Recension av Christine Ljungblad

Gripande och humoristisk

5 augusti 2020

Kevin går på gymnasiet. Han är en tystlåten kille, spelar fotboll, går till kuratorn för att prata på uppmaning av sin mamma som tycker att han måste prata med NÅGON om det där som uppenbart skaver och har svårt med kompisrelationer. Han känner sig fel, obekväm, osäker men vill inget hellre än att tillhöra.
Kevin har en bror, Charlie, som har en funktionsnedsättning. När föräldrarna reser iväg en vecka är det meningen att han ska ta hand om sin ett år äldre bror. När kompisen Hannes ringer för att få med sig Kevin till Liseberg vill han inget hellre, lämnar sin bror ensam som, under tiden Kevin är iväg, försvinner hemifrån. Det innebär några dagars letande för att hitta honom innan föräldrarna åter är hemma. Samtidigt som Kevin är orolig för Charlie är han också uppfylld av sin första förälskelse och vad det innebär att kanske få höra till, att ha vänner som umgås med honom för att de vill - inte för att de måste.
Jag älskade den här boken, Lindströms skildringar av den osäkre tonåringen, hans ovilja att veta något om föräldrarnas flykt från Bosnien, hans tankar om hur en ska vara, vad en ska säga och göra i förhållande till andra - WOW! Hon förmedlar det med ord som ger starka känslor och igenkänning. För hur ska en passa in? Och mitt i allt skrattar jag högt för humor finns det i den också. Rekommenderar denna varmt till alla som är eller har varit tonåringar. Varm, ömsint men också problematiserande på många plan.