Recension av @Barnboksfamiljen på instagram

Respekt för barns känslor

1 april 2020

Mille sitter hemma på toaletten när han plötsligt får syn på en fasansfull spindel.
Förskräckt ropar han till och pappa kommer till hans undsättning. Men då är spindeln redan försvunnen. Vart tog den vägen?
Men Mille kan inte sluta tänka på spindeln som skrämmer honom. Han tycker sig se den överallt och i tanken blir den bara större och större - en riktig monsterspindel.
På förskolan berättar Mille för kompisen Sorella om monsterspindeln. Men Sorella blir nyfiken och fascinerad istället för rädd. Hon vill gärna följa med Mille hem för att titta på spindeln och det får hon gärna. Kanske är inte spindeln så jättefarlig ändå?

Denna bok har jag läst massor av gånger för min 3,5-åring. Jag är osäker på vad det är som lockar henne med boken, men något är det som gör att hon väljer att få den läst om och om igen.
Vilket är ett fint betyg i sig till boken enligt mig och gör att slutbetyget höjs ett snäpp.
På jobbet har boken fått varierande reaktioner från barnen.

Det är fint att boken breddar normer och är inkluderade. Milles pappa har exempelvis tatueringar och Milles kompis Sorella är inte bara tjej och modig. Utan även rullstolsburen med brun hudfärg.

Det är också härligt att Milles rädsla inte förminskas i boken, snarare får Mille hjälp att överkomma sin rädsla genom att se hur nyfiken och glad Sorella är i spindelns sällskap. Författaren lyckas alltså med upplägget att avdramatisera spindeln som något läskig samtidigt som hon fortfarande visar respekt för barnets upplevelse och känslor. Fint!