Användarprofil Anna / Betyg & recensioner / Lejonburen

Recension av Anna

Recenserad produkt

1bok2katter3kopparte tycker:

12 maj 2021

Lejonburen är fascinerande läsning. Den belyser en period i Sveriges historia som jag har väldigt ytliga kunskaper om och det gör läsningen extra spännande.
Språket är en suggestiv, lite drömskt poetisk prosa som tillåter tankarna att flyga fritt och bilderna inuti huvudet att samlas. Det ger djup och bakgrund, liv, färg och doft åt 1600-talet. Vissa scener är så levande att det känns som att jag ser dem hända. Skickligheten och lärdomen både engagerar och imponerar.
Berättelsen börjar i ett grått, dystert Efteråt. Exdrottning Kristina är då en trettioårig föredetting i manskläder och flottigt hår som hela Europas nobless antingen rynkar på näsan eller ler i mjugg åt. Den sträcker sig från att hon blir faderlös tills hon gör sig betydelselös.
Axel Oxenstierna, rikskanslern, har överblicken över det politiska läget. Han känner av stämningarna och känsloläget hos både adel och gemene man, både i Sverige och i resten av Europa. Han har också en vilja att göra det som är bäst för landet, och en övertygelse om att det är han som kan göra det bästa.
Änkedrottning Maria Eleonora, Kristinas mor, är obalanserad och teatralisk i sin sorg. Styrd av rädsla drar hon sig inte för invecklade ränksmiderier för att stanna i en maktposition.
Som läsare får jag följa med bakom kulisserna och se maktspelet, ränkerna och intrigerna. Jag får följa tankarna och känna känslorna som utgör bakgrund till historien.
För Kristina är en bricka i ett spel om makt och tillgångar. Förvisso den viktigaste brickan, men ändå för de flesta bara värdefull för vad hon kan generera. Utseendemässigt är hon oansenlig men hennes inre blixtrar av intelligens. Hon får en uppfostran som gör henne till drottning. Inte i betydelsen kungagemål utan regent i egen kraft, driftig, kunnig och bildad. Det gör henne till en anomali, en kvinna som inte underordnar sig en man. Samtidigt gör det att hon hela livet söker efter sin egen plats, sig själv.
För mig blir hon en levande person i stället för en fotnot i en historiebok.

1 av 1 personer tyckte att den här recensionen var till hjälp.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej