevakning kanske inte så långsökt som man skulle kunna tro. Jag fann det oerhört positivt att svenskarna kämpade, gjorde motstånd och stred för sitt land. Boken belyser hur oerhört sårbart vårt samhälle är. Militären ges en stark röst som utdelar välförtjänta kängor till de få överlevande politikerna. Styr vi inte om politiken kan framtiden bli rysk eller arabiskt/muslimskt, beroende på vilken del av landet man bor i.

Den analytiska förmågan imponerar, om hur världen faktiskt ser ut och hur den resonerar, säkerhetspolitiskt och strategiskt. Det gör berättelsen än mer trovärdig.

Jag sträckläste boken på tre dagar. Den håller absolut måttet för spänning och realism. Tyvärr en del redigeringsmissar som extra eller saknade ord, repetition och glapp i berättelsen.

Läs den!! Fundera gärna hur vi ändrar kurs så denna framtidsdystopi inte blir sann.