Recension av Snezana Lindskog

En skräckfylld vampyrberättelse

31 augusti 2020

Första gången jag har bekantat mig med Mikael Mansens skrivkonst är i berättelsen Elin som en fullständig överraskning. Innovativ och tänkvärd.

I Guds synd har Mikael gestaltat miljöerna vilket förstärker mystiken och stämningen. Hela repertoaren av sinnena är involverade i berättelsen, smutsen, de vidriga dofterna, förfallet, det mörka, det syndiga med sexberättelser som är ohöljt beskrivna och det horribla som hela tiden hänger i luften. Jag fanns nästan där på plats. Bilderna blir tydliga och det är ett stort plus när man kan förflytta sig och finnas inne i berättelsen. Författaren verkar ha gjort en gedigen research vilket ger storyn trovärdighet.
Jonas förvandling till vampyr, hans ständiga kamp att behålla en gnutta värdighet och mänsklighet blir svår när han tampas med när behovet att släcka blodtörsten blir övermäktig. Det kräver självbehärskning som blir svår för Jona. Mitt i denna förtvivlan finns en mänsklig längtan efter kärlek.
Jag pendlade mellan att tycka synd om huvudkaraktären och bli äcklad av honom. Precis som i berättelsen Parfym där man kan få medkänslor för den som gör ont. Detta ger storyn ett extra sting.
Mycket blodstänk och sargade blodiga kroppsdelar hör berättelsen till. Slutet kommer abrupt och det uppskattar jag. 4 blodstänk av 5