Recension av Lotta Söderström
Alla vinner på att läsa Det lilla landet som kunde
10 maj 2020
Ett återkommande mantra har ekat i mitt huvud medan jag har läst Det lilla landet som kunde.
Det löd ungefär så här: "Tack! Jag är inte ensam om att känna mig som en främling i mitt eget land. Det är inte bara jag som ser det vansinniga i att vi ska förneka oss själva för att invandringen ska bli lyckad. Jag är inte den enda att ifrågasätta galenskaperna som sker från norr till söder. Jag är fortfarande jag och inte alls den färgen eller de åsikterna de försöker att klistra på mig. Jag är fortfarande en tolerant och generös människa med väldigt många invandrarvänner. Jag är född och uppväxt i ett miljonprogram, jag har rest världen runt och sett verkligheten i vitögat ett par gånger och därför är jag realist. Jag är inte galen. Jag är inte ensam."
När Sverige tog sig an flyktingvågen 2015 på ett naivt och oförsvarligt sätt, förutsåg jag problemen och farorna på ett tidigt stadie. Jag kritiserade ett riskfyllt projekt som var dömt att misslyckas och blev utskälld för min pessimism och negativa syn på den svenska migrationspolitiken.
Nu vänder allt fler invånare kappan efter vinden och erkänner att landet har problem. Seriösa problem.
Tack för en oerhört viktig bok Jens Ganman och Mustafa Panshiri!